Direktlänk till inlägg 14 mars 2017
Om någon vi bryr oss om hamnar i svårigheter på det ena eller det andra sättet tror jag att vi alla är snabba med att erbjuda vår hjälp.
Och så ska det förstås vara.
Så har jag alltid tänkt och säkert du också.
Så snubblade jag över berättelsen om mannen och fjärilen och det gav upphov till en hel del nya tankar.
"Berättelsen handlar om en man som hittar en puppa på vägen Han tänkte att den skulle vara i fara där där på vägen så han bär den till sitt hus för att skydda det lilla livet inuti, som är på väg att födas.
Nästa dag inser han att det är ett litet hål i puppan. Han kan se en liten fjäril som kämpar för att befria sig själv.
Orolig för den lilla fjärilen tar mannen en sax och bryter försiktigt upp puppan på vardera sida.
Han ville hjälpa den nya lilla fjärilen att komma loss. Vilket den gör. Fjärilen är äntligen fri. Emellertid kan man se att dess kropp är stor och svullen, och dess vingar är för små, som om de hade vikts ner.
Mannen väntar ett litet tag och tänker att fjärilens form måste vara tillfällig. Han föreställer sig att den snart kommer att sträcka ut sina vingar och flyga iväg. Men det händer inte. Istället drar den sig bara runt i cirklar, och efter en stund dör den.
Mannen visste inte att fjärilens kamp för att frigöra sig från sin puppa var ett viktigt steg för att stärka sina vingar.
I denna process överförs vätskorna i fjärilens kropp till vingarna och endast på det sättet kan den bli till en fjäril, redo för flygning."
Kanske är det så för oss människor också ibland.
Vissa saker som är svåra möter vi kanske för att vi ska utvecklas vidare liksom puppan skulle bli fjäril genom smärta.
Visst ska vi vara där för varandra i dessa olika stadier av våra liv...mitt i de svåra passagerna....
Men vi ska kanske inte sörja över det faktum att vi inte kan ta bort smärtan från den vi så gärna ville göra detta för.
Dock oavsett att kampen är deras, så tror jag att det är mycket betydelsefullt att någon, några är med och stöttar, baddar pannan bokstavligt talat, tvättar och smörjer in fötterna....
Visar omsorg och kärlek!
För mig blev mötet med den här lilla berättelsen och vad den vill lära oss något befriande.Många tårar har jag fällt och säkert också du över vår oförmåga att förvandla en annan persons liv och ta bort lidandet.
Vi kan ju inte ta smärtan ifrån någon annan....och ska kanske inte göra det....men vi kan inse att det är något stort som händer - en människa växer!
Det pågår en process som ska leda vidare....
"Fyrar springer inte runt på öarna och letar efter båtar att rädda; de bara stå där och lyser."
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|