Direktlänk till inlägg 14 november 2015
En helg med sorgkanter.
På annat sätt kan man väl inte beskriva den känsla som vi alla bär på efter det som hänt i Paris igårkväll.
Oavsett att vi har glädjeämnen på nära håll så lägger detta illdåd mot oskyldiga människor sordin på det mesta.
Våldet ser ut att ha vunnit - ännu en gång.
Ångest, sorg och rädsla griper med hårda klor om våra tankar.
Våldet långt borta var ju illa nog.
Nu har det plötsligt ryckt mycket närmare och visat oss vår utsatthet.
Varför finns det människor som utför något så avskyvärt?
Frågan har ställts av många och på många sätt.
Men få har lyckats hitta ett hållbart svar som fungerar i alla lägen.
Kanske finns det inte ett enda svar!
Kanske är orsakerna många.
Men just detta att det terrorn leder till griper in i våra liv, i våra hem i våra tankar och gör oss rädda - det är det som gör terrorn så effektiv.
Den får oss att försöka kolla vem vi möter, vem kommer runt hörnet på trottoaren.
Den ger oss rädsla - gör oss otrygga.
Rädsla är visserligen viktigt för vår överlevnad.
Konsten är att lära sig att hantera rädslorna på rätt sätt
Men det är inte helt enkelt.
Dessutom är det faktiskt så att intensiva upplevelser av rädsla mycket lättare lämnar spår i hjärnan än om någonting positivt händer.
Två rädslor bär vi med oss från födelsen:
Rädsla för höga ljud och rädsla för att falla.
Alla andra rädslor har vi tillägnat oss under livet.
Och till de rädslor många av oss burit länge -rädslan för allvarlig sjukdom, flygrädsla, rädsla att något ska hända dem vi älskar med mera har vi fått denna nya rädsla för det plötsliga och fullständigt oförutsägbara terrorvåldet.
Rädsla är faktiskt terrorns mål!
Därför måste vi försöka hantera denna rädsla.
Kanske genom att tala om den med varandra med målet att hitta sätt att leva vårt liv utan att rädslan får styra våra steg.
När allt kommer omkring har livet alltid varit fullständigt oförutsägbart.
Det enda vi säkert vet är att vår tid på jorden har ett slut.
Men vi vet inte när vi går - eller hur.
Så låt oss fokusera på allt det goda som ger oss trygghet och glädje - NU!
För NU är vi här!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|