Direktlänk till inlägg 18 maj 2017
"Vi har allt och trots det far vi illa."
Läste orden i en dagstidning för ett tag sedan och sedan dess gror de inom mig.
Är det så? Har vi verkligen allt? I vårt land bor många ensamma.
Vi sitter helst själva på sätet i bussen och pratar inte mer än nödvändigt med våra grannar.
Det kan bli ett ganska ensligt liv. Människan är en social varelse.
Även om alla inte uppskattar sällskap hela tiden så vågar jag påstå att det inte finns någon som aldrig vill ha sällskap. Många har husdjur och nog fyller de funktionen som sällskap för många ensamma.
Det kanske inte är tillräckligt, men säkerligen utgör de ett substitut, även om de som har husdjur inte tänker på det så.
Jag är övertygad om att vi behöver varandra.
Vi behöver andras närhet, få prata, dela med oss.
Är det det som fattas oss? Är det ensamheten som gör oss sjuka?
Många äldre klagar över att de är ensamma, trots att de bor på äldreboenden där det är folk runt dem hela tiden.
Även om det finns människor nära är det först när man tillhör ett socialt sammanhang som det får ett reellt värde.
När jag är en del av något blir jag viktig för andra och de blir viktiga för mig.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|