Inlägg publicerade under kategorin Mina funderingar

Av Kaela - Tisdag 14 aug 07:16

 

     

 

 

 

 

Mina 18 månader mer som en person som i  undan för undan i ganska snabb takt förlorar min syn har jag upptäckt att det  ger mig ständiga övningar i ödmjukhet!

 

Att be om hjälp börjar jag klara ganska bra utan att få en tilltufsad självkänsla!

Men det som är svårt och som känns förnedrande är andras (oftast den som fått min fråga om ett handtag)) "gulliga attiutityd.

Man tilltalar mig som om jag vore ett barn!

Det görr ont!

Och jag skulle vilja säga:Möt mig som den jämlike jag är.

 

Men det säger man aldrig, det kan lätt missförstås!

 

Försöker istället ta det som en övning i ödmjukhet! 

 

Av Kaela - Tisdag 31 juli 21:12

♥ 4

Vi pratar ofta om våra olika roller.  

Livsroller - den allra första - dotter - och kanske syster - så flickvän, hustru, mamma,mormor....

Eller bara att vi är på olika sätt beroende på vilka vi är tillsammans med.


Att vi är en person hemma och en annan på jobbet - ja det kanske måste vara så till viss del...men ändå måste det finnas en grundton som följer med oss in i de olika rollerna.

En bottensats av vårt jag....något som gör att vi är hemma i oss själv - och vågar vara det!


Varför har vi så svårt att vara oss själva, att våga ta plats, att våga visa det som är jag - och veta att så här just precis som jag är duger jag - är jag älskad.

Det finns flera svar på den här enkla frågan, för frågan i sig är enkel men under ytan ligger en komplicerad väv av strukturer som vi har med oss sedan barnsben
Vi har inte valt dem - de valdes åt oss..

Men vi kan faktiskt både ifrågasätta mönstren och undan för undan kanske göra oss fria - för din och min insida är otroligt kraftfull - och där bor en längtan som  om vi släpper den fri kommer att lyfta oss ur mönster och mallar och låta oss upptäcka vem vi verkligen är

Oftast finns ett glapp mellan den person vi är och den person vi skulle vilja vara. 
Det är egentligen inget att sörja över, det är bara bra -  att ha något att sträva efter ger tillvaron ett innehåll.
På det sättet blir livet inte tråkigt
För att ha livskvalite måste voi ha en kamp - en mening - och ett mål....Tuff arbetsdag idag....den började halvåttaoch slutade för ett par timmar sedan.Imorgon 'r sista dagen innan min "semester".

Jag har ju aldrig semester på det sättet att jag släpper allt helt enkelt för att det inte är möjligt.

Men det är inte viktigt för mig.


Nu önskar jag DIG en skön kväll och så småningom en god natt!


Här kommer kvällens citat:


"Det blir aldrig som man har tänkt sig, det blir bättre."
Okänd tänkare

Av Kaela - Onsdag 11 juli 20:00

              



Visst har du läst och insett sanningen i Erik Axel Karlfeldts dikt: "En löskerkarl" där sista versen verkligen lyfter.....


Hur var ditt liv? –
Det var storm och nöd
och kamp i en enda veva;
det var gäckad längtan
och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.


Jag är så glad att jag fått leva.

 

 

Jag känner igen mig i Karlfeldts dikt!


Lätt har inte mitt liv varoit.

Så långt ifrån en söndagspromenad som man kan komma under långa perioder.

Men det har alltid varit ett lyckligt liv.

 

Visst har jag gråtit och kämpat och slagits för rätten tatt få leva ett anständgt liv.

 

Men kamp ger mening och gråt renar böicken så att vi kan upptäcka när ljuset återvänder.

 

Det ˙rtänder i princip alltis!

Ljuset!


Om vi orkar vänta!!


Önskar DIG en skön kväll och en god natt ed ljusa drömmar!

 

 

Av Kaela - Lördag 30 juni 21:00

  



Ibland trängs tankar och funderingar i min hjärna.

