Direktlänk till inlägg 18 oktober 2017
Allt oftare konstaterar jag att jag möter min mamma i spegeln!
Att åldras - den mest gemensamma rädsla vi har tror jag.
Men egentligen - är det är något problem?
Jag ser med ömhet på de i min ålder som precis som jag åldrats och ser ut som...sina mammor.
Evigt ung, det kan ingen vara. men varför ska vi vara det - eller se ut som om vi vore det?
Vad gör det att fler grå strån än svarta syns i håret?
Visst har jag stunder då tittar på det där ansiktet som inte längre har en hy som är spänstig och kroppen som förändras .
Men egentligen - det är ju bara precis som det ska vara.
Jag är ju samma person därinne.
Bara lite klokare, lite mer erfaren, vi har sett många år komma och gå - vinter bli vår och sommar bli höst.
Och jag tänker ofta på min mammas ord något av de sista åren hon levde.
medan hon stannade till framför spegeln sa hon: "Vad är det för gammal tant där i spegeln - kan det vara jag - inuti är jag ju samma sjuåriga jänta som satt på gärdsgårn och sparka med benen."
Eller när hon satt och tittade ut genom fönstret vid ett av de sista besöken hos mig innan hon lämnade oss.
Där såg hon en liten tjej på sådär sju år med ett skateboard.
Med längtan i rösten sa hon: "jag skulle vilja ha ett sånt där - och vara sju år igen så jag kunde åka på det".
Så är det....inuti är vi inte vår utsida.....eller...som jag också hört det uttryckas....hjärtat får inga rynkor...
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|