Våra känslor är för själen vad musklerna är för kroppen läste jag att Biskop Lennart Koskinen sa vid något tillfälle.

Det var en liknelse som jag gillade.

Vi vet ju verkligen att om vi inte använder våra muskler så förtvinar de och vi kan inte få ut alla funktioner av vår kropp.

 En av våra känslor är förmågan att känna empati .

Men om vi inte låter den känslan öva sig så kanske den försvinner.

Empati är förmågan att leva sig in i en annan persons känslor, att förstå någon annans lidande och visa medkänsla.

Vår förmåga till empati växer med ålder, men är ingen självklarhet.

Vi behöver jobba på detta varje dag.

Jag tror att de allra flesta av oss behöver den övningen och likaså övning i att och i att lyssna - verkligen lyssna.

Så att vi hör vad personen vi samtalar med verkligen sägwer och det inte stannar vid vad vi tror att hon eller han säger.

Att vi tränar på att försöka upptäcka vem personen verkligen är istället för att redan innan ha en uppfattning om vem det är vi har framför oss.

Ska vi klara det då måste vi öva oss i eftertanke.

Och det är inte alltid så lätt att få tid till det i detta hektiska samhälle.

Återigen landar vi i vikten av att leva nu.

Jag jobbar på detta varje dag eftersom jag möter flera olika människor i mitt jobb i princip varenda dag där det är viktigt att jag verkligen SER.

Att vi verkligen HÖR.

Om vi satsade mera på förmågan till empatii stället för teknik skulle vi ha kommit långt i att minska krig.

Det gäller att verkligen se varandra - och att acceptera varandras olikheter.

Näer vinte tycker att vi kan förstå - ja då får vi kanske försöka förstå att vi inte förstår.

Den insikten leder till ökad ödmjukhet - och det behöver vi alla mera av.

Nu är det snart dags för mig att säga godnatt och inte plåga er längre men alla tankar som trängs i mitt huvud.Jag önskar DIG en skön sömn som gör dig redo för DIN morgondag!

Ta med dig detta ord in i sömnen:

"Det är bara med hjärtat du kan se det rätt,det mest väsentliga är osynligt för ditt öga.!

Antoinde de Saint Exepéry

I morse blev det inga morgonfunderingar eftersom jag inte kom in på Bloggplatsen kl 6.00

Det är då jag hinner skriva, innan jag rusar till jobbet

Dagen här på jobbet har gått i expressfart.

Just nu lugnade det ner sig lite, så medan jag sitter och väntar på ett besök dök prdet sk'lig upp i min tanke.

Ett ord som jag som liten trodde hade med själen att göra.

Kanske inte så konstigt att man som en liten unge innan man kan läsa, tror det.

Det minnet fick mig att tänka på hur svårt det måste vara att vara ny i Sverige och lära sig det här språket.

Jord ärt ju ett annat sånt ord.

När man pratar låter ju jord och gjord precis lika.

Nu kommer snart mitt besök så jag ska bara lite sent gratta dagens namnsdagsbarn Emanuel   

Så hette min morfar och jag tycker det är ett vackert namn.

Ett stort grattis också till dig som fyller år.  

Ät nu mycket tårta alla födelsedagsbarn och alla Emanuel!

Ett ord att ta med dig till middagsbordet som väntar många av oss snart:

"Om du vill att andra skall vara lyckliga, visa medkänsla. Om du vill vara lycklig, visa medkänsla."
Dalai Lama

Idag lovar den ljusa randen vid horisonten en ljus dag!

Och det är alltid lite lättare att kliva ur sängen när man kikar ut och ser ljus!

Så här - precis i början på våren är det så fint och så fantastiskt att ha sommartiden framför.

Livet blir enklare.

Man behöver inte bylsa på sig kager av kläder när man går ut och man behöver inte vara rädd för att halka"

Huset som håller på att byggas mitt emot vårt som just byggts klart blir lite mera färdigt nästan för varje dag.

Spännande att se hur något som ska bli många människors hem blir till.

Så ska jag förstås inte glömma att gratta dig som fyller år idag   

Däremot finns det ingern inget "namnsdagsbarn" att gratta eftersom det är den 25 mars - Vårfrudagen - Marie bebådelsedag!

På bebådelsedagen räknar vi nio månader till jul, och det är bebådelsedagens plats som är orsaken till att julen kommit att firas nio månader senare.

Marie Bebådelsedag som var en helgdag i Sverige ända fram till 1950-talet.

I många av våra almanackor står det våffeldagen den 25 mars och seden att äta våfflor lever ju fortfarande kvar. Förklaringen till varför man gör det är helt enkelt en missbildning av ordet vårfrudagen.

Vår Fru dagen sagt fort kan lätt uppfattas som våffeldagen.

Så se nu till att äta våfflor idag.

Kanske inte nyttigaste maten, men det är gott!

Och ta med dig ett tänkeord av en okänd tänkare ut i din dag!

"Ofta dömer man andra efter deras gärningar och sig själv efter sina avsikter”.

Jag sitter fortfarande kvar på jobbet.

Vilar hjärnan en stund ifrån Årsberättelsen som jag arbetar med.

Genom att titta in på bloggplasten berätta om en härlig kvinna jag mött idag.

Jag var inbjuden på hennes 100-års kalas.

Hon berättade för mig att hon aldrig förr i hela sitt liv haft ett födelsedagskalas.

Hon har inte tyckt att det var så mycket att bry sig om att man fyllde år.

Men nu - när jag fyller tre siffror sa hon- då måste det bli lite tårta.

Hon berättade om ett långt och strävsamt liv.

Hon föddes - som hon uttryckte det - som statrunge.

Jag var tvungen att påminna mig själv om att statarsystemet avskaffades först 1945!

