Vi bär med oss skuldkänslor och rädslor för att inte duga från barndomen.

Oftast har vi tagit över känslan från någon av våra föräldrar, vilket innebär att vi egentligen går omkring och bär våra föräldrars känslokonflikter på våra axlar.

Människor som sitter fast i en känsla av otillräcklighet, har ofta fått ta mycket ansvar väldigt tidigt i livet.
Har aldrig dugt åt varken föräldrar eller lärare.

vi innerst inne vill uppnå genom alla former av yttre bekräftelse, är den inre känslan av att vara tillräckliga.

 Vi hoppas att om andra talar om för oss tillräckligt många gånger att vi duger, kommer vi tillslut att inse det själva också.

Men att älska och acceptera sig själv förutsätter inga krav på speciella egenskaper. Ur ett djupare perspektiv är vi redan fullkomliga.

De brister vi upplever hos oss själva består egentligen av gammal, förträngd smärta.

Det vi först och främst måste känna till och ta till oss, är att känslan av otillräcklighet inte beror på yttre omständigheter.

Det går inte att bli av med sin dåliga självkänsla genom att söka godkännande och bekräftelse utifrån.

Andras uppskattning är en svag kompensation för det du egentligen vill uppleva; kärlek till dig själv.

För att känna dig fullkomlig måste du förstå att din kritiska självbild inte är förankrad i verkligheten.

Kom ihåg att dina negativa känslor inte är verkliga - de är bara felaktigt inlärda reaktioner som inte är kopplade till dig.

Kom ihåg att du - just DU är en ädelsten!

Det är så mycket jag vill hinna

på minsta möjliga tid

plötsligt ser jag timmarna försvinna

och så tar nästa morgon vid.

Tiden går och klockan slår

imorgon gör jag det som skulle gjorts igår

idag räcker inte tiden till.

Eva Rawling

Det är sent
och den sista sommarbrisen
lyfter sitt draperande hösttäcke över
landskapet.
Man anar en färgrik
tavla av skymning -
sedan mörker som sjunker
som letar i famlande mörker och
söker det ljus man har tänt
för att hitta en mening att leva – att
uthärda och finna sitt gryt
för att vila
och vänta vid dörren
på gryning.

Står man bara ut –
är det aldrig för sent.

Aldrig för sent för att
hoppas.

Göran Hansson

Ett ord som vi alla använder ganska ofta - ibland kanske utan att ens notera det är ju ordet LAGOM:

Lagom är bäst” är ett vanligt uttryck i Sverige som beskriver ett ”normalt” eller ”måttlig balanserat” tillstånd.

Myter är svåra att avliva.

 En av de myter som levt kvar under väldigt många år är att ordet "lagom" bara finns i svenskan.

Men så är det absolut inte! 

 I till exempel . vårt grannland Norge så finns även ordet lagom (samma ord, samma stavning, samma betydelse eller så används ordet "passelig/passe")

På engelska säger man: just right  sufficiently  eller moderately.

Ord med ungefär samma innebörd som lagom.

Så nästa gång du funderar över om ordet bara finns på svenska - eller hör någon påstå att det är så.

Ja- då vet du bättre!

Nu håller - äntligen Frivilligcentralens nya hemsida på att försiktigt växa fram.

Den har varit uppe i ett par månader, men det har inte funnits någon som helst tid för mig att administrera den.

Nu kommer du undan för undan att kunna läsa mer och mer där.

Det enda sättet att leva är att behandla varje minut som ett mirakel som inte kan upprepas.

Jack Kornfield

.....hittade några ord i en liten bok när vi packade ner våra böcker.....

"Om du har en relation med någon som inte älskar sig själv är det omöjligt att vara din partner till lags.

Du kommer aldrig att ´duga´ för någon som är osäker, frustrerad svartsjuk, självkritisk eller argsint.

Alltför ofta tar vi människor livet av sig själva för att försöka duga för en partner som inte kan ta emot kärlek - därför att han eller hon inte älskar sig själv."