Jag vet inte hur det är med dig...men för mig är det så att jag sällan eller nästan aldrig känner igen mig i det som andra människor säger att jag är.

Oavsett om det de säger är positivt eller negativt.

Ibland kan jag uppleva att någon fångat en liten aning - men det är bara en liten prisma av den helhet som jag utgör.

Det här har lärt mig att jag aldrig ska uttala mig om andra människor - att han eller hon är sån eller sån!

Det är fullständigt befängt att inbilla mig att jag skulle kunna veta det.

Jag ser ju bara en liten prisma.

Kanske en för stunden mindre bra prisma - eller kanske istället en riktigt fin prisma.

Men jag ser inte helheten.

Han ingen aning om vilka steniga vägar den människan gått.

Vi lever i ett fritt land där man har rätt att tycka till om saker, uttrycka sina åsikter och prata öppet om dem. Men det är en sak att tycka till om politik eller andra företeelser - och en helt annan att ha åsikter om människor -kanske utifrån bara ett kort möte med denna människa.

Vi måste inse att vi aldrig har nog med kunskap för att uttala oss om en annan människa.

Vi har ingen aning (eller i varje fall en mycket diffus sådan) om deras tankar, drömmar, rädslor och bakgrund. Vi vet inte orsaken till att människor beter sig på ett visst sätt eller varför och vilken sida av dem som de visar oss och vilken de väljer att gömma.

Vi vet inte vilka bördor de bär i sin ryggsäck eller vilka saker de fått gå igenom genom livet. Ingen är perfekt.

Jag är det inte - och inte heller du - och om jag står där och ser en medmänniska misslyckas - så är det verkligen inte min sak att bedöma - det är min sak att hjälpa.

Redan i Bibeln kan man faktiskt läsa att man blir gladare av att ge än av att få. Apostlagärningarna 20:35.

Och var och en av oss som gjort något för någon annan - eller givit en grej som vi vet att någon större nytta och/eller glädje av - har upplevt det.

Nu börjar till och med vetenskapen fastslå att det är så.

Hörde om en amerikansk undersökning.
Kanske du också hörde det?

 Man gav pengar till studenter.

Några fick behålla sina pengar och några andra fick som uppgift att köpa presenter till någon annan.

De som fått den uppgiften visade sig må bättre och vara gladare  än de som fick behålla pengarna.

Bevisat!
Det som varje givare redan visste!

Det är fantastiskt att vi fungerar så.

Jag satt häromdagen och samtalade med en av våra frivilliga.

Hennes uppdrag är att gå hem till en gammal kvinna som sitter ensam hela dagarna i sin rullstol.

Antingen fikar de tillsammans där vid köksbordet.

Men är det vackert väder går det ut och tar en fika nånstans.

Ibland åker hon hem till henne en lördag och lagar lunch.

Hon har ju annars bara de folielådor som hemtjänsten tillhandahåller.

När man värmer dessa i mikron känns knappast något aromatisk matdoft som retar aptiten.

Men när denna frivilliga står vid spisen i det lilla köket - då sprider sig den goda matdoften och matstunden blir en gemensam högtid.

Så pratar de förstås med varandra....studentskan som nyss fylklt 22 år och den gamla damen som får 89 ljus på sin tårta nästa gång hon fyller år.

Efter ett sånt samtal sa den unga frivilliga att det betyder så mycket för henne att få all den livserfarenhet och livskunskap som hon får i dessa samtal.

Den gamla damen svarade: Det var den finaste present du kunde ge mig! Då behövs ju också jag!

Det gör mig så glad att du tycker så!

Vi behöver varandra - men vi behöver kanske framför allt behövas!

För en gångs skull hade jag kameran till hands.

Fläskfilé är nog bland det vanligaste köttet vi inhandlar till helgen, och det vanligaste vi gör av den är nog denna gryta som jag hittade för ett par år sedan på nätet.

DU BEHÖVER HA DETTA HEMMA:

Grytan räcker till 6 hungriga personer.

800 g fläskfilé

3 msk smör

1 tsk salt

1 krm vit- eller svartpeppar

3 msk vetemjöl

3 dl vatten och 1 köttbuljongtärning eller 3 dl köttbuljong

1 purjolök

1 röd paprika

3 msk fransk senap Dijonsenap

1 - 2 tsk curry

2 dl grädde

3 dl crème fraiche

gärna också 1 msk mango chutney

SÅ HÄR GÖR DU.

Skär fläskfilén i skivor.

Bryn i smöret.

Salta och peppra köttet under tiden.

Lägg i en gryta.

Skölj ur stekpannan med en dl vatten och sila över i grytan.

Rör ut mjöl i en dl vatten 

Rör i grytan.

Låt koka på medelvärme.

Skölj och strimla purjolök samt paprikan

Fräs purjolök och paprika i en msk smör och tillsätt till grytan.

Blanda i fransk senap, curry och grädde. Låt koka på medelvärme i 10 minuter.

Tillsätt och rör i crème fraiche till grytan och koka upp.

Smaka av med mango chutney, salt och svartpeppar.

