Aldrig är solen så ljuvlig
som ögonblicket
innan den försvinner
vid horisonten

Aldrig är livet så levande
som när vi står öga mot öga med döden....

Tanken vandrar på mjuka fötter
tecknar en bild av ett annorlunda rike

Där väntar oss en kärleksfull famn
allt är skönhet,
bortom fattbarhetens gräns
all vår heta längtan
uppfylld på denna vita strand
där ljuset är vitare än solens
där glada skratt klingar
som silvertoner
i ett evigt NU
Kaela

En man planterade en ros och vattnade den noggrant, och innan den blommade så tittade han litet närmare på den.
Han såg knoppen som snart skulle slå ut men han såg också taggarna.
Och han tänkte: "Hur kan en så vacker blomma komma från en växt med så många vassa taggar?"
Han blev nedstämd av dessa tankar och lät bli att vattna rosenbusken. Så den dog innan den var färdig att slå ut.

Så är det med många människor.
Det finns en ros i varje själ.
De gudalika egenskaperna som finns i oss från födseln växer jämte de taggar som våra fel utgör.
Vi ser på oss själva och ser bara taggarna, det otrevliga.
Vi blir missmodiga och tänker att ingenting gott kan komma från oss.
Vi låter bli att vattna det som är gott inom oss och så dör det kanske.
Vi ser inte vilka möjligheter, vilka resurser vi har.

Vissa människor ser inte rosorna inom dem själva.
Någon annan måste göra dem medvetna om dessa.
En av de största gåvor en människa kan äga är att kunna nå innanför taggarna och hitta rosorna inom andra.
Detta är vad som karakteriserar kärlek: att kunna se en människa och känna henne med alla hennes fel, men också upptäcka den ädla själen, och sedan hjälpa henne att förstå att hon kan komma över sina fel.
Om vi visar henne rosen så skall hon besegra taggarna.
Då kommer hon att blomma, och blomma trettiofalt, sextifalt, hundrafalt på det sätt som var henne givet.

Vår plikt i denna värld är att handla så att vi hjälper andra att upptäcka sina rosor och inte sina taggar.
Det är bara då som vi kan uppnå den kärlek som vi bör hysa för varandra. Det är bara då vi kan blomma i vår egen trädgård.

Var och en har fått vår egen färg och vår egen doft.

Vi är lika och ändå unika.
Vi är menade att växa tillsammans och utgöra ett färg och dofthav!

översättning av texten
The Parable of the Rose

Hej Teddy och tack för din fina kommentar till "Att vara människa"!
Ta hand om dig!

Omslag i vädret!

Då kan du bli sjuk!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2549492.ab

En röd liten stuga med familj och två barn.
En röd liten stuga omgiven av grönt.
Den röda stugan är inte längre röd, den är grå nu
allt det gröna är borta och det är vitt överallt.
Familjen är borta, var finns dom?
Varför är inte dörren öppen?
Hur myckte jag än försöker, kommer jag inte in
Dörren förblir stängd
Jag ligger utanför dörren i dagar, nätter och månader
Men den öppnas inte
Var är den snälla familjen?
Var är alla smekningar, och var är min mat?

Jag hör någon komma och jag reser mig på ostadiga ben.
Det är pappa, å vad glad jag blir!!!
Men han ser mig inte, och märker mig inte när jag lätt smeker mot hans ben
Nu tittar han på mig, men det är något som är fel..
Han stöter undan mig och fortsätter mot uthuset.
Han hämtar något och försvinner snabbt, fast han hör hur jag jamar så bryr
han sig inte om mig.
Jag står kvar ett tag ifall han kommer tillbaka.

Men jag märker hur trött jag är
Hungern sliter i mig, och jag går sakta tillbaka till min plats utanför dörren
Jag lägger mig på den kalla stentrappan
Snön faller ovanför mig, täcker mer och mer av min kropp.
Jag slumrar till och tänker på sommaren, öppna dörrar, smekningar och mat
Minns hur barnen lekte och skojade med mig och tyckte att jag var världens
gulligaste katt.
Minns hur vänliga alla var
Men nu är det kallt och alla människor är borta
Pappan var så bitter och kall...varför? Vad har jag gjort som är så fel?
Jag älskar ju honom..pappa...

Min päls är nu tovig och ena ögat igengrott av var efter ett slagsmål med en
vildkatt.
En vildkatt om kanske haft det som jag men som klarat sig
Jag spänner öronen en sista gång ifall någon kommer, men det är så tyst.
Kylan biter i mig, men jag tänker på sommaren och känner mig varm.
Snön har nu täckt hela mig, men jag känner värmen från sommaren

Jag känner sommarens sol värma min kalla kropp...jag ler..minns...

                  ..och sluter ögonen för evigt...

Det är tidig morgon och jag hör hur lilla Pixie högljutt börjar tala om att hon är hungrig.

Ett underbart ljud för mormorsöron!

Solen skiner och SMHI påstår att så gör den över hela landet!

 Så grattis alla som får gå ut i solen och koppla av idag.
Vi som mest kommer att se den genom ett fönster blir i alla fall mycket gladare av det än när det är regntunga moln vi ser!