Direktlänk till inlägg 14 maj 2015
Jag har aldrig träffat föräldrar som inte älskat sina barn, men ändå kan deras omsorg om barnen ha stora brister.
Och kanske är det på grund av detta som jag nu och då möter idag vuxna barn som säger sig ha svårt med att försonas med sin barndom.
För älskade - det är alla barn av sina föräldrar.
Hur svårt dessa föräldrar än har att tillgodose sina barns behov så älskar de barnen innerligt.
Jag vet att många barn tar ett oerhöst stort ansvar då de märker att föräldrarna inte mår bre.
Och jag tror att i takt med att de blir vuxna så börjar de se att de missat något.
Och det har de verkligen gjort.
Men - det är ändå aldrig försent att försonas med sin barndom - och med sina föräldrar om de finns kvar i livet!!
Om dina föräldrar inte orkade visa dig hur oerhört mycket du betydde för dem - så var det ändå så.
De såg dig som det absolut bästa i sitt li8v.
Men du vet attm ycket var tokigt.
Så är det.
En del har gått fel, en del är trasigt.
Och du har rätt i det.
Men - ”sanningar”, som man byggt upp sitt liv kring, måste rämna.
Frisk luft måste blåsa genom ditt liv om du ska ha möjlighet att bli en lycklig människa.
Försonas - det är inte enkelt.
Nej inte alls.
Men det är absolut enda vägen till att låta ditt inflammerade inre få sköljas igenom och bli rent och helt.
Försoning är den antibiotika som själen behöver för att renas och få möjlighet att fungera harmoniskt.
Låt inte ditt minne av och din berättelse om dina föräldrar reduceras till en ynka nedsättande beskrivning, såsom självisk, ond, eller dum i huvudet.
Det finns alltid ett annat sätt att beskriva en människa.
Från en annan vinkel.
Det är alltid absolut möjligt.
Det är dina föräldrar värda!!
Jag vet att du finns som haft en så helvetisk barndom att du inte ens orkar tala om den.
Men idag är du vuxen och en fin människa.
Hur kan det vara möjligt om dina föräkdrar var så genomonda?
Inget är helt svart eller vitt.
Inte hur svart det än var i din barndom!
Det fanns stråk - av ljus av upprättelse till förälder även för dem som var dina.
Ta tag i det stråket.
Och försök förstå!
Du ska veta att de vet mer än väl att du haft det svårt.
Men det är ju nu en gång så att vi kan misslyckas med det mesta här i världen, men att erkänna att man misslyckats med sitt föräldraskap det klarar i princip ingen.
Så hjälp dem på traven.
Berätta att du såg att de försökte även fast allt blev så fel.
För att bli en hel människa så måste man kunna försons med sin barndom.
Helst också med sina föräldrar.
Men om detta är absolut omöjligt för dig - så försonas med att din barndom inte var en dröm.
Snarare en mardröm.
För att du ska kunna gå vidare som en fri och harmonisk person.
Det finns någon som har sagt: "Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom."
Den som sa detta har fel!
Alldeles åt skogen fel.
Du kan inte kliva in i din mors livmoder och låta dig födas - igen - börja om.
Men du kan försonas med att din barndom var helt igenom galen.
Det kommer att innebära att du kan gå vidare stark och fri - med en försonad barndom bakom dig - och ett harmoniskt vuxenliv!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|