Jag tycker denna grytan är allra godast med pressad potatis till, men den som inte gillar det kan ta ris.

Jag fick en härlig bukett med vit-gul-gröna tulpaner som är min älsklingsblomma.

Och med den följde ett kort från blomsterhandlaren med skötselråd.

Det kändes väldigt omtänksamt!

Se till att de har en så färsk snittyta som möjligt. Snitta helst om varje dag.

Ta bort överflödiga blad. Annars gynnas mikroorganismer som ­försämrar vattnet.  

Sätt dem i en vas med kallt vatten (under 20 grader). Ju mjukare stjälkar en snittblomma har, desto kallare vatten.

Byt vatten ofta, så att vattnet alltid är klart.

Tulpaner brukar hålla 4–8 dagar. Om de får stå svalare på natten håller de längre.

Är det en tillfällighet att vi säger kropp och själ och inte själ och kropp.

Mår vi inte bra i själen så mår ju inte heller kroppen bra.

Däremot har jag mött många med besvär i kroppen som mått bra i själen och genom detta kunnat lyfta sig över de lidanden och brister som kroppen ger.

Det är faktiskt så att till och med WHO (världshälsoorganisationen) har en lista över saker som påverkar vår emotionella hälsa:

Hopp, harmoni, helhet, mening med livet, personlig tro, förundran samt andlig kontakt och andlig styrka.

En människa vars hopp om en bra framtid är litet eller inte finns kommer alldeles säkert snart att känna av olika krämpor i kroppen.

Är man inte harmonisk så syns det snart i ideliga läkarbesök eftersom kroppen får olika symptom.
Helhet - att inse att vi är både kropp och själ och vårda själen lika väl som vi vårdar kroppen.
Har man inte hittat meningen med livet slokar kroppen.

En tro gör människan levande - inifrån och ut.

Förundran lyfter själen och får kroppen att känna sig styrkt.

Andlig kontakt och andlig styrka ger allt detta andra, hopp, harmoni, helhet, mening med livet, förundran - andlig kontakt och styrka.

Kroppen har lättare att uttrycka sig än själen.

Den försöker ofta förgäves få kontakt med oss men vi vägrar lyssna.

Därför tar själen till kroppsliga symptom  ibland.

Den använder kroppen för att få sin röst hörd.

Själen använder faktiskt kroppen som uttrycksmedel.

Om vi är oroliga för något, eller ledsna och sorgsna så syns det i vår kropp, i våra rörelser.

Därför borde det finnas minst lika många magasin och tidningar som talar om hur vi ska få vår själ att må bra som det finns för kroppens välbefinnande.

Nu är det ju så att om själens smärta har hunnit ställa till problem för kroppen så måste vi åtgärda dem genom läkarbesök.

Men jämsides med det borde vi fråga oss vad det egentligen är den onda kroppen berättar.

Födelsedagsfest.Pixie fyller sex år och kusin Stella tre år. Barnbarnens barndom går snabbare än vad barnens gjorde!

Läser i Dagens Nyheter att Guatemala är den plats i världen där barn ofta föder barn.

En man dömdes (mycket ovanligt att de dömd) för att ha våldfört sig på alla kvinnor i sin familj - den yngsta tre år gammal) När han tillfrågades varför svarade han: För att de är mina...och jag gör vad jag vill med mina kvinnor....

Artikeln fortsätter med en utblick över världen och  då upptäcker man attuppskattningsvis 150 miljoner flickor I världen utsattes för sexuellt våld enbart under 2002.

Och att 40 - 50% av kvinnorna i EU utsätts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats.

Var fjärde kvinna i Sverige har utsatts för våld i nära relation

Dessa siffror borde skaka om varenda en av oss - varenda kvinna - varenda man - och få oss att reagera....

En gammal vis dam som jag hade glädjen att leva nära en gång i tiden sa ofta: "Kärleken är inte en känsla- den är ett beslut"

Då var jag kanske lite väl ung för att förstå vad hon egentligen sa, men åren och erfarenheten har lärt mig att hon hade rätt.

Man beslutar sig för att älska förstås- varför skulle man annars säga: "I nöd och lust"

Ändå är det så förunderligt att när man beslutar sig för att älska så öppnas oceaner av harmoni i livet.

Läste några ord av Erich Fromm som var en tysk filosof och psykoanalytiker som föddes år 1900 och dog 1980.

"Att älska någon är inte en stark känsla i största allmänhet, utan det är ett avgörande, en bedömning och ett löfte. Om kärleken endast vore en känsla, skulle det inte finnnas någon psykologisk täckning för löftet att älska varandra i nöd och lust. Känslan kommer, den kanske försvinner.
Kärleken borde rimligen grunda sig på en viljeakt, ett avgörande beslut att ägna hela mitt liv åt en annan persons liv.
Att älska är att utlämna sig själv utan garanti, att ge sig helt i förhoppning att vår kärlek kommer att väcka kärlek hos den vi älskar. Kärlek är en troshandling, och alla som är fattiga på tro är också fattiga på kärlek.
Tro kräver mod, förmåga att ta en risk, till och med beredvillighet att acceptera smärta och motgång."