l  

Styrelsen på Frivilligcentralen på middag idag!

Ser fram emot gemenskapen!

Dukat bordet med förväntansfullt hjärta och varma händer.

– Jag tror att vi bara är i början av att förstå hur ensamhet påverkar oss, säger professor Peter Strang.

Och jag är helt säker på att han har rätt.

Det handlar inte bara om att du blir uttråkad av att vara ditt ständiga ensamma sällskap.

Det går betydligt djupare än så.
Det påverkar oss på alla områden.

Nu finns det en ensamhet som vi inte kan komma ifrån - den får vi lära oss leva med.

Vi måste alla hantera vår existentiella ensamhet.
Den som bygger på att våra innersta tankar och känslor inte går att dela.
Ingen - inte ens den vi älskar kan förstå hur en hotande ohälsa eller funktionshinder upplevs av den de älskar.

Och ännu mindre kan vi dela döden.

Sista sträckan på jorden går vi ensamma - även om vi har händer att hålla i.

Jag har känt hur människor jag älskat som fått veta att deras framtid på jorden är kort...liksom drar sig undan.

Jag som ska gå vidare kan inte helt dela deras tankar.

Bara känslan av hotande ensamhet är så omskakande att det omedelbart påverkar våra kognitiva förmågor och vår koncentrationsförmåga. 
Nog är det så  att vi bara är i början av att förstå hur ensamhet påverkar oss.

Men redan idag vet vi så mycket att vi ska ta alla tillfällen till gemenskap och se till att andra inkluderas i gemenskapen.

En öppen gemenskap - accepterande och med högt i tak.

Det längtar vi alla efter!

Låt oss skapa många sådana platser.

för dikter    


I en av mina allra tidigaste anteckningsböcker för dikter -  hittade jag ett par av Sandro Key Åberg.

Jag gillade honom en period men tyckte senare att det var för brutala dikter han skrev.

På senare år har jag återvänt till honom.

Han blev inte så gammal Sandro. Han dog 1991  och om jag fattat rätt var han inte mer än i 60-års åldern.

Den här dikten kommer till mig nu och då numera.

På 70-talet var jag förstås på tok för ung för den.

Men den måste ändå sagt mig något, eftersom jag präntat ner den med skolflickstextning i anteckningsboken.

De flesta av Sandro Key Åbergs dikter var korta. Så också denna.

Livet bläddrar snart

igenom dina år.

Du har några fjädrande

och löpstarka år att glädjas åt,

innan hjärtat får marmelad i knäna

och åldern drar ner sin ridå!

Bilden är bearbetad

"Det finns en ros i varje själ."

Hörde orden på radio för några dagar sedan och de har följt mig sedan jag hörde dem....

Inte för att radiorösten förde till mig ny kunskap utan kanske mera för att det var en aha-upplevelse.

Jag är helt säker på att det bor en ros i varje själ - en och annan blomstrar och doftar medan kanske rosen i en annan person slokar och mår dåligt.

Jag ser tanken om rosen i ditt och mitt inre som  en symbolbild för att vi behöver ta hand om oss - och också som en symbol för väldoften av vänlighet och omtanke som strömmar ut från oss.

Du vet - rosor är så fantastiskt vackra och har i de flesta fall dessutom en väldoft som vi njuter av - men - de har också taggar.

De underbara egenskaperna som finns i oss från födseln växer tillsammans med de taggar som vi tyvärr också har.

Oftast tillägnade av svåra erfarenheter eller av att vi inte blivit älskade så som varje barn måste bli.

Vi ser på oss själva och ser bara taggarna, det otrevliga.

Vi blir missmodiga och tänker att ingenting gott kan komma från oss.

Vi låter bli att vattna det som är gott inom oss och så hänger rosen och i värsta fall dör den.

Vi ser inte vilka möjligheter, vilka resurser vi har.

En hel del människor ser verkligen inte rosorna inom sig själva.

Någon annan måste göra dem medvetna om dessa

En av de största gåvor en människa kan ha är att kunna nå innanför taggarna och hitta rosorna hos andra.

Detta är vad som karakteriserar kärlek: att kunna se en människa och känna henne med alla hennes fel, men också upptäcka den fina blomknoppen i  själen, och sedan hjälpa henne att förstå att vattna rosen så den slår ut i blom.

Då kommer hon att blomma, och blomma trettiofalt, sextifalt, hundrafalt på det sätt som var henne givet och som det var tänkt.

Vår plikt i denna värld är att handla så att vi hjälper andra att upptäcka sina rosor och inte bara rosornas taggar.

Det är bara då som vi kan uppnå den kärlek som vi någonstans har för varandra.

Det är bara då vi kan blomma.

Önskar DIG en riktigt fin onsdag!

En lördag när du får känna hur rosenbladen vecklar ut sig inom dig!