Inte alltid de som borde vara där just då.

Vilket stundtals gör att jag kan ge ett lite frånvarande intryck tror jag-

En funderarstund på balkongen i solens sista strålar ledde till att jag tyckte det såg ut som att min hand var genomskinliga där i det vita ljuset.


På något sätt är vi summan av de värderingar, känslor och erfarenheter som formar våra livsval. 


       

Det är inte statiskt det förändras faktiskt genom hela livet.


Det som var viktigt förr förlorar sin mening medan annat, och andra, plötsligt blir det som känns centralt

Men innerst inne finns en kärna, nästan omöjlig att krossa.

En kärna som följer oss.

Någon sa idag i ett samtal orden: Man måste ju vara trogen sitt inre centrum - sin kärna.

Orden kom tillbaka till mig på väg hem på spårvagnen!


Ibland är det klokt att rannsaka sitt liv; hur lyser mitt centrum igenom i det jag gör?

I mina sinnen, tankar och handlingar?

Är jag trogen mot min inre kärna -  finns det ett mönster jag kan ana?

Strävan att vara unik, att sticka ut ur mängden, begränsar oss trots att avsikten är den motsatta.


Våra kvällstidningar fylls av tabeller på vem som är mest elak, sexig, kaxig och cool.

Det är en sorglig läsning för mest unik är den som vågar vara trogen sitt inre, eller hur?

Vad vill jag med det, vad gör jag av det och varför?

Svaren på frågorna finns inom oss men att finna dem kräver massor av mod!

Har vi det modet?


Ha en riktigt skön kväll!
Hoppas soolen lyser fortfarande när min man sprungit färdigt så att vi kan äta på balkongen!

En underbar oas - och skön plats för tankar och samtal.




Av Kaela - Torsdag 28 juni 07:48

        





Jag har suttit en stund på balkongen för att hitta lite stillhet i tankarna efter att ha läst ett mail från  en vän som drabbats av svår sorg.

Sedd som något som kommer och tar allt ifrån oss kan sorgen k'nnas som en tjuv.

Och just i det oväntade mötets chockartade insikt som långsamt når vårt medvetande - ja då kä'nns det som att vi är utsatta för ett rån.

 

Men kanske är det  istället så att att det vi möter under vår livsvandring är vad vi i behöver möta för atyt bli det som det är meningen att vi ska bli.

 

Jag har nu och då snuddat vid tanken att det är konstigt att vi så ofta blir mer och mer hel människa under vandringen genom livet.-

Kanske - tänkte jag när jag sitter här och ch skriver som om vi är på väg mot ....vad ska jag anv'vänfa för ord eller för bild....ja...kanske en slags examen.....

För att mötas av: Väl gjort!

Du har fyllt in uppgift!

Du har blivit den du innerst inne alltid varit.

Du har låtit livet skala av dig ådikternam reaktisonsmönstren, föreställningarna....du har vågat mötet med verklighetern!

Du är på väg att bli det du som du egentligen innerst inne är!

Med en oändlig visdom av allt det livet mött dig med!

 

 

Av Kaela - Torsdag 21 juni 12:00


 



I  alla tider har vi människor haft ett behov av att skapa mening och  struktur i tillvaron.

Vi behöver  balans mellan de olika  delarna i våra liv.
       

Det goda livet, ser olika ut för olika  människor,  men en gemensam nämnare kan vara att ha en känsla  av livslust.
Livslusten finns i det lilla barnet - men ofta tappar vi den med växande ålder.

Just det där sprittande glada för minsta lilla sak - eller bara för att man lever.


När livet inte ler emot oss utan snarare visar sig avigt och svårhanterat - då är det svårt att ha balans.


Men kanske aldrig så nödvändigt som då.
När svårigheter och sorg gör besök behöver vi en trygg bas.

Den allra tryggaste basen i våra liv är de människor som älskar oss.

