Direktlänk till inlägg 10 januari 2013
Just nu försöker jag landa i mig själv efter ett möte som jag minst sagt upplevde omtumlande.
Det är ett jobb med många kontakter med människor i olika livssituationer som är mitt.
Och jag älskar den spännvidd det ger åt livet.
Idag har jag mött en medelålders kvinna som är blind sedan tvåårsåldern.
Jag har alltid undrat hur det är att vara blind.
Att inte kunna se allt det vackra som vi som ser faktiskt får se varje dag.
Och varje gång jag möter en person som är blind så ligger frågan nära för mig.
Hur klarar du dig utan att se det vackra.
Denna kvinna svarade helt förbluffande (för mig): Men - jag ser det ju - på mitt sätt!
Hon beskrev hur alla andra sinnesförnimmelser gav henne en inre bild.
Och hon sa i slutet av vårt samtal.
Vet du, jag tror det finns många fysiskt seende personer som är mera blinda än mig.
Efter vårt samtal satt jag och tänkte på de orden....
Kan det vara så att vi med fysisk syn glömmer att verkligen "se"?
Det vackra gömmer sig ju ofta i det vardagliga.
Just nu tror jag att vi kan titta på bilden här ovenför och säga: Så vackert.
Vi är inte bortskämda med det gröna överdådet så här mitt i vintern.
Men i sommar kanske vi åter går förbi utan att se.
Lovar mig själv att bli mera seende - på alla nivåer.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|