Alla inlägg under mars 2017

Av Kaela - 6 mars 2017 10:55

 


Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt.

En dag då jag tar mitt första steg och vet att steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum

och resa mig upp, och stå

på golvet en stund, och fråga mig själv

åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!

Sedan ett steg till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste fråga mig själv vem jag är

och varför jag gör det jag gör.


Jag kan inte leva med dörren stängd

om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: – Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!

Och sedan ett till!

Det blir härligt att se vad som händer

Kent Andersson

Av Kaela - 6 mars 2017 06:30

I   I



Idag är det måndag 6 mars och Ebbe och Ebba har namnsdag!

Stort grattis till er Ebbe och Ebba - och stort grattis också till DIG som har födelsedag idag!

Se till att fira ordentligt nu - man ska aldrig missa sådana tillfällen!


5 341 män i Sverige heter Ebbe som är ett namn med flera möjliga ursprung.
Dels är det en gammal dansk kortform av Esbjörn eller Asbjörn, där förleden es- eller as- betyder "gud", dels är det (liksom Ebba) en forntysk kortform av det gamla tyska namnet Eberhard som är sammansatt av orden Eber "vildsvin" och hard "hård", "stark".
Namnet har använts i Sverige sedan 1300-talet.


26 042 kvinnor heter Ebba som  är en feminin kortform av Eberhard eller andra forntyska namn på Eber-(enligt vissa källor också Ebbe )
Ebba var ett vanligt namn bland adeln på 1700-talet, då det också fanns i almanackan.
Det försvann men blev åter populärt i samband med att Sveriges prins Oscar Bernadotte gifte sig med Ebba Munck af Fulkila år 1888 och spreds då även i resten av samhällsskikten.

Ebba är en av 1990-talets stora kometer på namntoppen

Av Kaela - 5 mars 2017 15:11

 ä  

 

 

En tuff dag....tillsammans med lilla fina svärmor.

Vid vårdplaneringen i fredags blev det ju klart att oavsett fortsättningen så måste hon till ett korttidsboende just nu. Sedan får vi se.......

Idag är det söndag  - måndag förmiddag - imorgon alltså  - före lunch  - ska hon lämna sjukhuset.

Hon är "klinikfärdig".

Hon vill inte själv vara kvar på sjukhuset. Fyra hjärtsjuka äldre kvinnor med besök på varierande tider, på en trång liten sal är ingen höjdare.
Vi har försökt berätta att hon får eget rum på boendet (och hoppas innerligt att det är så, enligt lagen ska det vara det, men vem vet om det är så om det är ont om platser.)
Och svärfar blir ett tag till på sjukhuset och hur det blir sedan, det vet vi inte.Han är 83 år och har en dubbelsidig lunginflammation. Orkar gå ungefär tio steg idag,

Så det ser ut som att han kommer att behöva en lång rehabilitering om han alls kommer att orka vara närståendevårdare igen. Han räknar med att det ska gå. Han vill inte att hon ska vara på boendet.
I så fall vill han vara med henne där.

Men han är för frisk?!
I veckan som kommer blir det vårdplanering för honom.....hur mycket hemtjänst?


Allt detta vet vi och det vet också svärmor -.

Hon sa för några dagar sedan: "Allting går. Det blir till att gilla läget""

För ett ögonblick klev hon liksom ur sin demens- sjukdom och såg och uttryckte sig förunderligt klart.
Idag är förtvivlan för stor för klarhet.

Trots att det faktiskt bara handlar om timmar innan hon ska ut från sjukhuset vet hon inte vart hon ska.Beroende på att vi inte vet... svävande svar har vi fått....det kan bli här och det kan bli där....
Ont om platser. Ja visst!

Men så borde man inte få behandla en gammal människa som dessutom har svårigheter med att greppa sin omgivning!
Oavsett hur ont om platser det är.

 

När ska vi börja inse att äldre människor med demenssjukdom inte är några paket som man kan sätta där eller här eller någon annan stans.

De är faktiskt betydligt skörare än alla oss andra.

Behöver mera varsamhet och mera omtanke och tydlighet när livet ställs på sin spets.
Vi behöver lära oss så mycket mera om vilket bemötande dessa våra kära behöver i olika förhållanden som uppstår!
Och få ett samhälle som ser till att resurserna finns även för den som är gammal (och överlever sig själv som en av de unga sköterskorna på sjukhuset sa)

Det gav mig en undran.....vem vet när en människa har "överlevt sig själv?




Av Kaela - 5 mars 2017 09:22

 

Det onda, svåra finns i mitt liv

som råmaterial att förvandla.
Min kallelse är förvandling:
att utan urskiljning och fruktan
lyfta allting uppåt.


När kärleken brinner i mitt hjärta

i tro på mig själv
och ljuset som bor i mig
då har jag makt att se och möta
allt som kommer i min väg.

