Direktlänk till inlägg 9 februari 2008
En annan av "mormorns" sånger:
i en djup oändlig skog
svarta moln där åskan slog
gick ett litet barn en gång
dagen lång
ja den dagen var så lång
himlen mörk och skogen trång
barnet i sin ensamhet
gick och grät
grät och tänkte
aldrig mer
jag min faders boning ser
här i mörker köld och nöd
blir jag död
just då så förtvivlad var
molnen vek
och solen klar
stråla fram och i dess ljus
faderns hus
Allt var nu på stunden gott
allt stod ju som förr det stått
samma hem och samma far
allt fanns kvar.
Så min vän går ofta du
djupt i mörker kanske nu
vet ej vart du kommen är
vart det bär
Men så visst som Gud är kvar
och en evig trofast far
skall och du få hjälp och tröst
vid hans bröst
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|