Inlägg publicerade under kategorin Andras dikter
Nu vet jag hur mycket du gömde och förteg.
Där var ditt skal
.Men varför har du gömt dig så väl för mig?
Det mal och mal.
Jag vet det. Jag minns det: en enda sak,där jag har dömt --och sedan var ditt inres förtrollade landför alltid gömt.
Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,om också bara ett,så länge är vår kärlek en sluten hand --och oss sker rätt.
-Karin Boye-
Sjung om sommardrömmar fast det har mörknat,
låtsas du att sommaren varar länge
än, så kan din värmande röst bevara
vågornas längtan.
Skräm på flykten allt som är köld och mörker
med ditt skratt som färgas av bärnstensskimmer
av novembersolen som nyss har lämnat
kvar sina strålar.
Nu har seglen somnat i skydd för vinden
och du vet att din röst i deras drömmar
alltid sjunger starkare än vad vintern
någonsin anar.
Lisa Sandberg
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
Tingen flammar up. Han förnimmer – i dallrande lärkans
position – de mäktiga trädrotsystemens
underjordiskt svängande lampor.
Men ovan jord
står – i tropiskt flöde – grönskan, med
lyftade armar, lyssnande
till rytmen från ett osynligt pumpverk.
Och hansjunker mot sommaren, firas ned
i dess blänkande krater, ned
genom schakt av grönfuktiga åldrar
skälvande under solturbinen.
Så hejdas
denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas
till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.
Bronsålderslurens
fredlösa ton
hänger över det bottenlösa.
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet.
Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?
Tomas Tranströmer
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist
Du talar så mycket om stjärnor
sa du visst till mig en gång
Det är nu så längesedan
då hela livet var sång
Då hela livet var glädje
förtröstan och framtidstro
då såg jag ofta på stjärnor
och månbelyst himlabro
Nu talar jag sällan om stjärnor
mera om helt nära ting
om sorg och om vardagslycka
där lugnt jag vandrar omkring
och söker sovplats för natten
- kanhända ett själens bo
När stigen mörknar om kvällen
då återstår bara - tro
Birger Franzén
Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom –
Detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand
- och innerst inne
vill kanske sorgen oss bara väl
på sitt sätt
fast vi har så svårt att förstå
- men jag tror att den vill
bana väg för glädjen
Bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan
finns alltid en fröjd
Det går aldrig
att gå runt omkring
bara rakt igenom
– rakt igenom
Birger Franzén
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|