Det finns få saker som går så djupt in i mig som de hembesök jag gör i mitt arbete som frivilligsamordnare.

Någon har låtit oss veta att den vill att vi hittar någon som kan komma och hälsa på.

För att göra en så bra förmedling som möjligt behöver jag träffa denna någon.

Idag på eftermiddagen var jag hos en gammal dam.

Nyss fyllda 91 år.

Det är ganska många år det!

Hon har levt ensam i nio år sedan hennes man gick bort.

Och det har gått ganska bra.

Så länge hon kunde komma ut och sätta sig på ett kafé. göra sina inköp.
Besöka en kyrka och tända et ljus för den hon delat 43 år med.

 Det vill hon fortfarande kunna göra.

Men hon kan inte det längre.

Hon har blivit så skraltig i benen att hon måste sitta i rullstol.

Jag såg den längtan som lyste i hennes blick.

Den gick rakt in i mitt hjärta.

Hon hade så otroligt mycket att berätta om sitt liv - och var så lycklig över att ha någon som lyssnade att jag inte alls höll på att komma därifrån.

Nu har jag ett uppdrag.

Att hitta en vän till denna fina gamla dam.

Ett underbart uppdrag!

Men svårt.

Det är lite bråttom.

Hon har nog inte så lång bit kvar av vägen.

Och nog måste hon slippa denna instängdhet och denna ensamhet den sista tiden - eller de sista åren.

Jag har svårt att tänka på något annat än henne ikväll.

Men jag är övertygad om att jag bland våra underbara frivilliga som inte har uppdrag just nu (även om de är mycket få, de som inte har uppdrag alltså) ska hitta någon som kommer att bli den som gör skillnad för denna gamla dam.

Vi har mer än 260 frivilliga men skulle behöva dubbelt så många.

Jag ser för varje månad som går hur förfrågningarna ökar.

Finns det någon....någon som vill ge mig lite av sin tid?

Blir det månne poliser av de två bröderna 4 och 6 år gamla, som inte bara hittade en mängd instrument i skogen där de lekte, utan också såg till att polisen informerades.

När de fick varsin nalle av poliserna och massor med beröm sa de: Vi vill bli poliser.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli, sägs det ju, så vem vet.

Läs mera i Aftonbladet

Att vara glad när man vet att någon älskar en, runt ett barns födelse, en drömresa eller ett efterlängtat jobb.

Ja det är inte svårt att förstå att man kan vara det - för någon av oss tror jag.

Kroppen blir varm och hjärtat bultar.

Nu inträffar ju inte de stora händelserna i våra liv så där väldigt ofta.

Så om det bara är då vi är glada och lyckliga har vi det svårt.

Nu är ju förstås frågan hur man definierar lycka.

Det som är lycka för mig kanske inte alls är lycka för dig.

Visst har vi mycket att alltid vara glada över de allra flesta av oss.

Vi har familj eller barn - eller syskonbarn....vi har goda vänner och vi har framför allt fått denna förunderliga gåva att vandra på jorden.

Både ditt och mitt liv har alldeles säkert inneburit mycket glädje, många sorger, för att inte tala om faror och sjukdomar, men det förändrar inte att det är en gåva.

Och få saker gör oss så glada som att få en gåva.

Om man försöker tänka så - så har de flesta, kanske alla något att vara glada för.

Att känna sig lyckliga över.

Oavsett om vi kanske är mitt inne i en tid av sorg och känsla av förlust så kan det innerst inne i oss bo en glädje.

Och det märkliga är att sorg aldrig kan solka glädjen - den ger den bara större lyskraft.

Det behöver vi tänka på när vi vandrar genom "tåredalen".

Sorg och svårigheter behöver inte utesluta att vi är glada.

Lycka är - tycker jag - många gånger ett missbrukat ord.

Jag använder hellre ordet harmoni.

Harmonin har en förunderlig kraft att bära oss genom svårigheter och motgångar.

Oavsett hur livet ser ut just nu - så har du längst inne i ditt hjärta en harmoni som bär dig!

Ett grattis till Nadja och Tanja som har namnsdag idag vill jag ju inte glömma!   

Och - förstås - till dig som har födelsedag idag!  

Ett vist ord att ta med dig ut i dagen:

"När vi känner kärlek och vänlighet mot andra, det gör inte bara andra känna sig älskade och omhändertagna, men det hjälper oss att utveckla inre lycka och frid. - "

Dalai Lama

En ny arbetsvecka efter en dubbelt så lång helg som vanligt.

Ännu är det ganska mörkt ute...och svårt att säga vilket väder vi får.

Men att det är en ny dag och en ny vecka- det vet vi!

Varje dag är en gåvat, något stort att ta vara på.
Inte en transportsträcka från igår till imorgon.

Stort att vara människa - något att stanna till en stund inför så här meddetsamma man vaknat.

Känner mig pririterad som har ett hobb att gå till och dessutom ett jobb jag älskar.

