Läser i Dagens Nyheter att det kommit ut en bok av Hannes Råstam (postumt, eftersom Hannes Råstam dog i januari i år)

Den boken har ett mycket viktigt ärende.

Den handlar om det svenska rättsväsendet - och hur det kunde vara möjligt att få Thomas Quick dömd för flera mord som han bevisligen inte begått.

Att Thomas både bekände och berättade ingående om morden -  är ju något som vi ska ha instrument att avgöra om det är sant eller inte.

Eller har vi inte det?

Både polis, rättsmedicin och psykiatrin måste ta sitt ansvar och gå till botten med frågorna om hur det kunde hända.

Poliserna kan ju inte vara ovana vid att psykiskt sjuka människor gör bekännelser som inte stämmer - och psykiatrin borde ha möjlighet att skilja på fantasier och verklighet.

Om vi inte går till botten med detta blir det en varböld som växer och som i framtiden ger en misstro mot berörda myndigheter som de verkligen inte är betjänta av!

Boken heter: ”Thomas Quick – att skapa en seriemördare”,

Här kan du läsa mera om boken - och också köpa den.

Människor skapades för att älskas, saker för att förbrukas.

Världens kaos beror på att saker älskas och människor förbrukas.

Okänd tänkare

På lekplatsen rullandes barnvagn, på bussen. Överallt ser man dem med nedböjda huvuden - smartphoneföräldrarna.

De smarta telefonerna stjäl uppmärksamheten från barnen och får dem att känna sig osynliga säger psykologen.

Ovanstående är saxat ur Norrköpings Tidningars helgbilaga PAUS!

En artikel som jag verkligen välkomnar.

Har ofta funderat på hur barnen känner sig när den där smarta telefonen i mammas/pappas ficka alltid går före allt annat.

Hur känner sig treåringen när hon pockar på mammas eller pappas uppmärksamhet och föräldern är helt uppslukad av senaste kommentarerna på sitt inlägg på Facebook, eller ett sms eller vad det nu kan vara som telegfonen i handen förmedlar.

Jag hittar faktiskt artikeln också i Arbetarbladet och i GD

Missa dem inte!

Särskilt om du har en smartphone och är förälder!

Det här med att få rätt dammsugarpåse till sim dammsugarmodell - i rätt tid är för många av oss problematiskt.

Nu finns det en jättebra lösning .

Du går bara in på Dustclub när du tar sista påsen ur förpackningen.

Medan du har din dammsugare nära och kan se fabrikat beställer du nya påsar som du får hem i brevlådan.

Var sjätte svensk får sitt dricksvatten från vattenverk som bryter mot lagen och inte har tillräckligt skydd mot parasiter och andra föroreningar.säger Livsmedelsverkets Christer Johansson i Dagens Nyheters artikel som helt igenom är ganska ruggig läsning.

Vi som har berömt oss av rent dricksvatten - bara att öppna kranen.

Kanske är det dags att göra hemma som vi gör utomlands - köpa dricksvatten på flaska....

Jag misstänker att de lyckligaste människorna du känner är de som anstränger sig för att vara vänliga, hjälpsamma och pålitliga - lyckan smyger sig in i deras liv medan de är upptagna med dessa saker.
Men den är en biprodukt - aldrig ett mål i sig.

Rabbi Harold S. Kushner

Min sista semesterbok blev "Skynda att älska" av Alex Schulman.

Den har legat på mitt nattduksbord ett par månader, och det förstår jag inte efter att ha läst den.

Kanske berodde det på att jag inte var odelat förtjust i Alex blogg.

Men hans bok gillar jag verkligen!

Det är en rörande skildring - en sorgens resa tillbaka till en lite annorlunda barndom med en pappa som redan var lite till åten när Alex föddes.

En lganska lycklig barndom - men ändå en barndom med en pappa med hetsiga vredesutbrott, humörsvängningar och sen ålderskrämpor.

Alex var 27 år när hans pappa Allan Schulman dog, 84 år gammal.

Berättelsen är lättläst. Det är en bladvändare, jag ville veta hur det skulle gå - och läste i ett sträck.

Pappan ( som boken mer eller mindre helt handlar om - är rakt igenom hela boken sedd genom kärleksfulla glasögon.)

Det är svårt att skriva rättvist om någon man levt så nära som en förälder.

Det vet jag efter att ha skrivit en bok om min mor.

Men jag tycker att Alex lyckas bra.

Och rekommenderar verkligen denna bok!

Di kan köpa boken här för 39:-

För allra första gången mognar nu jordgubbar på Grönland skriver Dagens Nyheter

Drygt 500 plantor sattes i en plasttunnel för två år sedan - och nu kan snart grönlänningarna ära grönländska jordgubbar!

Om det verkligen är lönsamt att odla jordgubbar där - det kan man ju undra.

Men friskt vågat hälften vunnet säger man.

Om den globala uppvärmningen fortsätter går det säkert bra.