Alla inlägg under september 2013

Av Kaela - 8 september 2013 09:19

Har du hört talas om Önskeambulansen?


Inatt när jag surfade istället för att sova råkade jag snubbla över Aftonbladets artikel om den speciella ambulans som finns i Karlshamn.

Det r ingen vanlig ambulans med blåljus.

Den drivs av eldsjälar som vill hjälpa till att uppfylla människors innerliga önskan - kanske den sista önskan i livet.

Blir så glad att se engagemang för andra - och kan bara hoppas att varje stad i vårt land ska ha ett gäng eldsjälar som startar en Önskeambulans.


Läs mera i Aftonbladets artikel


Här är Önskeambulansens hemsida


Och här kan du läsa om den i vårdfokus

Av Kaela - 8 september 2013 07:41

Idag är det söndagen 8 september och Alma och Hulda har namnsdag!


Jag gratulerar!


  



11 654 kvinnor har namnet Alma.

Av dessa har 7 263 namnet Alma som tilltalsnamn.

Alma är ett spanskt namn som är bildat av ordet alma som betyder själ eller av det latinska almus som betyder huld, mild.

Har funnits i Sverige sedan 1724


Och 2 089 kvinnor  har förnamnet Hulda.

Av dessa har 635 namnet Hulda som tilltalsnamn

Hulda är ett nordiskt namn som sannolikt är bildat av adjektivet huld som betyder ljuv, älsklig.

Har funnits i Sverige sedan 1813.

Namnet blev populärt på 1800-talet genom visan om Hjalmar och Hulda.

Skriven av Vilhelmina Stålberg.


Så här vacker och så här lång är visan:

På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad
om forntida bragder en gång.
och liljornas stjälkar och rosornas blad
sig bugade djupt vid hans sång
och fåglarna sutto så tysta på träden,
och gyllene axen på gungande säden,
de nickade bifall, och vårvindens fläkt
milt smekte hans panna hans krigiska dräkt.


Och hela naturen föryngrad och skön
och mild i dess festliga skrud,
med nyflätad blomkrans och vårmantel grön
nu log som en längtande brud
och glädjens och ärans och kärlekens minne,
de höllo sitt färgglas för ynglingens sinne,
och hoppet med vingar av guldflätad glans
ljuvt bjöd honom ryktets ovanskliga krans.


Då nalkades Hulda och drömmen försvann
för ynglingens tjusande syn.
Han såg endast henne, såg rodnan som brann,
likt purpur på snövita hyn.
Han kysste en tår från dess strålande öga,
han tänkte på världen och sorgerna föga.
Lycksalig han sjönk i den tillbeddas famn
och glömde bort ära och rykte och namn.


"Du älskar mig Hulda och jorden mig bär
bland rosor på daggpärlors stig.
Du älskar mig Hulda och sällheten är
ej mera en främling för mig.
Ty ledsnadens tomhet och saknadens smärta,
de finna ej vägarna mer till mitt hjärta.


Ty nu är naturen, o flicka, med dig
en paradisträdgård, ett Eden för mig.

Men sviker du mig, se, då slocknar min sol,
då brister av ångest mitt bröst.
Då finns ej på jorden från pol och till pol
ej någon som skänker mig tröst.


Så svär mig nu Hulda, vid himlen som hör dig
att aldrig mig glömma, vart ödet än för mig,
att vara mig trogen i liv och i död
att älska din Hjalmar i lust och i nöd."

"Min Hjalmar," sad Hulda, med ljuv melodi,
och tillslöt hans mun med en kyss,
"hur ofta jag sagt dig, jag trogen skall bli,
detsamma jag svor dig ju nyss.


Så svär jag ännu vid den himmel som hör mig
att aldrig dig glömma vart ödet än för dig.
Att blott för min Hjalmar jag klär mig som brud
och sviker jag eden, så straffe mig Gud."

Och sjunken var solen och fullmånen log
så milt mot vårt älskande par,
kring kullen sin dimslöja aftonen drog,
men ändå så sutto de kvar.


Dock måste till olika hyddor de vandra,
men svuro än högt att bli trogna varandra,
och Hulda hon lovade möta sin vän
vid nästa dags skymning vid kullen igen.

Så levde den lycklige Hjalmar en tid,
och sommaren flydde sin kos,
med sommaren flydde den gyllene frid,
likt dagens förvissnade ros.


Ty nu utbrast krigets förödande låga,
från sörjande mön måste Hjalmar nu tåga
i härnad, och Hulda med kärlekens glöd,
hon svor honom trohet i liv och i död.

Ett år var han borta och fredens oliv
nu växte i riket på nytt.
Slut var det grymma, det blodiga kiv,
och sorgen i glädje förbytt.


Med ax och med frukter sågs jorden sig smycka.
Då skyndade Hjalmar sig hem för att trycka
sin längtande brud till sitt trofasta bröst,
att byta dess saknad i sällhet och tröst.

Helt nära hans hem kom den åldrige Sven,
en granne, och tryckte hans hand.


"Välkommen, behjärtade yngling igen
från striden i främmande land."
"Tack, Sven," sade Hjalmar, "men hur mår min flicka?
Jag ilar till henne och snart skall hon blicka
med himmelskt förtjusande ögon på mig.
Du hindrar mig Sven. Jag begriper ej dig!"


Men Sven tog i betslet och ryckte hans häst
tillbaka den ystra ett steg:
"Jag fruktar du blir ingen välkommen gäst."
här stannade Hjalmar och teg.
"Bemanna dig yngling med mod för att höra
en tidning som hela din glädje skall störa.
Vet du att skön Hulda, förskräckliga bud,
i dag är den stolte Sebastians brud."


