Direktlänk till inlägg 4 december 2010
Att sörja är en process- man går igenom olika faser eller skeden.
Drlöjer längre ibland i vissa- tar ett steg tillbaka för en tid i den föregående - men det bär alltid framåt.
Så är det i dag och så har det alltid varit.
Detta beskrivs så fint i sagan om Askungen.
Den lilla flickans mamma dog, och snön bredde ett täcke över graven. Känslorna var frusna, men så småningom kommer de fram och Askungen går varje dag till graven och gråter.
Askungens pappa gifter om sig, och hon får en styvmor och styvsystrar. Askungen sover i askan intill spisen och hon är grå och smutsig.
I sagan är det de elaka styvsystrarna som tvingar henne till det, men det verkar som om det också passar henne att leva så i sin sorg.
Hon drar sig undan från glädjen i livet.
Efter vintern blir det vår, och snön smälter.
Askungen planterar en hasselkvist på graven.
Vattnad av Askungens tårar växer kvisten upp till ett vackert träd.
Tiden går och en dag är Askungen redo att lämna sin sörjande tillvaro.
Tillfället kommer när kungen ska ha fest.
Askungen hämtar kraft från trädet som växer på moderns grav: där får hon de vackra klänningar och skor som gör att hon kan gå på kungens bal.
Sorgen över den döda modern har omvandlats till goda minnen som ger Askungen styrka och mod att fortsätta sitt liv.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|