Hade i veckan ett möte med en kvinna som jag skulle vilja säga var en ganska ytlig bekant.
Idag har livet kastat oss i varandras famn - hon är en nära människa för mig...och kanske jag för henne.

Vi möttes på trottoaren och om hon inte tagit tag i min arm så hade jag inte sett att det var hon.

Orden forsade ur henne....jag måste få prata med någon, och jag förstår att du är proffs på sånt med ditt jobb

Hon berättade att hennes dotter bara 23 år gammal var död.

Oväntat.
Totalt oväntat.

Här drog jag med mig henne i n på ett café en bit bort och sökte upp ett lite avskilt hörn.

Bad henne vänta medan jag hämtade varsin kopp kaffe.

Nu fick jag veta att hennes dotter flyttat hemifrån för ett halvår sedan.

De hade hjälpt henne köpa en liten etta.

När de ringt henne en kväll hade hon inte svarat.

De åkte hem till henne så småningom lite senare, efter flera försök att nå henne på telefonen  -och såg då att det lyste i hennes fönster.

De skickade ett sms att de var utanför hennes lägenhet men fick  inget sms i retur.

Nytt sms där de frågade om de fick komma in.

Inget svar nu heller....

Nu beslutade de att använda den reservnyckel de hade  till hennes lägenhet och gå in.

Där satt deras älskade flicka i fåtöljen framför TV:n som var på och såg ut som hon sov.

Men hon skulle aldrig vakna mera...

Enligt obduktionen hade hennes hjärta bara stannat .

Läkaren hade sagt: "Vissa hjärtan gör det"

"Men varför just Amandas hjärta... sa hon förtvivlat och hennes ögon var så fulla av sorg att det kändes som de brände hål i mitt hjärta.
Jag sa....jag är så ledsen, så väldigt ledsen för din förlust, för er enorma förlust!

Hon lyfte blicken och sa: "Tack för att du stannade...de flesta vågar inte...

Jag tror de inte känner sig bekväma med vad de ska säga.

Men jag skulle önska att de åtminstine sa något - till och med  om de inte hittar något annat att säga än den formella frasen”jag beklagar sorgen”. Som är så oändligt mycket bättre än den tystnad som jag möter hela tiden.


Det finns inga mirakulöst fantastiska ord man kan säga eller behöver säga., du behöver inte förbereda dig.

Att höra av dig och se att du bryr dig räcker. 
Och att få höra av igen! 

 

Stina

8 oktober 2017 21:07

Så sorgligt och hemskt när sådant här drabbar någon! Så fint att du fanns där just då för henne, kram Stina

Kaela

9 oktober 2017 07:06

Ja det är nog det svåraste av alla förluster - att mista sitt barn.

Någon såg nog till att jag fanns där!

Önskar dig en fin måndag med en kram!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...