"O himmel! O avgrund!" röt Hjalmar och slog
förtvivlad stålhandskarna hop.
"Men endast du väntar, jag träffar dig nog."
Och döv för den åldriges rop,
i sporrsträck han red till den trolösas hydda,
där fönstren de voro med blomkransar prydda
och taket gav genljud av gästernas sång,
av harpors och bägares klang på en gång.


Här inträdde Hjalmar i krigarens skrud
och harporna tystna´ med hast.
Förgrymmad han går till den trolösa brud,
och griper i brudkransen fatt.
Han sliter den vilt ur de mörkbruna håren,
så blek såsom låge hon redan på båren
satt Hulda med dödsskräck i bävande barm
för dårade älskarens hämnande arm.


Men brudgummen höjde mot Hjalmar sitt svärd
men Hjalmar han svängde ock sitt.
Då ropte han: "Usling! Att dö är du värd,
mitt svärd biter bättre än ditt!"
Som lejon de kämpade emot varandra,
en stred för livet, av hämnd stred den andra,
som eld lyste ögonens gnistrande par,
men segern än oviss än oavgjord var.


Så stötte ung Hjalmar sin klinga med makt
i hatade motståndarns bröst,
men denne åt honom ren dödssåret bragt,
och blek och med rosslande röst
sjönk ynglingen ned vid förräderskans sida
som icke upphörde att gråta och kvida,
då hon på den döende älsklingen såg,
så skön som en avhuggen järnek han låg:


"O ve mig! O ve mig! Min Hjalmar jag svek!"
Hon ropte och händerna vred.
"Att svära är lätt, men det är ingen lek
att bryta så trolöst sin ed."
Och samvetskval lägrade sig kring dess hjärta,
och inom tre dagar hon dog utav smärta.
Vid sidan av Hjalmar hon jordade då.
Ett brudpar i graven de blevo ändå.

V

ar gång, säger sagan, när midnatten har
sin stjärnströdda florslöja sträckt
kring jorden och skylt den med vingarnas par,
går Hulda med silvervit dräkt
kring kullen där ofta med Hjalmar hon suttit
just där hon gjort eden hon trolöst har brutit,
och suckar och klagar så ängslig och blek:
"O ve mig! O ve mig!" Min Hjalmar jag svek!"

Av Kaela - 7 september 2013 18:04

Denna petunia som står på vår veranda är drygt en meter i radie

Av Kaela - 7 september 2013 09:24

Surfade runt och fångades av några ord från inlägget i bloggen på Google.

Ett inlägg om ensamhet på ålderns höst.

Väl värt att läsa.

Det finns mycket annat läsvärt i Martins blogg också!

Av Kaela - 7 september 2013 09:02

Idag är det lördagen den 7 september och Kevin och Roy har namndag!


Jag gratulerar!


 


12 257 män i vårt land har förnamnet Kevin.

Av dessa har 10 461 namnet Kevin som tilltalsnamn.

Även 9 kvinnor bär namnet - 5 av dem använder det som tilltalsnamn.

Som efternamn bärs namnet av 29 personer.

Kevin är ett iriskt namn som är bildat av namnet Caomhghin, ursprungligen Coemgen som betyder vacker födelse.

Först 1980 hittar man namnet i Sverige.

Historiska eller kända personer som bär/bar namnet: Sankt Kevin, irländsk munk som på 600-talet grundade ett kloster strax utanför Dublin.

Kevin Costner, född 1955, amerikansk filmskådespelare och regissör.


4 673 män  har förnamnet Roy.

Av dessa har 2 555 namnet Roy som tilltalsnamn.

9 kvinnor heter också Roy, men samtliga har namnet som andranamn.

160 personer heter Roy i efternamn.

Roy är ett keltiskt namn som är bildat av ordet ruadh som betyder röd, den röde eller den rödhårige.

Namnet kan också vara en engelsk form av det franska roi som betyder konung.

Har funnits i Sverige sedan 1881.

Känd person som bär namnet: Roy Andersson, född 1943, filmregissör.

Av Kaela - 6 september 2013 20:02

Heder åt de vittnen som lyfte bort bilen med förenade krafter från en tioårig pojke som blev påkörd och fastnade under bilen.

Såna rådiga ingripanden behövs - hela tiden.


Läs mera i artikeln i Svenska Dagbladet

Av Kaela - 6 september 2013 18:18

     

Loveflower heter den här skönheten


 

De rosa pelargonerna är såå täta och vackra





Slutat riktigt tidigt på jobbet idag!

Suttit en stund på altanen och njutit av blomsterprakten - och inte minst det sommarvarma vädret.Sommarglädje - blandad med ett litet stänk av vemod.


Sommaren dröjer lite på steget  - och det gläder nog oss alla...

Nu gäller det att njuta - låta ljuset och värmen fylla varenda cell, varenda tanke - så vi kan ta oss det med oss in i höstrusket och mörkret.


September skämmer bort oss genom att bädda in oss i ett varmt mysigt täcke av sensommar.

Bara att ta emot det som fritt och för intet flödar över oss.

Vädret är ju det mest demokratiska som finns har någon sagt.

Och det håller man väl gärna med om en sån här dag när man ser människors glädje i sommarvärmen som är så oväntad - och så innerligt välkommen!


Av Kaela - 6 september 2013 18:14

Åsa är en bloggare som du kommer att läsa med nöje.

Och just detta inlägg med den finaste beskrivningen av kärlek som jag vet - det bara älskar jag....både citatet och orden runt det.

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se