Odla nu har mycket fina saker - pelargoner är en av saker jag handlat där med stor framgång.

Men man måste rusa till posten när paketavin dyker upp.

Kolla och njut!

60-plussare vill helst bo centralt skriver Göteborgs-Posten.

Och det är väl förståeligt.

Enklare att fortsätta orka vad med i det som händer.

Och det vill alla - oavsett hur gamla vi blir.

Läser dessutom en lista vad äldre helst lägger pengar på.

Och där kommer barnbarnen först på fjärde plats och barnen ännu längre ner.

Kanske mera förvånande.

Eller också tycker man att både barn och barnbarn har så de klarar sig.

Och att det nu - äntligen är dags att köpa karameller till sig själv.

Oro - det är väl något som vi alla får dras med.

Av och till åtminstone.

Eller är det möjligt att leva helt utan oro.

Kanske inte.

Men jag är övertygad om att man kan leva utan en hel del av den oro man går och bär omkring på.

Först och främst försöka förstå vad vi egentligen oroar oss för –  få det att bli konkret på ett papper framför oss.

Alltså - helt enkelt skriva ner det.

Problemet är att vi ofta inte är medvetna i det ögonblick oron uppstår.

Den börjar djuptnere i det omedvetna och när den nått det medvetna har den redan växt sig så det är lätt att överväldigas.

Vo oroas för så olika saker.

Vissa saker kan vi påverka - andra inte.

Satsa krutet på det du själv kan påverka  till exempel om du mår dåligt över din vikt kan du försöka gå ner i vikt, eller om du oroar dig för att de symptom du har är tecken på allvarlig sjukdom kan du gå till doktorn.

Men känner du oro för klimatet i världen kan du göra ytterst lite.. Visst -  dukan  engagera dig på olika sätt och på så sätt göra skillnad. Gör det så blir det en hjälp mot oron.

De flesta av oss vandrar omkring med ett stort moln av diffus oro hängande över huvu­det, delvis bestående av gamla väl­kända bekymmer, delvis av nyuppfunna.

Vi kanske är oroliga för våra barn - deras nu eller deras framtid.

I alla sammanhang finns anledning till oro i våra dagar — en oro som tornar upp sig överallt och är så kompakt och oupplöslig att de fles­ta av oss har svårt att komma till rätta med den.

Det sämsta vi kan göra är att lägga locket på.

Använd istället oron på ett skapande sätt.

Börja med detvanliga knepet att skriva ner.

Gör två kolumner  -  "Be­kymmer"  och  "Vad Som Kan Göras"

Jag är säker på att din vänstra kolumn blir överfull ganska fort. Så blev det för mig.

Då gäller det att ta itu med den högra: Vad kan göras.

Du är superintelligent och jättebra på att fundera ut det.

Faktiskt så är du experten på din egen situation.

Lycka till!

Och kom ihåg: Sorgen har sina gränser, men fruktan har inga.

Vi sörjer endast över det som har hänt, men vi fruktar allt som möjligen kan hända.

Gajus Plinius

Läser i Dagens Nyheter att en femtonårig prao-elev fick skära i patienten vid ett kejsarsnitt!!

Hur oansvarig är man inte som ansvarig läkare om man tillåter något sådant.

För att komma in på läkarutbildningen krävs höga betyg.

Men tydligen är intye höga betyg och gott omdöme alltid kopplade till varandra.

Den läkare som tillät detta utsatte både kvinnan och prao-eleven för en risk.

Och vad i all sin dagar har femtonåringar inne på operationsrum att göra??!!

Frukta aldrig skuggorna.

De visar bara att det finns ett ljus någonstans.

Okänd tänkare