Värmebölja - lika med genomblöt skjorta eller T-shirt eller vad man nu orkar ha på sig.

Men enligt min vän som gav mig rådet att äta mycket starka kryddor kan man lindra obehaget - just genom kryssor.

Krydda maträtterna med chili, ingefära, vitlök, peppar eller andra starka kryddor som du gillar.

Det lär enligt henne vara så att kryddor utvidgar blodkärlen i huden så att värmen lättare tar sig ut - och du blir svalare.
Jag har prövat - och visst hjälper det - lite i alla fall!

Men man ska förstås inte glömma att dricka!

Vanligt vatten med krossad is och gurkskivor är  fräscht och gott!

Träffade en ung kvinna, nygift och med niomånaders mage.

Vi pratade förstås om det som väntade.

Det nya livet som ska komma och vända upp och ner på hennes och hennes mans tillvaro.

Jag ställde frågan hur de hade tänkt med dagis. Fanns det något de trodde var bra, nära dem...och så vidare.

Hon tittade storögt på mig och så sa hon: Jag ska vara hemmamamma!" Om två år räknar vi med ett syskon och om ytterligare två år ännu ett.

Det betyder tolv år av mitt liv.

Om jag ska vara hemma till den yngsta börjar förskoleklass.

Jag som knappast vågar säga idag att jag var hemma stor del av mina barns småbarnsår.

Här står en ung kvinna i nästa generation och proklamerar att hon ska vara hemma i tolv år.

Jag kan inte förneka att jag blev lite glad.

Jag tror helt klart att barn har det bra på dagis också - men mamma får aldrig tillbaka de där åren.

Visst skulle man väl kunna tänka sig att man delade på det. Sex år för mamma och sex år för pappa.

I denna tid när man säger: "Vi ska föda barn"

Men som jag förstod var hon och hennes man helt överens om denna fördelning.

Även medvetna om att det skulle innebära en standardsänkning.

Och - hon har en högskoleexamen!

Jag tror att de flesta av er kära bloggvänner, liksom mig, har småbarnsåren bakom er.

Men det skulle vara roligt att veta: Hur gjorde du och din man/partner?
Och varför gjorde ni så?

 Och givetvis från er som är mitt i småbarnsåren.

Hur valde/väljer ni?

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Thomas Tranströmer