Då var denna kvinna redan 30 år.

Hennes föräldrar fick aldrig njuta av "friheten".

De dog 1942 och 1943.

Men redan då var det ju på tillbakagång, detta hemska system som kom igång under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra torparna överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid.

Tänk så långt vi kommit från detta som närmast är att likna vid slaveri.

Och ändå är det inte alls så väldigt länge sedan.

På bilden nedanför här ser du svenska statare, fotograferade av Gunnar Lundh.

Att vakna av att ljuset sipprar in genom de fällda persiennerna  - och klockan visar på strax före 06.00, det är helt underbart!

Ljuset har återvänt...det som vi längtat efter under de mörka vintermånaderna.

Livet känns genast lättare.

I det sköra ljuset bor ju också förväntan inför sommar och sol och värme.

Förväntan och längtan är två ord som vi alla har något slags förhållande till.

Ibland är det kanske förväntan  som är det allra bästa..

Att - som nu - ha vår och sommar framför oss !

Både vår och sommar blir självklart när det väl är här.

Just nu går  vi litet grand omkring och väntar på ett under.

Cabriel och Rafael har namnsdag idag och jag gratulerar   

Likaså ett varmt grattis till dig som fyller år   

Så ett tankeord att ta med oss in i denna ännu helt nya dag.

"Var inte rädd för att använda de talanger du har, för tänk så tysta skogarna skulle vara om inga fåglar sjöng förutom de som sjöng bäst.”
- Henry Van Dyke

En god vän till mig berättade hur hon en längre tid känt sig stressad....i princip hela tiden.

Som om något rusade inom mig...beskrev hon det.

En dag sa en kollega på jobbet till henne: Ta på dig jackan och går ut och gå - minst två kilometer, och för varje steg du tar ska du tänka ordet tack....

Lite irriterad slet hon på sig jackan och gick iväg.

Efter ett tag hade hon gått av sig den värsta irritationen och kom plötsligt på att hon glömt att tänka ordet tack i varje steg.

Så hon tänkte - jag börjar om- och gör det rätt.

Hon berättade hur hon kände att munnen blev bredare och bredare för varje steg hon tog.

Tacksamheten -  och med den glädjen  - började flöda genom henne.

När hon gått de två kilometerna stod hon plötsligt med både en blomsteraffär och ett bageri på sin högra sida.

Hon började med att gå in i blomsterhandeln och köpa en flammande röd bukett - gick så vidare till bageriet och köpte gott bröd.

Tillbaka på jobbet hamnade blommorna i en vas och alla kollegor inbjöds till kaffekalas.

Hon berättade att hon numera går en "tacksamhetspromenad" varje morgon.

Hon hoppar av bussen några hållplatser tidigare - och sätter igång att gå.

Och tänka ordet tack.

Enligt henne hade detta hjälpt henne övervinna stressen.

Jag tycker det var en jättefin berättelse - som dessutom är helt sann.

Tänk - om det är så enkelt!

Tacksamhetspromenad - inte så dumt va.

Det kanske vi borde ta lite till mans och kvinns när stressen gör leendet till en grimas - så att glädjen får plats i våra liv!
Om vi inte hinner då?

Kanske kan vi gå av bussen två hållplatser för tidigt ( om det är svårt att orka gå hela vägen till jobbet....

Och gå den dagens tacksamhetspromenad.

Jag tror vi skulle må bättre - och vårt jobb bli effektivare.

Och varför inte - om vi går förbi ett bageri - köpa en påse bullar.

Mitt i veckan - eller kanske till och med en måndag.

Då behöver vi de där bullarna till morgonkaffet mer än de bullar många av oss köper till jobbet på fredagen.

Du som heter Gerd eller Gerda har en särskild anledning att köpa bullar - du har namnsdag....grattis säger jag!   

Grattis också till dig som firar födelsedag idag - den 23 mars!   

Ett grattis till oss alla  för att vi lever idag - i ett land där vi får uttrycka det vi vill och tänker, och där ingen av oss behöver fly från inbördeskrig!

Nu sänker sig natten igen och det är skönt att ha en säng att krypa ner i.

Ibland blir jag genomledsen när jag tänker på alla dem som inte har det.

Även här i vårt land.

Inte minst EU-immigranterna som vi ska säga numera istället för tiggare.

Även om flera ideella föreningar går samman i min stad och håller ett församlingshem öppet varje natt för sömn, tvätt dusch och kaffe med smörgås så får inte alla plats där.

Tänk så fantastiskt det är att ha det man behöver.

Det är ingen självklar rättighet.

Det finns så många som har bara det allra nödvändigaste....långtidsarbetslösa till exempel.

När jag tänker på hur svårt det måste vara för dem att få råd att gå till tandläkare så skäms jag som ju faktiskt kan betala  - och ändå gnäller.

Mu önskar jag oss alla en fridfull god söndagsnatt där vi får hämta krafter inför veckans utmaningar.

Även denna kväll skickar jag med dig ett vist ord att ta ed dig in i sämnen.

”Vi ställs hela tiden inför fantastiska möjligheter, briljant förklädda till olösliga problem.”
- Lee Iacocca

I vår nyligen genomförda flytt gjorde vi oss av med massor som den som läste då kanske kommer ihåg.

Men en sak som inte kan kallas nödvändig behöll jag.

Denna lilla sko som var min mors första sko!

Det känns speciellt då jag håller i den.

Nu när hon är borta är det lättare att också se henne som det ettåriga barn hon den gången skon passade.

Jag har räddat den från soporna för många år sedan då min mor var inne på att slänga den.

Och numera är den inget jag någonsin kommer att göra mig av med.

 Måste avsluta nostalgin här med mors älsklingsdikt eller sång. Jag tror den är tonsatt också

Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

Gustaf Fröding