Mattias

29 augusti 2011 08:53

Pradaxa är dyrare än Waran, visst är det så. Det är en himmelsk skillnad om man jämför tablett med tablett. Lyckligtvis är läkemedelsverket, socialstyrelsen mf som beslutar om behandlingsriktlinjer och rekommenderade läkemedel inte dummare än att även de begriper att man måste räkna in all provtagning, alla ordinationer och allt runt i kring Waran. Därför räknas alltid detta in när man pratar om priset för Waran. Man jämför alltså Waran (läkemedlet inklusive SJUKVÅRDENS kostnad för provtagning mm, samhällets kostnad för resor, förlorad arbetstid mm brukar ej räkas in)

Ang ditt resonemang att Waran orsakar strokefall som kostar pengar är det precis tvärt om. I 85% av fallen beror en stroke på en blodpropp, inte en blödning. Waran används därför i väldigt många fall för att FÖREBYGGA stroke vid tex förmaksflimmer (sjukdom där hjärtats förmak ej pumpar som de ska och hjärtat slår oregelbundet)

Vidare så är Waran ett gammat beprövat läkemedel som används i många år. Vi har betydlig med erfarenhet. Varför ställer sig inte folk upp och skriker och funderar efter långtidsbiverkningar här, så som det gjordes kring vaccinet mot 'nya-influensan'. Ett lysande exempel på detta är att om du står på Waran och kommer in på sjukhus efter en olycka eller på annat vi behöver opereras akut så kan sjukvården ge ett (förvisso väldigt dyrt) läkemedel för att ditt blod ska levra sig som normalt. Om du äter Pradaxa finns inget att ge och man kan inte operera, alt operera under mycket svårare förhållanden och med mycket större risker. De båda läkemedlen syftar ju till att minska ditt blods förmåga att levra sig.

Sammanfattningsvis: Det har inget med priset att göra varför inte alla får Pradaxa. Waran skyddar mot stroke, inte vice versa. En stor orsak till att man inte vill ge alla Pradaxa är att man vill ha mer erfarenheter.

//Mattias

Kaela

30 augusti 2011 05:51

Tack för din utförliga kommentar Mattias!

Ja jag förstår ju att Pradaxa är outprovat.
Men jag ser dagligen så många som får så stora inskränkningar i sitt liv på grund av att de äter Waran - och jag skulle önska dem att slippa detta!

Ha det bäst!

Mattias

31 augusti 2011 23:41

Vilka är inskränkningarna du tänker på? De två stora skillnaderna där vid lag är att med Pradaxa slipper man tänka på vad man äter. Maten har inte lika stor påverkan på medicinens verkan. Den andra är så klart att man slipper provtagningen.

Å andra sidan måste Pradaxa tas morgon och kväll jämfört med Waran som vanligtvis bara tas till kvällen. Vidare så verkar Waran 'längre', en missad tablett innebär alltså mindre risk hos en Waranpatient.

Slutligen så bör man så klart göra ett övervägande med sin läkare. Ingen kan tvinga dig att äta medicin. Alla har rättigheten att sluta ta sin medicin, så till vida man är helt införstådd med vilka risker det innebär. Boten skall inte vara värre än soten.

//Mattias

Kaela

1 september 2011 05:55

En eller två gånger per dag handlar om rutiner och vana.
Så det ser inte jag som något problme.
Självklart ska man göra övervägandet i samråd med sin läkare.
Men många erbjuds inte ens detta.
Och kanske upplever så mycket stress i kontakterna med sin läkare att de inte riktigt vågar ta upp det.
Det är just samrådet och den möjlighet det ger till ett bättre val för den enskilda jag är ute efter och förstås - den enskildes valfrihet!
Att aldrig en medicinering ska vara slentrianmässig och att inte ekonomiska orsaker får styra.

Ha en bra dag!

ulf

3 februari 2012 11:52

Den största vinsten - både ur effekt, säkerhet och kostnad vore om man införde patientnära analys av Waran-behandlingen. Det finns ett system som är väl utforskat och visat både bättre effekt och säkerhet (bättre noggranhet i behandlingen och färre blödningar). Patienten kollar själv sitt värde regelbundet och vid behov, jämför resultatet med målvärden och agerar själv utifrån resultatet. Man behöver en apparat som kostar lite, stickor för provtagningen (som vården förskriver) och utbildning så att man vet hur man ska agera.

Jämför med diabetiker som tar insulin och som själv kontrollerar sitt socker och styr sin insulinbehandling.

Alla patieter, utom dementa och synskadade, skulle kunna gå över till egenkontroller. Då fick man det bästa av båda behandlningarna.
Tala med din AVK-mottagning om det.
(OBS Jag har inga intressen i firman som tillverkar mätarna)

Kaela

3 februari 2012 12:12

Och - jag behöver ingen sådan medicin Ulf men genom mitt arbete möter jag många som behöver det.
Många äldre (som ju är de som oftast behöver dessa mediciner) kan ha svårt att lära sig att sköta kontrollerna själva, men jag håller med om att sälkert många fler än idag skulle kunna göra det.

Allt gott till dig!