Tack Anna*!

Blir glad för den kommentaren till dikten.

Stor kram!

http://kaela.bloggplatsen.se/2010/01/28/2468597-livet-ar-en-forunderlig-resa/

Javisst vet jag -  vi ska uppskatta det svenska klimatet våra tydliga årstider. .

Det gör jag väl också - men jag måste säga att jag är trött på kyla och snö och drömmer både vaken och sovande om VÅREN....

Kommer den tro....

Just nu känns den alltför långt borta...

den underbara ljuvliga härliga våren...

Det var en gång ett viktigt jobb Som Alla tyckte att
Någon borde göra.
Vem som Helst kunde gjort det,men Ingen ville göra det.
Någon blev arg -det var ju Allas jobb.
Alla tyckte attVem som Helst kunde göra det,
men Ingen insåg att Alla faktiskt inte tänkte göra det.
Det slutade med att Alla kritiserade Någon
eftersom Ingen gjortdet som Alla skulle ha kunnat göra.

Saxat ur Yrkeskvinors medlemsförbundstidning

bilden kopierad ur veckotidning

Att känna sympati är att vara åskådare.

Att känna empati är att ha matchskorna på sig

Okänd tänkare

Bengt behövde hjälp och larmade.

Inte mindre än 13 gånger samma natt utan att få hjälp!!

Fötrsta gången kommer någon som inte lyssnar på att Bengt vill ha hjälp med att flytta rullstolen närmare sängen så att han kan komma upp på toa om han behöver....sov nu ...är svaret han får ...och ingen hjälp-

13 gånger den natten larmar han -

Vilken tur att Bengt hade en hustru därhemma som han ringer och som mitt i natten tar sig dit och hjälper honom...

Det är inte många av de äldre som har en så pass alert make/maka att de orkar ta sig ut mitt i natten.

Det är katastrof att en hjälplös person behandlas på det här sättet i vårt samhälle....

Förstår att personalen är nerslimmad - sliten och överarbetad - men det får ändå inte hända!

Läs mera här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/larmade-13-ganger-fick-ingen-hjalp_4158473.svd

Tack för att du håller med.

Ha det gott och var rädd om dig mariam!

http://kaela.bloggplatsen.se/2010/01/16/2416563-saknad-ar-nagot-fint/

Att vara sann mot sig själv är det viktigaste som finns..

Genom att vara sann mot sig själv så kan man aldrig förlora.

För att vara sann mot sig själv så måste man känna sig själv och inte förneka något inom sig själv...

Att vara sann mot sig själv  gör  också att du kommer att kunna möta dig själv, på ett helt nytt sätt  - älska dig själv. HELA dig. Älska allt med dig själv. Även dina rädslor .

Du kan krama om dig själv och allt som finns i dig.
Förenas med sitt sanna jag. 

Du kommer också att kunna leva ditt liv  fullt ut

Som den DU - du alltid varit!

Den innersta DU, som alltid funnits där.

Ur boken: Sant och sånt

e-k jag förstår det mer än väl.

Sorgen tar oändligt lång tid.Särskilt när det är den person man delade dag för dag med.

Det böljar lite fram och tillbaka....sorgen innebär ju också en nyorienteringsfas.

Vem är jag nu - ensam - när jag var en del av två nyss -  och så länge.

Stor kram

http://kaela.bloggplatsen.se/2010/01/28/2468597-livet-ar-en-forunderlig-resa/