Direktlänk till inlägg 21 april 2010
Visst har du liksom jag stått inför en vän som drabbats av sorg.
Vad gör man?
Vad säger man?
Du behöver inte förstå en drabbad person för att kunna bemöta henne på ett sätt som är stödjande och hjälpande.
I själva verket är möjligheten att förstå en annan människas sorg oerhört liten, även om man känner henne väl.
Ofta är vi onödigt rädda att klampa in för långt, säga fel saker, inte kunna trösta eller inte förstå.
Kanske kan vår ambition att förstå vara ett hinder när vi närmar oss sörjande. Det är bättre att finnas till hands för den som sörjer och göra det man tror är rätt hellre än att dra sig undan i rädsla för att göra eller säga fel saker.
Det allra viktigaste då du möter en människa som befinner sig i sorg är att faktiskt våga mötas.
Det är inte säkert att personen vill prata om det som hänt eller orkar prata överhuvudtaget, kanske brister det och personen börjar gråta och berättar allt som hänt — den drabbade kommer att sända ut signaler för hur mycket hon orkar med och för hur mycket hon vill dela just nu.
Det är lätt hänt att man börjar berätta om hur man själv gjort för att klara en stor sorg, det är inte alltid så lämpligt för då handlar det ofta om en sorg som du redan hunnit bearbeta och kommit en bit i.
Personen som just hamnat i sorg behöver få ta sin tid och använda sina egna metoder för att bearbeta just sin sorg, därför kan det vara bra att vänta tills personen själv frågar hur du skulle ha gjort eller vad du har för idéer och tankar för att klara av sorg.
Sorgen har ingen tidtabell.
Ingen regelbok.
Den kan vara märkligt frånvarande hos den som förlorat allt och den kan lysa som ett blödande sår hos den som inte hör till de hårdast drabbade.
Den kan frysa inne i ett år för att plötsligt slå ut med full kraft när man som minst väntar det. Den kan växa långsamt och den kan komma och gå.
Flytta fokus.
Det är faktiskt inte du som har ett problem.
Det är inte du som behöver hjälp. Flytta fokus.
Vänd på frågorna.
Tänk mindre på om du själv gör bort dig eller inte och tänk mer på den som sörjer.
Sorgen kan vara oberäknelig och utan sans och vett, den kan vara tyst och kall, eller brinna med en eld som förgör allt i sin väg, men den kan också klä sig i vredens taggiga rustning och vända sig utåt.
Det skulle man kunna kalla förklädd sorg
Man vänder sig bort från sin egen sorg och vrede och är istället fruktansvärt arg över svält och krig, våldtäkter, manliga chefer, ja det mesta som man retar sig på kan bli masken i detta rollspel-
Det är inte din sorg - du kan inte veta hur läng tid din vän behöver sörja...
Vik inte undan.
Viktigast av allt.
Stanna kvar!
Sorgen är en process.
Den ändrar sig från dag till dag.
Den kan kännas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter.
Det är mänskligt att känna rädsla inför en annans sorg.
Att känna lättnad när ingen svarar då man äntligen ringer.
Kanske klarar man inte av att ringa.
Men man kan alltid göra något.
Skicka åtminstone ett kort.
Glöm inte att utsidan visar inte alltid vad som pågår på insidan.
Ett leende ansikte kan dölja en söndertrasad själ, en söndergråten utsida kan vara på god väg till inre läkning.
Du vet inte. Och du har ingen rätt att döma eller bedöma.
Den som har sorg kan bete sig märkligt, vara impulsiv, otrevlig, klumpig och tankspridd.
Det bästa, och ofta det enda, man kan göra som vän eller anhörig är att finnas där med sin närvaro
Ge livet normala ramar.
Det är aldrig bäst att ha förlorat någon man älskar!
Sorg är en del av livet.
Men aldrig någonsin är det så viktigt hur vi blir bemötta som när vi har sorg.
jag har som säkert många av er mött sorgen och vandrat med den flera gånger under livet.
När min mor var döende mötte jag en vän som sa: "Men hon är väl ganska gammal`"
Med de orden förnekade hon min rätt att sörja!
Framför allt: Säg aldrig aldrig aldrig: "Det var bäst som skedde".
De orden ledde till att jag skrev en bok om min mamma- om sorgen de sista stegen med henne....den heter "Ända ut till den yttersta udden"
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|