Direktlänk till inlägg 13 mars 2018
I de allra flesta familjer finns det konflikter - händelser som aldrig retts ut och som ingen talar om.
De ligger där som en mörk underström vid middagar och och andra gemensamma aktiviteter - men förhindras att komma fram.
Jag är alltid så förvånad över att vi vågar leva med något sådant som en cancersvulst i relationen till dem som ändå betyder allra mest för oss.
För oavsett allt - så är relationen med vår familj en av de allra viktigaste - för att inte säga den viktigaste relationen vi har under livet.
Även den mor eller far som inte fungerade som förälder har påverkat sitt barn för livet, om än inte på ett bra sätt.
Och en sak är jag säker på - oavsett hur våra föräldrar fungerade eller inte fungerde - oavsett om de misslyckades med att förmedla det till oss - så älskade de oss.
Det är det viktigaste vi gör under livet - att vara förälder.
Och det är också den förälder som misslyckas på grund av bristande möjligheter i det ena eller det andra avseendet också medveten om.
Det gäller att komma ihåg att försoning alltid är möjlig.
Och att den är viktig!
Otroligt viktig för vårt mående och för hur vi lyckas i vidare relationer
Försoning måste få ta tid.
I vår ofta stressade tid är det svårt att ge utrymme för den ofta tidsödande processen.
I stället för att ge den tid som krävs ”bränner” nutidsmänniskan relationer, lämnar det trasiga bakom sej utan försoning.
Såret finns kvar.
Hos samtliga parter i en relation.
Och det läks aldrig av sig självt!
Försoning kräver att man förmår nå sitt eget djup men också att man kan ställa sig utanför sig själv.
Att man på djupet kan ta till sej en annan människas perspektiv och bilder.
Utan denna förmåga till perspektivförskjutning är försoningen svår.
För sin egen skull - och för den andres - måste man våga försöka.
Inte bara därför att detta att leva med outtalade konflikter, och allt vad det innebär av aggressivitet, bitterhet och sorg påverkar både relationer, och den allmänna prestationsförmågan - och dessutom är det inte ovanligt att detta leder till att vi blir sjuka.
Så vi har allt att vinna på att dra upp de olösta konflikterna - de stora och djupa besvikelserna till ytan.
Men inte för att straffa - utan för att tillsammans hitta en väg fram¨t--
Tror man sig inte om att klara det ensamma kan det vara klokt att få med en tredje person som kan förhålla sig objektiv och se till att man inte fastnar.
Och kanske framför allt därför att det en dag - fortare än vi kanske väntat - kan vara försent.
Att den jag borde ha försonats med inte längre finns i livet är en djup och livslång smärta att bära.
Kanske tror man att den andra inte vill försonas - och så förblir man tyst.
Men om ingen försöker blir det ingen försoning!
Även om jag blir avvisad kommer det att vara lättare att leva med att jag har försökt än att jag aldrig vågade detta!
Om det är svårt att prata - skriv ett brev....det viktigaste brev du kanske någonsin skriver!
S
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|