I snitt minst tre barn per dag förs bort av den ene föräldern utan att det händer något.

Trots att bortförandet polisanmäls.

Vanligen är det mamman som tar barnet och går.

Som exempel ur artikeln kan jag nämna att av 1.284 fall av "egenmäktighet med barn" var det bara 28 som gick till åtal.

När jag läser detta undrar jag om dessa föräldrar har svårt att minnas sin egen barndom och att både mamma och pappa var viktiga.

Och - förstås...de tankarna leder till att jag undrar om det är sig själv eller barnet man älskar.

Jag är väl medveten om att det finns fall där den ena föräldern misstänker eller vet att barnet far illa hos den andra föräldern men har svårt att leda detta i bevis - och därför handlar så här.

Men - det kan ju inte handla om över 12 000 barn per år!

Källa: Dagens Nyheter

Inget svar fyller någon funktion, om inte frågan kommit först.
Ingen insikt har någon funktion, om inte undran funnits innan.

Okänd tänkare

Att skratta är att riskera att verka dum.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att visa dina känslor är att riskera att verka känslosam

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Men risker måste tas, eftersom den största risken av  alla är att riskera att man inte vågar riskera något.

Den som riskerar ingenting, gör ingenting,har ingenting och är ingenting.
Han kan undvika lidande och sorg,
Men han lär sig inget, känner inget , växer inte.

Endast den  som tar risker är verkligt fri

Nog har man "dille" på att stämma folk i USA.

Men när man är beredd att stämma en liten fyraårig flicka går stämningshysterin lite väl långt kan man tycka.

Vid cykling med sin lilla cykel råkade hon cykla på en 87-årig dam vilket ju självklart är väldigt tragiskt.

Men från att konstatera detta och till stämning är steget lite väl långt.

Källa: Dagens Nyheter

Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm

En droppe som faller
i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg
en minut

Brister och faller
och drömmen är slut

Nils Ferlin

Gick vidare till Tidningen Dagen och hittade en artikel om Inga Pagreús-Guds lilla hjälpreda....som  för trettio år sedan fick en vision av en ständigt öppen kyrka.

Idag har hennes vision blivit verklighet.

St. Clara kyrka är alltid öppen - för hemlösa, knarkare, prostituerade....

Där finns Inga och där finns människor som sätter till en del av sin tid för andra.

När människor vill något gott och inte ger sig förrän visionen är verklighet - då skapas det platser där godheten regerar!

Utan tvekan finns det mycket godhet och mycket mod ibland oss!

Jag har haft en fin läsning genom att jag hamnade på Aftonbladets sida med svenska hjältar.

Ett jättebra initiativ att lyfta upp det goda, det modiga.

Sätta strålkastarljuset på de hjältar som finns mitt ibland oss.

Som bryr sig - och som inte bara låter detta bli en tanke - utan handlar för en annan människas bästa!