Att man brinner för det man gör är helt nödvändigt för att man ska bli framgångsrik läste jag för några år sedan i en artikel i någon av våra tidningar.

Och då menade man som jag förstod det - att man brinner för sitt jobb.

Utan att brinna menade artikelförfattaren att man inte kan nå framgång.

Kom att tänka på den artikeln häromdagen när jag hörde någon använda just de orden om någon.

Den nya  inspirationskrävande generationen. det är de som på festen frågar “Varför jobbar du?” i stället för “Vad jobbar du med?"

Nu tror jag inte det är förbehållet den generationen att brinna för sitt jobb.

Det är ju en önskedröm för alla människor tror jag, att få brinna för det man gör.

Att slippa känslan att man jobbar för lönen och inget annat.

Nu vet jag att det tyvärr inte alls är alla förunnat att ha ett jobb som man brinner för.

Men jag tror att om man inte har detta så skaffar man sig en fritidsaktiviet att brinna för.

Att brinna är nödvändigt för att vi ska känna att vi lever.

Att vi  måste se till att vi inte brinner så vi blir utbrända är en annan diskussion.

Många människor som brinner för något har tvingats upptäcka att det ofta står någon bredvid med armarna i kors och tycker att de brinner fel - eller för mycket.

En del människor åker till jobbet, sitter av sin tid, svarar på något mail och i i telefon och åker sedan hem.
Jobbar kanske inte heltid och gillar kanske inte ens sitt jobb!

Andra jobbar långa dagar.

Jobbar övertid, sliter, stressar, springer.

Brinner för det man jobbar med.
Det viktigaste är att vi var och en på det sätt vi är trivs med våra liv och hur vi väljer att ha det på våra jobb.

Själv har jag ju, som en del av mina trogna läsare vet, ett jobb  där det bara inte går att inte brinna.

Att möta nöden - dag efter dag - kunna avhjälpa den ibland och ibland inte.

Om man inte brinner står man inte ut med detta.

Men jag respekterar självklart dem som tar det lugnare på sina jobb...och hoppas på respekt för att jag brinner.

Jag hittade ett papper på mitt jobb  där någon skrivit ner dessa olika meningar om förlåtelse.

Jag berördes starkt av det - och tror att de har ett ärende till flera än mig.

"Det finns en historia om två före detta krigsfångar som möts flera år senare.
 Den ene frågade den andre: -Har du förlåtit dem som höll dig fången än?
 Och den andre svarade: -Nej, aldrig!
 Och den förste sade: -Ja, då har de dig fortfarande i förvar, eller hur?"
-Jack Kornfield-

”Förlåtelse är och förblir den stora källan till sinnesfrid.
 Att bära på grämelse över saker som hänt i livet är ett gigantiskt energislöseri.
 Hat och bitterhet svärtar ner själen.
 Att förlåta och släppa taget om någon eller något är en stor gåva att ge sig själv,
 och efteråt följer en efterlängtad energipåfyllning."

-Agneta Nygolm-

”Människor som ligger för döden grämer sig inte över de slott de inte bott i eller
 de bilar de inte kört.I stället gråter de över den kärlek de inte kunnat ge eller få.
 De ångrar de ord av kärlek och förlåtelse som de inte sagt till sina närmaste.”

_Kathlyn and Gay Hendriks-

”Om du tar ett steg mot förlåtelsen så kommer 
 förlåtelsen att ta tusen steg mot dig." 

-Okänd-