I DNs artikel beskriver ett vittne den gångna nattens händelser som en krigsscen.

Man undrar - vad är det egentligen som händer i Rinkeby?

Vem/vilka är hjärnan/inspiratören/uppviglaren bakom det som händer?
Och hur ska vi komma tillrätta med problemen?

Helt klart är det ganska så mogna(eller ungdomar som enligt sin ålder borde vara mogna) som deltar till största delen.

Två 20-åringar greps natten till igår.

Statsminister Reinfeldt anser att bland annat satsningar på skola, meningsfull fritid, vuxna som har auktoritet att påverka och ta hand om sina barn och naturligtvis även insatser av rättsväsendet är en del av svaret på min fråga.

Och jag tror han har rätt.

Men det är ett arbete på lång sikt.

Och på ännu längre sikt är det klart att en sådan satsning bär frukt.

Så värst lång tid har nu inte polisen och andra aktörer på sig för att få det lugnt i Rinkeby.

Det måste ske något fort.

Ropen på hårdhandskar börjar höras.

Och absolut är det förståeligt.

Kanske är det lite av både och som ska till.

Förståelse och positiva satsningar - och fasta och bestämda ingripanden och regler.

DN avslutar idag sin artikelserie av Maciej Zaremba

"Det kan bli värst för dig om du anmäler.” Så kan det låta i Marocko när en kvinna vill anmäla en våldtäkt. Så låter det från Arbetsmiljöverket när en mobbad vill anmäla arbetsskada. (Generaldirektören Mikael Sjöberg vet inte varför hans inspektörer säger så. ”Det får stå för dem.”)""(citat ur artikeln)

Är detta Sverige 2010?

Artikelserien är särskilt intressant eftersom den skrivs av någon som kan se med andra ögon genom att vara född och uppvuxen i ett annat land.

Ett land där demokrati inte råder.

Trots att vi kallar oss för en demokrati finns det likheter.

De psykiska övergreppen är så svåra att komma åt.

Och därför så oerhört användbara.

När ingen straffas blir det fritt fram att använda mobbning när man vill göra sig av med någon eller när man helt enkelt bara inte gillar någon.

Vad kan vi göra - du och jag - för att förhindra att detta sker?
Hur lyfter vi upp den här frågan så att den hamnar på domstolarnas bord?

Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting.

Oscar Wilde

Ja, enligt lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky.

Sonja har skrivit boken The How of Happiness där hon säger att om du bor i ett land där det finns frihet - och du inte har direkt problem med att äta dig mätt så kan du iverkligen i hög grad påverka ditt eget välbefinnande.

Rikedom, berömmelse eller perfekt hälsa är inte det som gör oss lyckliga. Visst styrs vi delvis av gener och omgivning - ändå är det vårt eget handlande som styr hur lyckliga vi är.

Sonja säger att det handlar om att lära sig njuta.

Inte bara när vi hittar drömmannen eller vinner på skrapet utan vid alla tillfällen som vi gillar...

En dag med solsken , någon som ler emot oss, bjuder oss på en kopp kaffe en bra film.

Ja du vet själv vad som gör dig lycklig.

Sök upp de tillfällena ofta.

Stor eller liten lycka - jag tror den lilla lyckan som vi möter ofta är det som på sikt gör oss till lyckligare - eller som jag hellre vill säga - mera harmoniska människor.

Boken är värd att läsa och engelskan är inte särskilt svår.

Jag köpte den här

VLT berättar att bland sommarens 58 sommarpratare kommer vi också att möta Annika Östberg.

Som tillbringat 28 långa år i amerikanskt fängelse.

Hon säger att hon hoppas kunna lära lyssnarna något om hur man överlever i mörker.

Det kan hon alldeles säkert!

När man drabbas av sjukdom AE, då orkar man inte det man gör när man är frisk.

Och jag tror ingen heller begär det av dig.

Hoppas att du nu mår bra och att du får göra det!

Det är svårt att leva med en själ som gör ont.

Ha det gott och var rädd om dig!

Alla dagar kan vara höjdardagar

Tyvärr AE. kan man få skit tillbaka när man ställer upp för någon annan.

Men man har i alla fall tillfredsställelsen att ha handlat rätt.

Och kan dra vidare med högburet huvud.

Ha det gott och var rädd om dig!

Alla dagar kan vara höjdardagar