Läser också i Dagens Nyheter att Socialstyrelsen har kommit med nya stöd för läkare och försäkringskassa när det gäller sjukdomsbegreppet.

Syftet med den nya kommentaren sägs vara enhetlighet och transparens för att uppnå rättssäkerhet.

Något man undrar över när man läser att ska läkarna sträva efter att sjukdomen/diagnosen ska kunna vara kliniskt mätbar.

Detta exkluderar ju egentligen alla med till exempel Fibromyalgi där sjukdomen inte är kliniskt mätbar utan det handlar om att bedöma symptom.

Med andra ord: Patientens egen upplevelse av sin sjukdom kommer att vara av noll betydelse när det handlar om möjligheten att vara sjukskriven och få ersättning från Försäkringskassan.

Ock så läser jag i Dagens Nyheter om ett par som inte drog sig för att stjäla på självaste tingsrätten!

Kanske något de saknade hemma - en toalettsits!

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Robert H Schuller

En riktigt smart grej med en krula som man bara ställer rakt över balkongräcket (kanske går det på altan också - men det ser lite osäkert ut.

Klickar du här kommer du till Inreda.com där du kan se den i ett par färger till.

Inreda. com är en sån där sajt där man hittar allt - från dörrknoppar till möbler, kläder, med mera

Jo,jag vet hur det känns
--att kämpa på gränsen
och ändå inte klara av--
när nerverna totar sig
till en trasselsudd
krav till höger och vänster
-att inte duga till
inte klara av
förväntningarna-
kanske redan förbrukad

Jag vet hur det känns
--hörde Du det
du som också kämpar
som upplever det
att inte klara av
och räcka till
-du som kanske i tanken
redan känt på den
svåra grinden-
du som kämpar på gränsen
jag vet hur det känns
Birger Franzen

Vill du veta lite mera om vem Birger Franzén var - klicka här

Att finnas till hands är det allra mest centrala när det gäller kärleken. liksom i livet och i döendet.

För många år sedan upptäckte jag något intressant på ett sjukhus där jag arbetade.

Många av de döende patienterna hade börjat må så bra, inte fysiskt men psykiskt.

Det berodde inte på mig som var läkaren, utan på städerskan.

Varje gång hon gick in till någon av de döende patienterna hände det någonting.

Jag kunde ha gett en miljon dollar för att få veta hennes hemlighet.

En dag träffade jag henne i korridoren och sa ganska tvärt: "Vad gör du med mina patienter."

Jag städar bara rummen sa hon i defensiv ton.

Fasr besluten att förstå hur hon gjorde för att få människor att må bra, följde jag efter henne.

Men jag kunde ändå inte räkna ut vad det var för speciellt som hon gjorde.

När jag hade spionerat på henne i ett par veckor tog hon tag i mig och drog in mig på ett rum innanför sköterskornas expedition.

Där berättade hon att en av hennes barn blivit svårt sjuk en vinter.

Mitt i natten tog hon sin treåring till akuten där hon satt med honom i knäet och väntade på att en läkare skulle komma.

Men det kom ingen och hon satt där och såg sin sin lille pojke dö i lunginflammation.

Hon beskrev all sin smärta och förtvivlan utan negativism.

"Varför berättar du det här# undrade jag. "Vad har det att göra med mina patienter."

"Döden är ingen främling för mig längre" svarade hon. "Den är som en gammal bekant. Ibland när jag kommer in till någon av de döende ser de så rädda ut. Jag kan inte låta bli att gå fram till dem och klappa om dem. Jag berättar att jag sett döden och när den kommer så går det bra.

Sedan stannar jag bara där hos dem. Jag kanske vill springa därifrån, men det gör jag inte. Jag försöker finnas till för en annan människa. Det är kärleken.

Utan någon psykologisk eller medicinsk utbildning visste den här kvinnan ändå en av livets största hemligheter: kärlek är att finnas där, och bry sig om.