Många människor har inget jobb.

Skulle ge mycket för att få kliva upp i ottan och göra sig redo för en ny dag på sitt arbete.

En gång i tiden bestämde jag mig för att göra en tacksamhetslista.

Skriva upp allt jag faktiskt hade att vara tacksam för.

Då hamnade mitt jobb högt upp.

Och det skulle det fortfarande göra - om jag skrev en sån lista idag.

Inte före familjen....den är ju det absolut dyrbaraste.

Faltiskt inte före vännerna heller.

De är ju också något oerhört viktigt.

Men strax därefter.

Jag önskar dig en bra dag!

En dag då du känner att du är där du vill vara på alla sätt.

Så önskar jag en särskild dag till dig som heter Irma eller Irmelin - du har namnasag idag! Grattis!  

Och till dig som firar födelsedag. Ett stort grattis!   

Och ett citat - förstås - att ta med oss ut i dagen:

"Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, även om vi kan lära av den.
Framtiden är inte ännu vår, även om vi planerar för den.
Vår tid är nu.
Vi har bara idag.
Charles Hummel"

Katter hatar vatten - det är något vi alla vet - eller hur?

Men - faktiskt  - så finns det undantag.

Vi hade ett sådant en gång.

Det här är en bild som visar att vissa katter gillar att bada.

Pojken i badet har blivit man och katten Mao är i katthimlen (om det finns en sån) men medan han fanns som familjens kelgris var han helt tokig i att bada.

Om någon gick in i badrummet och stängde dörren (utan att ta medMao)fick har bada till tonerna av en skrikande katt som gjorde sitt yttersta för att få upp dörren....

Mao var burmes och hette Brown Charming Mario när han kom till oss- men familjens tvååring förkortade genast Mario till Mao - och vi andra hängde på.

Släpp vad du har

och vandra

åt det håll
som din längtan står

det är i det  ofta försmådda

som lyckan gärna bor

mitt i din vardag

bor undret

bländas inte

av storhetens glans
så du glömmer

var du hör hemma

sträck dig inte

mot det ouppnåeliga

så du glömmer de rikedomar

ditt liv är fullt av

Om du ger dem du möter

på livsvandringen

av dig själv

får du leva i ett ständigt flöde

töm din hand

om och om igen

det är bara tomma händer

som kan fyllas

lev det liv som blivit ditt

i tacksamhet

över att just du

är just här

just nu

så dina kärleksfrön

i den svartaste jorden

men minns 
att ett  frö gror långsamt

och bidar sin tid

när brodden anas

vattna med kärlekens kanna

men glöm inte att överflöd

kväver en bräcklig planta

och en dag

ska du finna

att din livsträdgård prunkar av plantor
som spirar, växer och mognar.........

Kaela

Visste du att du kan skicka riktiga vykort som kommer fram till den vars adress du angivit, från din smartphone.

Härligt om man vill dela med sig av en plats man är på till någon som man vill visa den för.

Visst är det otroligt skönt att ha fyra morgnar i rad när man får vakna då kroppen är utsövd.

Och då man kan fundera vad man ska ägna den här dagen åt.

En alldeles speciell känsla - som en slags minisemester.

Soldiset vilar över staden när jag lyfter blicken och ser ut genom fönstret.

Just en sådan här morgon kan jag lite grand sakna vårt hus - skogen runt det.

Bara att dra på sig och ta sig ut.

Ingen annan än kråkorna ser att man glömde kamma sig.

Så är det här i livet - vi kan inte ha allt.

Men man kan vara glad för det man har.

Så - jag drog faktiskt en kam genom håret och tog en snabb promenad i Folkparken som ligger precis bredvid vårt hus.

Idag upptäckte jag (det jag inte sett vid tidigare promenader) att vid varje träd finns en liten plakett som talar om vilket år just detta träd planterades.

Förundrades en stund av två björkar som inte stod långt ifrån varandra.

Båda planterades 1995.

För tjugo år sedan.

Den ena motsvarade sina tjugo år.

Den andra var tunn och lite böjd.

De hade planterats på samma jord i ungefär samma stund kan jag tänka mig.

Så är det med oss människor också.

Vi kan ha samma förutsättningar men det kan se väldigt olika ut med tillväxten i vårt liv.

Vi vet inte varför.

Och vi undrar....

Vissa människor kan göra sand till guld - och andra tycks göra sand av guld.

Kanske finns det en liten hemlighet gömd i förmågan att uppskatta det jag har - just idag - just på den här platsen.

Nu ska jag inte mitt i dessa undringar glömma att gratta Vilhem och William som har namnsdag idag!   

Och inte heller dig som firar din födelsedag idag - ett stort grattis!   

Ta tag i dina dag!

Öppna famnen för den  och låt den ge dig just de visdomar den har i beredskap!

Och glöm inte att ta med dig visdomsordet ut i dagen:

"Vi behöver vara den förändring vi vill se i världen!

Mahatma Gandhi