Har just läst boken"Att växa upp med fostersyskon" av Ingrid Höjer och Monica Nordenfors,

En bok man önskar att alla familjer som tar emot andras barn för vård och fostran under en tid eller kanske för livet, skulle läsa.

I många fall får fosterföräldrarnas egna barn finna sig i att få mindre uppmärksamhet och mindre tid med sina föräldrar.

I tidigare forskning har fosterföräldrar och fosterbarn stått i centrum men om fosterföräldrarnas gna barn – och vad det innebär att växa upp med fostersyskon – är kunskapen begränsad.
Dessa barn och unga har inte tidigare varit tillfrågade om sina upplevelser.

Men i denna boken får de komma till tals.

Genom sin relation till ett barn som har farit illa har de fått kännedom om missförhållanden som barn i allmän inte får ta del av. De har tillägnat sig kunskap som bidragit till att de reflekterar över andra människors situation i högre grad än vad de gjorde tidigare.

Man kan se att en del av dem tar på sitt ett slags eget ansvar för fostersyskonet.

Även om de flesta är positiva och tycker att det har tillfört dem livskunskap att ha fostersyskon bär några av dem idag på känslor av förlust och vissa är kritiska till sina erfarenheter.

Som sagt en bok att rekommendera för dig som fungerar som familjehem eller som står i begrepp att öppna ditt hem för ett annat barn än ditt eget.

Boken är för närvarande slutsåld och slut hos förlaget.

Men kan säkert gå att låna på bibliotek.

Själv lånade jag den av en väninna.

Det verkliga samtalet mellan vänner är tystnaden.

Det saom räknas är inte vad som sägs, utan vad som aldrig behöver sägas.

Margaret Lee Runbeck