Direktlänk till inlägg 29 februari 2008
Varmt tack Ulla och cavvetjejernas matte för glada tillrop.
Det här är mycket jobbigare än att bli mamma.
Då var man ju där mitt i allt.
Nu sitter man så att säga vid ringside.
Och om jag blir mormor inatt har jag ingen aning om.
Det här tycks vara en liten varelse som vet hur man ska hålla sin omgivning i spänning.
Jag som inte alls förstod varför min mor var så orolig när det var dags för mig.
Nu förstår jag.
har försökt att läsa martin Bubers "Du och jag" och Elsie Johanssons dikter för att tänka på annat.
Men jag borde nog ha tagit en deckare istället.
Önskar nu alla godnatt med en dikt av Elsie!
Den heter Havet och är man uppvixen mitt inne i Uppland (som också jag är) så är havet något fjärran exotiskt. Precis som ni kommer att förstå av denna dikten.
Havet. Det såg jag aldrig
när jag var barn.
det vat inte så dåförtiden.
Vi hade ju ån som flöt genom ängarna,
vikingars farled
gyttjig och trög med halkiga stränder.
Man klev ner på en stege.
En bonde från byn damp i bredvid båten.
han blev sående stendöd.
Det gjorde ju inte att saken blev bättre.
fetlagd var han och gladlynt.
En gång for vi alla på utflykt
till Tämnarn.
hela familjen.
Mat i en sockerlåda på cykeln
och ett riktigt tält som vi hade lånat.
Men bara brorsan var ute med båten.
Han satt där och sken som en måne i vassen.
Och myggen var tokig.
Så jag skriver hellre om diken och kråkris.
För det känne jag till.
Även om det är vackrare.
Havet
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|