Eva Swedenmark tröttnade på att bara prata om sjukdomar, barn och barnbarn och skapade en ny litterär genre, mappielitteraturen. – Man slutar inte drömma bara för att man blir äldre - nej inte ens för att man gått i pension.

"Hennes bok "Själen får inga rynkor" har jag gått med i lurarna nu i ett par dagar.

En härlig feel-good bok som framkallade många leenden och igenkännande skratt.

Petra har gått i pension flyttat från en liten Norrlandsstad till Aspudden i Stockholm
Till en tvåa som var ungefär det pengarna för hennes hus i Nrr räckte till.

Hon väljer att flytta till Stockholm för att hennes enda och älskade dotter Amanda finns där.
Men Petra hinner nästan bara vinka adjö till flyttbilen innan Amanda berättar att hon fått ett halvrårserbjudande  att uppträda i New York.

Nu gällde det att le och vinka och  önska lycka tillutan att låta dottern ana tårarna.

En dag under en av sina ensamma promenader hittar Petra en härlig secon-hand affär - "yster Yster" om visar sig bli knutpunkten för ett nytt meningsfullt liv både för Petra, systrarna, en äldre man, en ung praktikant och en stjälande tonåring.

Du blir inte besviken om du vill ha näring att drömma även om åren gått och du - som Petra uttrycker det - hamanat bland det osynliga folket!

Så blev det vinter också i Norrköping!

Otroligt vackert att titta på genom ett fönster.

Men superhalka och snö i massor på trottoarer ( vilket låser många inne.
Det enda snösnöröjda är cykelbanorna.
Bra för dem som cyklar, men de kunde ju istället ta buss eller spårvagn en dag.

De som går väljer ju att gå på cykelbanorna så inte underhalkan ska ge dem benbrott.
Och de som är rullstolsburna kommer överhuvudtaget inte ut!

Kanske inte vädret är i vår smak idag.

Allt för mycket innesittande kanske gjort oss snuviga och hostiga.

Ännu långt till våren.

Den jag ville skulle ringa - hörde aldrig av sig!

Känns det så idag?

D behöver vi växla spår!

Jag vill önska DIG lycka till med denna fredag med några kloka ord av en för mig okänd tänkare

"Ta ut glädje i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan!"

Just nu snöar det i Norrköping efter regn igår och en kall natt så risken är nog stor att halka om man inte tar det försiktigt!

-3 grader och viss blåst.

Idag är det kyldelsmässodagen och ingen har namnsdag.
Vad är då Kyndelsmässodagen.
Säkert vet du - men jag påminner i alla fall.

Kyndelsmässodagen, är den dag då Maria bar fram Jesusbarnet i tenplet.

EnMariadag i kristenheten   
Och som Mariadag anses det som en festdag!
Gratulerar DIG som fyller år så varmt!
Gör en fin firardag!

Tre temadagar får samsas om utrymmet idag:
*Groundhog Day*
*Internationella våtmarksdagen*
*Internationella tvillingdagen

 Må du i ditt liv känna närvaron, 
       kraften och ljuset 

       Må du inse att du aldrig är isolerad, 
       att din själ I sin lyster och samhörighet 
       kopplar dig intimt samman med allt levande.

       Må du respektera din egen individualitet och att du är unik.
       Må du inse att din själs form är unik, 
       att du har ett särskilt ödeuppdrag här
       att det i ditt inre pågår något
       vackert, gott och evigt. 
     

      Må du lära dig att betrakta dig själv med
      samma glädje, stolthet och förväntning
      som Gud betraktar dig .

     I varje ögonblick

        Ur boken anam cara.

Hur många telefonsvarare har du mötts av när du sökt kontakt med någon per telefon?

Vi skickar hellre sju SMS fram och tillbaka än ringer personen i fråga och pratar en stund.

Vi kanske skickar blommor till någon som blivit sjuk.

Varför tar vi inte blomsterkvasten i handen - eller kanske en bok som vi tror skulle vara betydelsefull för den vi ska möta - och knackar på dörren?

Den som blir tagen åt sidan av sjukdom eller annat behöver mer än allt annat mänsklig kontakt.

Ett par ögon som undrar: "Hur mår du?"

En hand som smeker kinden.

Vi behöver alla möten.

Möten med människor där vi orkar vara verkligt närvarande.

Det finns ju möten - och det finns det som kallas så- men som aldrig blir det.

Det jag menar är verkliga möten..

Mötet där människan vi möter blir sedd.

Mötet där vi har fullt fokus på den andra människan.

Där inget annat får inkräkta, vare sig i rum, tid eller i vårt eget sinne. 

Ändå tar vi oss så sällan tid för det.

Varför?

Är vi rädda för att möta andra så som de verkligen är?

 Är vi rädda för att möta oss själva?

Känns det viktigt för oss att hålla tempot uppe, att inte stanna upp?

Kanske är det vi själva som skulle ha mest att vinna på mötet.

Vågar vi inte visa känslor för någon annan i rädsla att verka påflugen, störa och bli tillbakavisad.

Visst finns det risk att bli det.

Att någon känner sig störd och tydligt visar det.

Men kanske får vi istället ett möte med en människa som delar med sig av sin inre förtrollade värld- en stund av verkligt delande.

Ett leende mot någon på en buss eller i tunnelbanan kan vara inledningen på ett möte som gör vägen framåt lättare för både dig och mig.

Det är så lätt att glömma konsten att mötas.

Arbete och plikter får oss att rusa fram med stumma ansikten och stumma hjärtan.

Om man går på en kyrkogård så ligger där hundratals människor nedgrävda som alla hade så mycket att göra.

För mycket att göra för att hinna med mötet med den de älskade.

Men vi - du och jag vandrar fortfarande omkring här på jorden och kan skapa oss tiden för det vi vill.

Vi hinner ännu mötas.....

Fotot föreställer min fina lilla dotterdotter pixie som är en riktig optimist!

Visst har du också hört den där rösten inom dig - rösten som väser att du inte duger - att du är för tjock, för dum, för kort, för lång, för ung eller för gammal.......

Jag ör det nu och då- men brukar genast försöka ge den respass, för den rösten talar inte sanning.

Den rösten får oss att söka fel på oss själva.

Tänk istället så här: Eftersom jag är en av dem som trampar omkring på jorden så har jag vunnit en helt avgörande tävling. Varenda en av oss har gjort det!

Eftersom just den spermie som bar en del av vårt upphov hittade först till ägget som bar en annan del.

Priset vi vann - det var vårt liv.

Möjligheten att uppleva allt det som vi hitintills har gjort och som vi kommer att göra i fortsättningen.

Möjligheten att bidra till att den här världen är lite bättre när vi lämnar den än den var när vi kom!

Vilket uppdrag!

Ingen av oss kan göra allt - men vi kan alla göra lite - och tillsammans blir det mycket.

Ja ja - jag kan nästan höra hur du mumlar: "Hon är en obotlig optimist".

Och det bjuder jag på - för vet du vad - det är inte pessimisterna som förändrar världen till det bättre

Det är optimisterna!

"Vårt främsta syftet i livet är att hjälpa andra.
Och om du inte kan hjälpa dem, skada dem åtminstone inte.”

- Dalai Lama