Direktlänk till inlägg 30 maj 2011
Lite tankar till tröst för dig som förlorat någon du älskar
Vi står på bryggan och betraktar skeppet som just lagt ut från hamnen.
Det är dags att påbörja den långa färden över havet.
Länge betraktar vi det ståtliga skeppet, hennes fladdrande segel
och det vackra skrov.
Men ju längre tiden går, desto mindre blir
skeppet.
Till slut ser hon bara ut som en prick där hav och himmel möts.
Precis när skeppet försvinner vid horisonten säger vi till varandra; Nu är hon borta.
Men skeppet har bara försvunnit ur vår synfält sett.
Skeppet är lika mäktigt och ståtligt, lika mycket på väg mot sin slutgiltiga destination som det var när det lämnade den trygga hamnen.
Det är ur vårt perspektiv skeppet förminskats, inget annat.
För just när vi säger - Nu är hon borta- finns det andra som ser skeppet komma och som med glada röster ropar - Nu kommer hon/han-.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|