Hur många telefonsvarare har du mötts av när du sökt kontakt med någon per telefon?

Vi skickar hellre sju SMS fram och tillbaka än ringer personen i fråga och pratar en stund.

Vi kanske skickar blommor till någon som blivit sjuk.

Varför tar vi inte blomsterkvasten i handen - eller kanske en bok som vi tror skulle vara betydelsefull för den vi ska möta - och knackar på dörren?

Den som blir tagen åt sidan av sjukdom eller annat behöver mer än allt annat mänsklig kontakt.

Ett par ögon som undrar: "Hur mår du?"

En hand som smeker kinden.

Vi behöver alla möten.

Möten med människor där vi orkar vara verkligt närvarande.

Det finns ju möten - och det finns det som kallas så- men som aldrig blir det.

Det jag menar är verkliga möten..

Mötet där människan vi möter blir sedd.

Mötet där vi har fullt fokus på den andra människan.

Där inget annat får inkräkta, vare sig i rum, tid eller i vårt eget sinne. 

Ändå tar vi oss så sällan tid för det.

Varför?

Är vi rädda för att möta andra så som de verkligen är?

 Är vi rädda för att möta oss själva?

Känns det viktigt för oss att hålla tempot uppe, att inte stanna upp?

Kanske är det vi själva som skulle ha mest att vinna på mötet.

Vågar vi inte visa känslor för någon annan i rädsla att verka påflugen, störa och bli tillbakavisad.

Visst finns det risk att bli det.

Att någon känner sig störd och tydligt visar det.

Men kanske får vi istället ett möte med en människa som delar med sig av sin inre förtrollade värld- en stund av verkligt delande.

Ett leende mot någon på en buss eller i tunnelbanan kan vara inledningen på ett möte som gör vägen framåt lättare för både dig och mig.

Det är så lätt att glömma konsten att mötas.

Arbete och plikter får oss att rusa fram med stumma ansikten och stumma hjärtan.

Om man går på en kyrkogård så ligger där hundratals människor nedgrävda som alla hade så mycket att göra.

För mycket att göra för att hinna med mötet med den de älskade.

Men vi - du och jag vandrar fortfarande omkring här på jorden och kan skapa oss tiden för det vi vill.

Vi hinner ännu mötas.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...