Gör alltid det du vet är rätt.

Det kommer att överraska en del människor och få andra att häpna.

Mark Twain

Som du som följer bloggen vet kom jag för några dagar sedan hem från ett förlängt veckoslut i Rom.

Colloseum är ju bara något man måste se  där.

Jag undrade en del över namnet när vi gick omkring - det har ju en slags släktskap med det svenska ordet kollosal - och det kan man verkligen kalla denna antika teater för.

Idag hittade jag i Svenska Dagbladet förklaringen

Inatt var det så varmt i huset så det var för svårt att sova.

Letade upp en oläst deckare: "Den osynlige mannen från Salem" som jag tvekat att läsa på grund av att titeln inte lockade mig.

Men det är en bok som jag varmt kan rekommendera till dig som vill ha en deckare som också är en social skildring.

En ung kvinna hittas mördad. I samma hus bor den ganska misslyckade polisen Leo Junker. Han är för tillfället avstängd och har missbruks- och relationsproblem. Hans nyfikenhet väcks, han vill arbeta igen och börjar så smått gräva i fallet.

Sammanvävt kommer små inpass om Leos barn och ungdomstid i Saelm.
Om hans vän John och hans syster Julia som blir Leos första kärlek.
Om hur de sysslade med saker som måste anses kriminella.

Men hur Leo blev polis och vännen John kallad Grim blev en skicklig förfalskare och narkoman.

Jag kunde inte släppa boken.

Läste halva under natten och fortsättningen idag.

En mörk skildring om ett samhälle som sviker sina unga.

Tidigt 1980-tal.
Miljonprogrammets gråa betongtunnlar, asfaltgårdar och hyreshus.

Barn och unga som med sina familjer står under tryck från en obegriplig omvärld.

Detta var min första kontakt med Christoffer Carlsson som fått sin bok utnämnd till bästa svenska kriminalroman 2013.
En kontakt jag absolut vill ha en fortsättning på när han enligt planerna kommer med en fortsättningsbok om Leo Junker, i augusti 2014

När ödmjukheten
hinner ifatt oss
och ger oss insikten

att vår vetskap
väger allttför lätt

först då kan vi

långsamt ana

det tanken aldrig förstår

och insikterna
kommer till oss

på helt nya vägar

Kaela

Svettas du i värmen!

Och klagar!

Kolla på de här bilderna och gå sedan ut och njut av de här korta flyende stunderna av hetta!

Vi har alla mött dem.

De bittra som strör elakheter omkring sig.

Som svarar snäsigt på vänliga frågor.

Som är helt omöjliga att vara till lags.

Nu och då har jag mött en kvinna genom mitt arbete som är precis så.

När jag har hört att det är hon i telefonen har jag haft svårt att undertrycka en suck.

Och svårt - förstås - att vara välkomnande när hon plötsligt stått på min tröskel.

Jag öser på med vänlighet och goda ord och får snäs till svar - vad leder detta till, har jag tänkt många gånger.

Efter ett möte med henne har jag dessutom många gånger tänkt: "Undrar hur länge det dröjer innan jag inte kan vara tyst...innan jag ställer frågan varför hon är så arg och bitter."

En dag,i början på sommaren, stod hon plötsligt där igen.

Jag kände hur det kröp på ryggen av irritation och stress.

Bortkastad tid - igen tänkte jag.

Men - jag lade också märke till att något var annorlunda.

Hon stod där och fingrade på sin väska medan hon sa: "Jag skulle vilja prata med dig. Har du tid nu eller kan jag komma tillbaka?"

Jag hade inte tid - inte egentligen - men tog mig.....för jag mer anade än hörde en annan nyans i hennes röst.
Hon tackade ja till kaffe och medan hon drack ur koppen och tuggade på den hårda ICA-kakan säger hon plötsligt: "Jag vill be dig om förlåtelse för att jag varit så grinig mot dig, fast du är så snäll."

Så började hon...så kom allt forsande....om barndomen...om pappas övergrepp och mammas svek...om aqndra vuxna-som inte såg - eller i varje fall inget gjorde.....om tonårens ensamhet..
Om mannen hon så småningom mötte som misshandlade och våldtog henne....

Om den nu vuxna sonen som inte bryr sig om henne

(Gissa om jag skämdes för tankar jag haft under tiden bakåt)

Hon var fortfarande på sin vakt.
Hela hennes väsen utstrålade misstänksamhet...beredskap till flykt...

Men - det stora var att hon kom och berättade.

Hon kom nästa dag...och nästa dag...

Började försiktigt undra om hon kunde hjälpa till med något...

Och det kunde hon.
Till vårt sommarkaffe hade hon bakat dignande fat med godsaker.

Nu - när verksamheten är lägre och jag mest jobbar hemifrån under juli ringer hon varje dag.
Och det är en stor glädje att prata med henne och se hur det kliver ut en fin fantastisk kvinna som vågar vara lite mera den hon egentligen är för varje dag.

Igår berättade hon att hon varit ute och fikat med sin son.

Glädjen bubblade i hennes ord...

När jag sedan drog fram vattenslangen för att vattna rosorna tänkte jag::Det är som en slang med vatten då den knölar sig, det slutar att flöda fritt.

Vi spänner oss, bär på en sorg, känner oss bittra och negativa och allt har en orsak.

 Men när vi vi (för att fortsätta den något haltande liknelsen) rätat ut vecket på slangen så flödar det - vi blir medvetna och vågar tala  - så renar orden-rensar bort det onda - och så finns helandet av vårt inre där.

Någon dag, någon gång i ett sällsamt ögonblick
Förlorade frågorna sin udd
Och jag blickade in i det nyfödda barnets ögon
Allvetande, med årmillioners klokskap

Skrivet av min vän Meta

Idag är det fredagen 25 juli och Jakob har namnsdag!

Jag gratulerar!