Du som har läst mig några år bakåt vet att du ett par gånger f¨tt en kort dikt av poeten Tore Burman att njuta av!

Som denna till exempel:

Lärornas mörker
blickarna stänger,
utsträckta händer
räcker till vänskap,
samlar galaxernas
syskonkrets.

Tore G. Burman

19 september släpps en diktysamling av Tore Burman "magier".

Du kan redan nu gå in på Bokus  och förhandsbeställa den så har du den snart i din hand.

Den lämnas nämligen till bokhandeln den 19 september

Bilden lånad från adlibris. Bl. a. därifrån kan du köpa boken

För fjorton dagar sedan berättade jag att jag var mitt inne i läsningen av Jackie Ferms ola Brisings bok: Rövardotter

Idag har jag avslutat den.

Jag brukar läsa en bok på en till två dagar- men denna bok har varit så tuff att ta sig igenom att jag tvingats dela upp den i småportioner.

Samtidigt visar den på ett barns oerhörda lojalitet och kärlek till sina föräldrar.

Oavsett att dessa för länge sedan abdikerat från föräldrarollen.

Så hoppas man och tror.....även sedan man blivit vuxen...och besviken många gånger.

Glad att se hur Jackie är på god väg mot ett "vanligt" liv (eller så vanligt som det är möjligt, när allt varit fel i början kan inget bli vanligt gentligen)!

Av hela mitt hjärta önskar jag henne lycka till i och tillsammans med den "Lejonfamilj" hon skapat tillsammans med Ola Brising.

Jag läser just nu en bok som heter Rövardotter...

I den boken finns ett brev från författarinnans far.

(Det finns flera brev - och samtliga är lika fina, men jag väljer just detta)

"Kan du se vad känslorna gör med ditt sinne är mycket vunnet.
Livet kan av misstag uppfattas som en tävling - särskilt av unga människor.

Tidsandan är mycket ond nu jämfört med tidigare. Det ska du veta Jacquline.
Ta Big-Brother såporna till exempel. Unga människor luras att bli egoistiska svin för att vinna pengar och så kallad framgång.. Intrigera, ljuga, anspela och snacka skit - för att få en vän utröstad.

Spela vänskap och sedan hugga i ryggen. Psyliskt maktspel och andra falska rollspel.

Kära Jacquline, man behöver inte vara psräst eller psykolog för att förstå hur vidrigt detta är!

Förr i tiden fanns inte sådana tan. Vanliga människor var mycket ärligare och hjälpsammare då.
Visst fanns det svin då också - men de kunde inte skryta öppet med sin så kallade smarta stil."

Detta är ett utdrag ur ett brev i boken.

Vilken förståndig far.

Det finns många brev - från en far i fängelse till hans älskade dotter i samhällets vård.
Visst kan vi tvingas tänka om - när vi förstås att dessa ord i brevet är skrivna av den som anses som Sveriges farligaste brottsling.

 Hela boken är som jag ser det en uppgörelse med den vård som erbjuds många ungdomar.

ÄÄven om jag hoppas att inga barn eller ungdomar ska behöva uppleva det Jacquline tvingades göra som 13-åring på ett HVB-hem i Sverige.

Jag rekommenderar verkligen boken.
Ett stycke nutidshistoria som vi kanske inte vill se.

Men om det ska kunna ske förändringar måste vi se.

Och vi kan alla förändra.

Tro inte annat.

Jag avslutar med ett citat som samtidigt är en uppmaning till oss alla:

"Den som tror sig vara för obetydlig för att kunna påverka bör betänka hur det är att försöka somna när det finns en mygga i rummet."

Visste du att du vinner på att ge dina vänner mer av din tid.

Det är nämligen inte bara roligt att umgås med nära och kära – de är livsviktiga för oss

Vad vore vi utan våra vänner?

Utan gemenskap, förtroenden, skratt och samarbete.

Ensamma, ledsna, isolerade.

Ja, till och med sjuka enligt boken ”Den sociala hjärnan” av hjärnforskaren Katarina Gospic.

Så du - ta hand om dina vänner.

Vill man verkligen ses så hittar man alltid möjligheter.

Jag har en god vän som jag träffar på ett häftigt gammalt arbetarcafè som öppnar redan halvsju så vi hinner e4n kopp kaffe och en macka.