Jag har tänkt mycket på det - kanske särskilt nu - när det närmar sig  allhelgonatid och tankarna går till alla dem som fanns där - en gång - och som gav känslan av oändlig trygghet just genom att jag visste att de älskade mig.


Mormor och morfar - farmor och farfar - mamma och pappa ....

Tudor-Sandahl kallar de två decennierna  mellan 50 och 70, för "den tredje åldern".
I den åldern finns det sällan så många kvar ab de som fanns med i vår allra första tid av livet.


Men kanske är det så att den kärlek de öste i oss då - bor kvar i oss- och fortsätter att ge oss en trygg bas - långt efter det att deras röster har tystnat.

Jag tror faktiskt det.


Så mycket som man älskar sina barn och barnbarn kommer de aldrig att kunna älska en tillbaks.


Och det är heller inte så det ska vara.


Deras uppdrag är att i sin tur älska sina barn och barnbarn...så fortsätter vi att finnas i dem vi älskade...när våra steg inte hörs längre på den här jorden....




Av Kaela - Måndag 11 juni 13:28


     




"Ärlighet varar l'ngst"
finns det ett ordspråk.

Och att det stämmer är nog de allra flesta överens om.

 

Men jag tror inte på den så kallade ärlighet som serverar "rena rama sanningar" utan minsta omtanke eller eftertanke.
Jag vill aldrig någonsin servera  grymma sanningar som skadar:
Betyder ju inte att man ljuger.
Man kan ju bara vara tyst!

Visst ska man säga sanningen - men all
a sanningar ska faktiskt inte sägas!


Ibland stöterväl i vl alla  på folk som säger sig alltid tala sanning och med detta ursäktar de att de s¨rar andra. dömer andra och gör andra illa.
Om de möter någon som köpt en ny jacka är det mycket ovanligt att de säger att jackan är snygg.


De säger oftare något nedsättande om den.

Så försvann den glädjen för vännen som köpt sig en ny jacka och tyckte den var fin.

 

Kärleken, omtanken och omsorgen måste alltid vara vägledande för det vi säger till andra.
Och kanske blir inte allt vi då säger "rena rama sanningen" - men det blir något mycket bättre.

Våra ord ger och förmnerar glädje!

Det viktigaste vi kan göra för varandra!

 

Av Kaela - Onsdag 30 maj 17:19

  


Det är två dagar i veckan vi inte skaloroa oss för, två dagar som skall hållas fria från oro.

 

En av dessa dagar är gårdagen med dess misstag och bekymmer, dess fel och brister, dess smärta och plåga. Gårdagen är för alltid bortom vår kontroll.
Så åt oss släppa den dagen - l'gga den baklom oss. efter att ha tagit del av dess lärdomar!
Det finns inga så goda l'rare som våra mistag!

 

All världens pengar kan inte skaffa tillbaka gårdagen.

Vi kan inte göra en enda utförd handling ogjord.

Vi kan inte ta tillbaka ett enda ord vi sagt igår.

Gårdagen är oåterkalleligt borta.
Låt den vara det!

 

 

 Den andra dagen vi inte skall oroa oss för är morgondagen med sina eventuella motgångar, sina bördor, sitt stora löfte & kanske sitt enkla genomförande.

Morgondagen är också utom vår omedelbara kontroll.

Morgondagens sol kommer att gå upp, strålande eller bakom en molnslöja - men den går upp.

Tills så sker har vi ingen del i morgondagen, ty den är fortfarande ofödd.




Då återstår endast en dag - idag.

Vem som helst kan utkämpa en dags prövningar.

Det är bara när duoch  jag adderar bördan med de här två förskräckliga evigheterna, gårdagen och morgondagen, som vi bryts ner.

 

Det är inte dagens upplevelser som driver oss till vansinne.

 

Det är smavetskvalen eller bitterheten över någonting som hände igår eller fruktan för vad morgondagen kan medföra.

 

Låt oss därför göra vårt bästa för att leva en dag i taget.

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se