Direktlänk till inlägg 25 maj 2018
Människan har två ögon, ett ont och ett gott, eller om man så vill, ett sjukt och ett friskt.
Med dessa ögon ger hon av sig själv och tar emot av andra.
Någon gång inträffar det att hon vågar viska till sin omgivning:
Lägg märke till mig! Säg att jag duger!
Tyck om mig!
Vi människor behöver få bli iakttagen och bedömd för det som är gott och friskt hos henne, Men inte heller inte fördömd för det som är ont och sjukt, att få bli uppmärksammad för det hon kan, inte för det hon inte kan. Årtusenden och släktled igenom hörs därför hennes oföränderliga bön som ett naket rop i dimman: Stränga medmänniska, barmhärtige domare och bödel!
Dröj inte kvar vid det som är ont och ofullgånget hos mig, utan bli varse det goda inom mig! Se mig inte i det öga som är ont och sjukt, utan se mig i mitt friska öga!
Hämtat ur Gunnar Evanders bok Se mig i mitt friska öga.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|