Det finns få saker som går så djupt in i mig som de hembesök jag gör i mitt arbete som frivilligsamordnare.

Någon har låtit oss veta att den vill att vi hittar någon som kan komma och hälsa på.

För att göra en så bra förmedling som möjligt behöver jag träffa denna någon.

Idag på eftermiddagen var jag hos en gammal dam.

Nyss fyllda 91 år.

Det är ganska många år det!

Hon har levt ensam i nio år sedan hennes man gick bort.

Och det har gått ganska bra.

Så länge hon kunde komma ut och sätta sig på ett kafé. göra sina inköp.
Besöka en kyrka och tända et ljus för den hon delat 43 år med.

 Det vill hon fortfarande kunna göra.

Men hon kan inte det längre.

Hon har blivit så skraltig i benen att hon måste sitta i rullstol.

Jag såg den längtan som lyste i hennes blick.

Den gick rakt in i mitt hjärta.

Hon hade så otroligt mycket att berätta om sitt liv - och var så lycklig över att ha någon som lyssnade att jag inte alls höll på att komma därifrån.

Nu har jag ett uppdrag.

Att hitta en vän till denna fina gamla dam.

Ett underbart uppdrag!

Men svårt.

Det är lite bråttom.

Hon har nog inte så lång bit kvar av vägen.

Och nog måste hon slippa denna instängdhet och denna ensamhet den sista tiden - eller de sista åren.

Jag har svårt att tänka på något annat än henne ikväll.

Men jag är övertygad om att jag bland våra underbara frivilliga som inte har uppdrag just nu (även om de är mycket få, de som inte har uppdrag alltså) ska hitta någon som kommer att bli den som gör skillnad för denna gamla dam.

Vi har mer än 260 frivilliga men skulle behöva dubbelt så många.

Jag ser för varje månad som går hur förfrågningarna ökar.

Finns det någon....någon som vill ge mig lite av sin tid?

Blir det månne poliser av de två bröderna 4 och 6 år gamla, som inte bara hittade en mängd instrument i skogen där de lekte, utan också såg till att polisen informerades.

När de fick varsin nalle av poliserna och massor med beröm sa de: Vi vill bli poliser.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli, sägs det ju, så vem vet.

Läs mera i Aftonbladet

Att vara glad när man vet att någon älskar en, runt ett barns födelse, en drömresa eller ett efterlängtat jobb.

Ja det är inte svårt att förstå att man kan vara det - för någon av oss tror jag.

Kroppen blir varm och hjärtat bultar.

Nu inträffar ju inte de stora händelserna i våra liv så där väldigt ofta.

Så om det bara är då vi är glada och lyckliga har vi det svårt.

Nu är ju förstås frågan hur man definierar lycka.

Det som är lycka för mig kanske inte alls är lycka för dig.

Visst har vi mycket att alltid vara glada över de allra flesta av oss.

Vi har familj eller barn - eller syskonbarn....vi har goda vänner och vi har framför allt fått denna förunderliga gåva att vandra på jorden.

Både ditt och mitt liv har alldeles säkert inneburit mycket glädje, många sorger, för att inte tala om faror och sjukdomar, men det förändrar inte att det är en gåva.

Och få saker gör oss så glada som att få en gåva.

Om man försöker tänka så - så har de flesta, kanske alla något att vara glada för.

Att känna sig lyckliga över.

Oavsett om vi kanske är mitt inne i en tid av sorg och känsla av förlust så kan det innerst inne i oss bo en glädje.

Och det märkliga är att sorg aldrig kan solka glädjen - den ger den bara större lyskraft.

Det behöver vi tänka på när vi vandrar genom "tåredalen".

Sorg och svårigheter behöver inte utesluta att vi är glada.

Lycka är - tycker jag - många gånger ett missbrukat ord.

Jag använder hellre ordet harmoni.

Harmonin har en förunderlig kraft att bära oss genom svårigheter och motgångar.

Oavsett hur livet ser ut just nu - så har du längst inne i ditt hjärta en harmoni som bär dig!

Ett grattis till Nadja och Tanja som har namnsdag idag vill jag ju inte glömma!   

Och - förstås - till dig som har födelsedag idag!  

Ett vist ord att ta med dig ut i dagen:

"När vi känner kärlek och vänlighet mot andra, det gör inte bara andra känna sig älskade och omhändertagna, men det hjälper oss att utveckla inre lycka och frid. - "

Dalai Lama