Och då  -ett citat att ta med oss ut i den här dagen....

 "Vi är skapta för att briljera, så som barn gör.
Vi är födda för att förverkliga den Guds härlighet som finns inom oss.

Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma."

 Okänd tänkare

10 dagar till julaftonen - den 14 december är det Sten och Sixten som har namnsdag!

Gratulerar så varmt och önskar en fin namnsdag!

Stort grattis också till DIG som har födelsedag idag!

23 951 män i vårt land bär namnet Sten.

Sten är ett fornnordiskt namn som troligen betyder just bara sten eller hårdför, osårbar.
Äldsta belägg i Sverige är en runinskrift från 1000-talet, på en sten på Frösön, Jämtland.

Det finns 11 226 män med namnet Sixten eller Sighsten i vårt land.

Ett fornsvenskt namn med betydelsen "seger" och "sten".
Namnet var nästan bortglömt under lång tid innan det åter togs i bruk i slutet av 1700-talet.

Ät mycket namnsdagstårta och gläds över  DITT vackra namn - eller över att DU är född!

Så fantastiskt att det finns dikter.

Det är alltid en högtidsstund - nästan helig - för mig när jag öppnar någon av mina otaliga diktböcker.....ibland sökande efter en speciell text - ibland på måfå - för att bli överraskad....

Vad vore livet utan det!!!

Just idag vill jag dela med mig till DIG- en dikt av Tomas Tranströmer....

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra
procent och den
andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans
än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får
se en skymt av Den
Oidentifierade –
gå förbi dem!
Tomas Tranströmer

Malin Lernfelt har en jättebra artikel på Expressen Debatt!

En artikel som vi alla behöver läsa i denna den tjocknande modlöshetens tid när de flesta inneskribenter sågar godheten och säger att detta att göra gott genom en slant i en mugg eller en slant till en flyktingorganisation eller  - genom en praktisk hjälp till någon - är att köpa sig självgodhet.

Stackars fattiga skribenter och tyckare.

Att gå genom livet och tro att vi alltid kommer att sitta i visthusboden och dö av välfärdssjukdomar.Det är naivt i en tid av svarta moln på fredshimlen i form av krigsrustningar och hot mellan de tre stora i världen.

Men det är värre än så - det är att bli likgiltighetens  apostel!

Àll forskning visar att det är genom att vi bryr oss om och gör gott mot dem som inte haft samma tur som vi - som vi mår som bäst!

Om det är egoism - så är det åtminstone världens bästa egoism!

   


Ett ord som jag hela mitt liv har tyckt illa om är ordet pension'är.

Jag har skrivit om det här förr - men tankarna sysslar med det nu och då och så blir det tankar runt detta du möter i mitt inlägg hä, även idag!

Jag tycker illa om ordet främst för att det låter som en grupp absolut likadana personer.
Men också för att ingen annan grupp i samhället benämns och omnämns med det sätt på vilket de finansierar sin tillvaro - löntagare skulle vi ju säga då om alla som jobbar och finansierar sin tillvaro med lön - eller bidragstagare med mera mera....det låter inte kul, eller hur?

Forsrkning har faktiskt visat att "pensionärer" är ingen homogen grupp.
Samhället ser på äldre människor som ett kollektiv med samma intressen och åsikter.

Men den bilden är ju så fel som den bara kan bli.. Ju äldre vi blir desto mer skiljer vi oss åt. 

Gemenskap, hälsa och att vara behövd har betydelse - kanske allra främst att vara behövd - även när man livet hamnar på "after work" sidan - där kan vi nog enas, men i övrigt har våra indididuella skillnader blivit fler och djupare med åren. Man kan med skäl kalla en en äldre person för individualist!

Något jag ofta mött under mitt arbete är sorgen hos äldre över den stora bristen på valfrihet.

När man blir sjuk och inte klarar allt själv längre.

Assistansberättigade kan välja vem som ska vara arbetsgivare, vad de vill ha hjälp med, när och hur hjälpen ska ges samt av vilken person som ska utföra insatsen.

De äldres valfrihet är betydligt mer begränsad

Klar diskriminering - och faktum är att det finns en lag mot åldersdiskriminering.

Sällan använd har jag förstått.

Forskning visar att vi tycker synd om äldre och antingen vill hjälpa eller ignorera dem.
Det är dags att se äldre som den viktiga men sorgligt outnyttjade  resurs i samhället som de är -  på mer än ett sätt. 

 Att få vara med i samhället, påverka, ge och ta på ett jämställt sätt tror jag är vår

längtan hela livet.....även då åren vi vandrat här är många - och ju flera de är - desto mera är vi laddade med kunskap och vishet.

Men sanningen är ju att rätten till jämställdhet inte är någon "snällfråga för äldre"
 Alla  - absolut alla gynnas av att absolut alla i ett samhälle är jämställda!
Så är det bara!