Och vilka mackor sen.

Det är ju ett café som ofta serverar frukost til personer med hårt kroppsarbete.

Ungefär en gång i månaden har vi våra entimmesfrukostar.

Vi ses  vid andra tillfällen också förstås.

Men då är det ofta många människor - och just den där på tu man hand frukosten har blivit mycket viktig för oss båda.

Katarina Gospic inleder sin bok med det afrikanska uttrycket ubuntu, vilket betyder ”jag är för att vi är.”

Det uttrycket gillar jag och hoppas du ska göra detsa,mma!

Lser just nu e3n bok av Åsa Moberg: "Kärleken i Julia Anderssons liv.

Det speciella med boken är att den skrevs redan 1973-74 men gavs ut först 2011.

Märkligt att den fria kärleken nästan var ett måste på den tiden

Varje barn är ju ett under.

Men vissa upplevs lite som ett extra under.

De barn där det inte är självklart att de ska överleva.

Auggie är ett sådant underbarn.

Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel.

Han överlever - som genom ett under - men han leva med ett som boken låter läsaren förstå - deformerat,  eller i varje fall mycket annorlunda .ansikte.

Hur deformationen ser ut - ja det får man aldrig veta.

När det är dags att börja skolan undervisas Auggie istället  hemma av sin mor.

När han når femte klass beslutas av olika anledningar att han ska gå i den vanliga skolan.

Ditintills hade han alltid stöttats och mest mött sin familj, mamma, pappa och syster Via.

Trots mammas oro och pappas tvekan kommer Auggue till skolan och får en lärare som tycker det är mycket viktigt att hjälpa eleverna till insikter i hur vi ska vara mot varandra - och lät eleverna forma olika levnadsregler.

I början är det mest Auggie som kommer till tals i boken, men undan för undan kommer andra personer in  -  och den prisma som verkligheten är blir mera tydlig så - upplevd från olika håll.

Att läsa Undret är att hela tiden påminna sig om att man måste vara snällare än snäll.

Att inte se på utsidan utan bakom ytan.

Att alla människor är lika värda. 

Egentligen är det en barn och ungdomsbo.

Men som vuxen kan man också läsa den med stor behållning.

Boken är skriven av:

 R. J. Palacio

Jag köpte boken här

Men den finns nog fortfarande på flera ställen - och  går att låna på biblioteket.

Läser en stark artikel av Ronnie Sandahl i Aftonbladet.

Om hur vi svenskar har ersatt beroendet av familjen med beroendet av välfärdssamhället.

Han recencerar boken "Är svensken människa"  av Lars Trägårdf och Henrik Berggren.

Han nämner bland annat gamla Gunnel som inte ska behöva oroa sig över att ligga sina barn till last.

Det var då det.

När maskorna i välfärdsstatens nät var små.

Idag får inte gamla Gunnel samma hjälp och stöd som kanske hennes mor fick av hemtjänsten - välfärdssamhällets uträckta händer!

Jag hör Gunnel och hennes samtida säga minst tio gånger om dagen: Vilken tur att Frivilligcentralen finns.

Frivilligorganisationerna kanske blir det som ersätter både barn och välfärdssamhälle i framtiden.

Ronnie avslutar artikeln så här: Men oberoende kan också gränsa till ensamhet, förnuft kan övergå i fantasilöshet. För det här landet kan också vara som ett blixtbelyst ­fotografi av Lars Tunbjörk. Som en ankomsthall där ingen väntar på din ­ankomst.

Gå gärna in och läs hela artikeln - det är den värd.....medan jag försöker ta reda på var jag kan hitta den i artikeln omtalade boken.

Jag har just läst klart en bok. "Samhällets barn"

av Rune Mattsson.

Jag kommer att bära med mig det jag läst länge framöver.

Som man förstår av titeln handlar det om ett barn som kastades runt mellan fosterhem och instituioner.

På 30-40 talet.

Rune har gått ur tiden - men må hans ord länge eka.

Det bästa av allt är att du enkelt kan gå in och läsa boken precis som jag har gjort - på nätet.

Här kommer du till den

Om du inte hinner loäsa den nu, så sätt den på favoriter....för att plocka fram en annan gång, då du har tid.