Allt kan jag då ta i mina händer
lyfta upp och transformera.
Som krukmakaren lyfter leran
och skickligt förvandlar den
till något användbart och vackert.

 

Margareta Melin

Av Kaela - 5 mars 2017 08:04

Idag är det nästa barnbarns tur att fylla år.

Pixie - som fyller nio år och som var den som i väntan på sin ankomst fick mormor att börja denna bloggen.

 

 


Av Kaela - 5 mars 2017 08:00




 

Idag är det den 5 mars och Tore och Tora har namnsdag!

Varmt grattis till namnsdagsbarnen - och ett lika varmt grattis till DIG som har födelsedag idag!
Gör nu en fin firardag!

15 562 män i vårt land heter Tore eller Thore, som är ett namn med nordiskt ursprung.
En äldre form av namnet var Thorir som eventuellt är en sammansättning av guden Tors namn och ett ord verr som betyder "man" eller "kämpe".
En annan tolkning är att slutdelen skulle komma från *wihar med betydelsen "präst". Namnet är också en kortform av olika namn som börjar på Tor.

2 819 kvinnor i Sverige heter Tora som är ett fornnordiskt namn.
Namnet  förekommer på runstenar och är en feminin form av Tor eller Tore. 
I äldre generationer är namnet relativt ovanligt, men trenden har varit uppåtgående sedan början på 1990-talet

Av Kaela - 4 mars 2017 13:15

 


I går kväll satt jag och tänkte på detta....efter att tankarna vandrat tillbaka till minnet av en liten syster som lärde mig att man kan bestämma att man ska vara lycklig.

I morse tappade jag den tandbrygga som byttes ny för bara något år sedan...den tidigare hade suttit i tjugofem år...ända sedan en olycka jag råkade ut för.
Paniken kom som ett skott....hela dagen fulltecknad...underbara vänner på middag ikväll....
Snabbt telefonsamtal till jourhavande tandläkare.

Det är ju lördag.
Tillfälligt fixat för alldeles för mycket pengar.
Men - tänk att det gick att fixa.
Något måste göras  om i fastsättningen eftersom en skada uppstått- det får jag ta med ordinarie tandläkare på måndag morgon.

Fantastiskt att det gick att fixa temporärt i allafall - och tänk att jag aldrig fått uppleva lyckan av det -  om detta inte hade hänt.
Och jag hade aldrig fått möta den här fina tandläkaren och hennes sköterska.

Den stora lyckan - den är en ganska sällsynt gäst.
Den som kanske till och med är ouppnåelig. För många av oss i varje fall.
Vi kan ju inte alla vinna miljonerna eller bilen...eller bli kända och berömda


Men lyckan finns där  - just nu!

Under ytan.

Den gömmer sig i de små ögonblicken i vardagen.

Det gäller bara att hålla ögonen öppna för dessa små ögonblick....
Och den gömmer sig till och med i tråkigheter-även om det oftast är väldigt svårt att hitta den där.
Vilken tur att det finns mera lätthittad lycka också....

......en människa som ler emot mig på gatan kan lyfta mig ur vardagen...någon såg mig...någon log emot mig.

Regndropparna som glittrar på bladen och lyser som diamanter efter regnet.

Ett brev - ett riktigt brev och inte bara ett mail gör mig förväntansfull på ett särskilt sätt.


Om någon skulle frågat mig när jag var lycklig för några år sedan skulle jag fått tänka efter och sedan skulle jag nog säga något i stil med...när jag tog examen, när jag mötte den fantastiske ,mannen som jag får kalla min man, när mina barn föddes....ja då var jag lycklig.


Om jag skulle få frågan idag skulle jag svara...varje dag!


Det finns en läromästare bakom den skillnaden.

En nära person som drabbades av cancer....hon levde i en skör verklighet-visste inte om hon skulle finnas med oss om ett år.

Hon sa: När jag fick min diagnos bestämde jag mig för att vara lycklig varje stund. Jag vet ju inte hur många stunder jag har.

Då slog det mig att det vet ingen av oss.

Vi vet att vi finns här idag - just nu.

Och faktiskt lärde jag mig att det går att bestämma sig för att vara lycklig.

Att upptäcka alla de små lyckorna som varje dag rymmer.

Frukosten på morgonen med min man innan han går till sitt jobb. Att få sätta mig sen och läsa vänners bloggar, möta någon av en händelse...ett kort samtal som ger luft under vingarna

Tidigare var det något som hände varje dag...och visst var det trevligt...men...


Idag upptäcker jag lyckan i massor av små saker som jag förut bara sprang förbi.

Alltid med en djup tacksamhet till min lilla syster som inte längre finns ibland oss - men som fick mig att inse hur sköra våra liv är.


"Betrakta det lilla som stort,
det knappa som mycket.
Förekom det svåra, medan det är lätt.
Gör det stora medan det är litet."
Laotse



Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skapa flashcards