Direktlänk till inlägg 19 september 2017
Jag har sett det första fågelsträcket för i år dra sig mot söder...
Jag har sett dem.
Jag har hört dem.
Deras vemodiga avskedssång
Det är dags nu.
Vad hjälper solsken, och en och annan person som ännu går i shorts mot att det känns i luften att hösten redan är här.
Mot att löven börjat falla och äpplena ligger och lyser i gräset.
Ett av höstens färggranna ankomstsignaler.
Jag är här nu....dra jackan tätare om dig
Frosten och de iskalla vindarna väntar runt knuten
Och klockan tickar mot höst - obönhörligen.
Vad hjälper det att rönnens gyllenröda bär glöder som rubiner i solen som försöker inbilla mig att det nog är en liten bit sommar kvar.
När jag vet att snart är bladen borta, bara ett och annat halvruttet bär för svultna fåglar på de snötyngda grenarna.
Vad hjälper det att jag ännu kan gå i mina lätta sommarskor när jag vet att det om några veckor kommer att krävas kängor med tjocka sulor så jag inte halkar på isen som lurar under snön.
Vad hjälper det....
Nej - vi får nog lov att följa med...in i hösten...mot vinter och is.
Och börja längta till våren igen....för det gör vi ju!
Så snart sista sommarvinden dragit söderut så börjar vi sträcka oss mot våren som kommer - som alltid kommer.
Och som aldrig skulle vara densamma underbara upplevelse om vi inte vandrat genom vinterlandet för att komma dit.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|