Dagens Nyheter skriver om en australiensisk sjuksköterska som samlat sina erfarenheter från alla de dödsbäddar hon vakat vid angående vad människor i de sista timmarna av sitt liv ångrar mest.

Många ångrar att man arbetat alldeles för mycket. Att man inte haft god kontakt med sina vänner och att man inte förverkligat sina drömmar.
Istället har man levt sina liv så som andra förväntat av dem.

Kanske skulle det inte bli så olikt detta - om någon skrev en bok om svenskars sista stund i livet.

Så - medan vi lever gäller det att vi ser till att inte arbeta mer än vi behöver.

För att få ihop till det vi behöver.

Och att låta en och annan dröm bli verklighet.

När vi låter vårt ljus skina,ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.
När vi frigör oss från vår egen rädsla, frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor.

i ett av mina julklappspaket fanns en tjock och tung bok som hade en titel som lät mycket inspirerande men den avskräckte för att den var så tjock.

Jag läser ju mest i sängen och då kan det vara tungt att hålla en bok som väger mycket.

Men så nu i helgen var alla andra böcker därhemma utlästa och jag plockade fram boken "Vi måste prata om Kevin".

Det visade sig vara en tung bok i mer än ett avseende.

När Kevin föddes var han ett alldeles vanligt barn.

Mamma Eva tyckte med tiden att han verkade sluten och att han hade en tung vrede inom sig.

Pappa Franklin däremot såg inte det hon såg...

Han var bara oändligt stolt över att ha fått en son.....

Mamma Eva kände sig undan för undan nästan rädd för sin son och försöker prata med framför allt Kevins pappa, men också med många andra.

Alla slog bort hennes farhågor.

Femton år gammal skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två som var anställda på skolan.

Mamma kastas in i en svåra samvetskval.

Frågar sig om hon har älskat sonen alls.

Hur kunde det hända?

Jag kunde inte släppa boken innan den var utläst - så det har varit en trött början på veckan eftersom den stal en hel del av min helgsömn.

Mitt i boken var jag färdig att ge upp. Den blev nästan lite tungsmält...

Men jag är glad att jag inte gjorde det.

Boken är skriven av Lionel Schriver.

Den har också filmats och har då samma namn som boken.

Man kan köpa den här

Visst har vi fått mera vinterliknande temperatur i Sverige.

Men som tur är inte så illa som i Ukraina.

Enligt Dagens Nyheters artikel har där 43 personer dört de senaste fem dagarna av kylan.

Tjugoåtta personer har hittats döda på gatan. Sju i sina hem.

Och åtta har dött på sjukhus dit de förts för vård.

Gissar att man inte har så bra värme inomhus i Ukraina som vi har i Sverige.

30 grader - är ordentligt kallt. Men visst borde man klara det med bra bostäder och bra kläder.

Visst har vi det trots allt bra i Sverige.

Skydd för alla om kylan skulle slå till så hårt.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga kanske bara omöjligt än så länge.
Pearl Buck