Ikväll bär jag med mig ett möte med en liten människa jag mötte idag på mitt jobb-

En liten flicka på fyra år med stora sorgsna och rädda ögon.

Hon höll sin mamma hårt, hårt i handen.

En liten flicka vars ögon redan sett vad de flesta av oss slipper se under hela livet.

Hur den pappa som skulle stödja och styrka hennes mamma istället slår henne sönder och samman - gång på gång.

Tur att mamma till slut orkade skrapa ihop den lilla rest av mod och ilska och vilja hon hade och lämna denne man.

Medan mamma berättade om deras flykt och iakttog dessa sorgsna ögon mig hela tiden.

När jag räckte henne en glass tvekade hon innan hon tog emot den- och ett kort ögonblick såg jag misstro i blicken.

Och jag insåg att det finns en enda människa hon litar på - och det är sin mamma.

I övrigt känner hon misstro och vet inte vad som verkligen är vänlighet och vad som kan dölja sig bakom en vänlig yta.

Jag önskade att jag hade haft ett trollspö så att jag kunnat sudda ut alla hemska minnen från hennes sinne.

Men det kan jag inte.

Och det som slog mig när de hade lämnat var att när den här lilla flickan om ett tag börjar skolan kommer det att krävas precis samma saker av henne som av hennes kamrater som vuxit upp i trygghet.

Om hon klarar vägen till vuxen lika bra som alla andra har hon gjort en mångdubbelt så stor prestation.

Så märkligt det är att vi kräver lika mycket av alla.

Oavsett bakgrund och bördor.

Borde vi inte kunna inse att våra förutsättningar är olika och innehållet i vår livsryggsäck är olika.

Och vara mera förstående inför den som har svårt att fylla kraven.

Vi vet ju inte vad de fått kämpa mot, och kämpar mot, och vad de bär med sig .

Jag önskar och hoppas denna mamma och hennes lilla dotter allt gott!

Nya viktiga erfarenheter

Av kärlek och omtanke.

Hoppas jag ska hitta världens finaste extramormor till flickebarnet!

Det behöver hon och det behöver hennes mamma.

Nu önskar jag oss alla - och särskilt DIG som just nu läser detta en riktigt god natt!

Det blir en dag imorgon också!

Och så ett citat:

"Alla är ansvariga inför alla för allt som sker på jorden"

.Dostojevskij

Vi är verkligen som ryska dockor vi människor.

Vi lever just nu i den verklighet vi har omkring oss, men med oss harvi alla våra tidigare åldrar.

"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,

som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är jag.

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,

Jag känner av alla mina tidigare.”

Thomas Tranströmer

Grattis på namnsdagen 15 september Sigrid och Siri!

Och varmt grattis också till dig som har födelsedag!

En speciell dag med glada överraskningar önskar jag er!

  Varje ny morgon är en ny möjlighet att leva vårt liv i kärlek!

Kärlek innebär att ge av sig själv utan att tänka på sin egen vinning att lysa upp världen med sitt inre ljus istället för att förvänta sig att världen ska göra oss glada.

När vi vågar ge upptäcker vi snart att vi faktiskt får mer tillbaka.

Vi hittar tillbaka till positiva mänskliga relationer igen när vi börjar möta människor förutsättningslöst.

Istället för att samla på hög för en oviss morgondag blir mottot: att ge är att få.

Sakta släpper vi vårt krampaktiga grepp om vår materiella värld som endast gav oss en falsk trygghet.

I dunklet börjar vi skymta ljuset som hela tiden var där och som förenar och uppehåller alla former av liv på vår jord. Vi känner ett sting av vördnad inför den vackra blomma som kämpat sig upp genom asfalten, och visar oss våra egna inneboende möjligheter när våra murar rämnar.

Himlen fängslar oss i sitt mångskiftande färgspel.

Kärleken är sanningen om vårt ursprung och våra inneboende obegränsade resurser.

Plötsligt inser vi att allt redan fanns hos oss, alllt vi sökte och kämpade så hårt för att nå.

Tänk att vi hade allt; allt vackert skönt och oändligt.

I den känslan vill vi bara ge, tacksam het och vördnad.

Hur kan vi kräva guld när vår själ bär diamanter? Hur kan vi längre hålla fast vid det vi aldrig kan förlora?

Hur kan vi längre vara rädda när inget mörker finns, när vi förstår att bara ljuset var verkligt och mörkret bara vara bortskymt ljus.

Den kärleken är vårt hem och vår mening, den växer i gåvan och mångfaldigas, hela vår värld expanderar. 

Vi vågar se varandra i ögonen, ge varandra en kram, stanna och lyssna, bry oss om varandra.

Borta är stressen som malde sönder våra själar till grus och damm.

Borta är tomheten som urholkade våra liv.

Närvarande i den nya dagen är möjligheten att leva ett liv i kärlek - idag!

En ny dag till DIG och till mig!

Låt oss vara rdda om den!

Här kommer dagens citat som vi kanske kommer att bära med oss en bit in denna dag:

"Kärleken är en formidablare kraft än någon annan. Den är osynlig – den kan inte ses eller mätas, ändå är den tillräckligt kraftfull för att förvandla dig på en sekund, och erbjuda dig mera glädje än någon materiell ägodel kan."

George Ripley