Nu och då har jag skrivit om ensamhet här på bloggen.

Kanske för att jag möter många ensamma människor.

Människor som inte hör en annan mänsklig röst än sin egen på dagar...kanske veckor.

Men det finns en annan ensamhet som definitivt inte är lättare att leva i.

Ensamheten i tvåsamheten.

Att känna sig ensam i tvåsamheten är nog inte så ovanligt.

När du och jag inte är ett vi - utan just du och jag - ensamma i varsin värld i det som skulle vara en gemensam värld.

Alla intima relationer har sina begränsningar. 
Vi ser verkligen varandra dunkelt som i en spegel.

Det är omöjligt att dela allt och förstå allt.
Ett visst mått av ensamhet finns i de bästa relationer.

Det är orimligt att förvänta sig att vår livspartner skall kunna vara allt för oss.

Men om dialogen har tystnat....om man inte längre anförtror varandra drömmarna, inte talar om det som känns svårt....

Ibland kan det vara så att vi försöker att leva i en bild av hur vi tycker att vi själva eller vår partner borde vara.

Detta gör oss till främlingar både för oss själva och för den vi delar livet med.

Så finns det ju också en ensamhet i tvåsamheten som vi behöver.

Vara ifred ibland.

Även för den vi älskar mest av alla.

Men den ensamheten bär oftast frukt i en fördjupad gemenskapmed den man lever med.

Den är fruktbar.

Det är den ofruktbara ensamheten....att känna sig som i en bubbla - eller som att den andre är i en bubbla som är den farliga.

Både för hur vi båda mår och för förhållandet i längden.

Först och främst måste man båda vilja göra något åt det...man måste ju liksom vara två för att dansa tango.

Men man kan alltid försöka.

Kanske går partnern omkring med samma känsla av ensamhet.

Tillsammans kan man hitta broar till varandra.

Göra något helt nytt tillsammans- eller något där man får skratta tillsammans - det är en god väg.

Få saker förenar så som skrattet gör.

Viktigast av allt - Gör något!

För allt är bättre än att leva ensam i tvåsamhet!

 

ensam i tvåsamhet

22 augusti 2012 12:35

att leva ensam i tvåsamhet kan vara jätte tungt.
det gäller att ha en bra dialog och inte bara ta allt förgivet.
Ofta har man utvecklingsamtal på jobbet ,men hur ofta har man untvecklande samtal i relationen?
Tack för en bra blogg

http://ensam-singel.com

Kaela

22 augusti 2012 18:49

Ja kanske den allra tyngsta ensamheten.
På samma sätt som att känna sig ensam mitt i en kamrat/vänkrets kan vara oerhört tungt.
Du har helt rätt i att man borde ha utvecklingssamtal i tvåsamheten.
Faktum är att jag och mannen i mitt liv har det nu och då. Det lyfter.
Många intressanta inlägg på din sida!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...