Inlägg publicerade under kategorin Mina funderingar

Av Kaela - Fredag 20 okt 09:26

 



Idag är inte vädret kanske så lockandesom igår när solen sken 
och det var bara en stilla vind och ganska varmt.

Även om regn är livsviktigt är det inte helt skönt när det ska ner....så tycker vi - allra flesta av oss.
Planerar att ändå ta en promenad även idag.


Lite trist bara att vi har så tråkiga kommentarer till varandra då det regnar.

Vi kollar ut ur regnhuvor och underparaplyer och säger med bedrövad min (i bästa fall med ett leende): "Trist väder idag!"

Tänk om vi istället mötte varandra med orden: "Härligt! Det regnar!"

Då skulle vi fästa varandras blickar på hur bra det är att vi bor i ett land där det regnar tillräckligt.

Vi har ju snuddat vid problemen med torka de sista två åren och kanske får det oss att inse regnets välsignelser!

Har du tänkt på att djuren behöver få påfyllnad i sina vattenhål  - dit de drar sig för att bada och dricka och som är livsviktiga källor för dem.
Vi människor behöver också vattenhål.


Regn som faller i rätt tid, regnskurar som renar och rensar luften - vilken välsignelse. 
Regnskurar som välsignelse! 
Om vi börjar se regnet som en välsignelse,- ja då kommer vi att dansa fram under våra paraplyer och möta varandra med glada tillrop under regnhuvorna: Härligt! Det regnar!

 

Önskar DIG en fin fredag - gör det bästa av den - för kom ihåg att just denna dagen bara är på ett högst tillfälligt besök!


Av Kaela - Torsdag 19 okt 07:15

 




  Man kan vara frisk och rik och ändå vara olycklig!

Låter det otroligt?

Rikedom står vi väl alla efter i viss mån - och även om hälsan är självklar för de flresta av oss intill den dag då den sviker så är hälsa en av de saker som ligger i topp om man beskriver ett bra liv.

Hur kan det då vara möjligt att vara olycklig om man har både rikedom och hälsa?


Därför att lyckan inte ligger i det.

 Nyckeln till lycka  är att  bli bättre på att räkna sina välsignelse.

Materiell standard är självklart en välsignelse - men ingen måttstock på lycka.

Lycka är ju ett ord som man beskriver olika saker med och det är långt mellan ett euforiskt lyckorus till ett stillsamt välbefinnande.
Det jag avser här är ju det sistnämnda.

 

Peter Ubel, professor i medicin vid Michigan universitet säger att det finns bara 1% samband mellan pengar och lycka.

 

Det visste vi egentligen - eller hur?

Men visst har vi lite enklare för att tro på det när en professor säger det.

 

En tanke som för till insikten om att vi lyssnar alltför mycket på andra som vi kanske ser det - duktigare personer än vi själva är - tror vi i alla fall.
På grund av titlar och akademiska meriter kanske..

Det är klart att de ofta har rätt.

Men det har du och  jag också.

Om vi lär oss att lyssna inåt oss själva blir vi bra på det och så byggs en stor del av livslycka upp inom oss.

Inte ens om vi hittat lyckans innersta hemlighet kan vi alltid vara lyckliga.

Det finns dalar och det finns mörka passager i allas våra liv.

Men det betyder ju inte att  vi ska stanna där.

Snart går vägen upp på berget och ut i ljuset igen!

Under sådana passager är det nästan avgörande att vi verkligen lärt oss att det som är det bästa här i livet - som verkligen gör oss till harmoniska människor, det är relationer med andra.

För i de mörka dalarna behöver vi relationer för att överleva.

 

 

"Det finns bara två sätt att leva sitt liv. Det ena är att leva som att mirakel inte existerar. Det andra är att leva som om allt är ett mirakel”.
- Albert Einstein

Av Kaela - Onsdag 18 okt 20:48








  Allt oftare konstaterar jag att jag möter min mamma i spegeln!

Att åldras - den mest gemensamma rädsla vi har tror jag.

Men egentligen - är det  är något problem?


Jag ser med ömhet på de i min ålder som precis som jag åldrats och ser ut som...sina mammor.

Evigt ung, det kan ingen vara. men varför ska vi vara det - eller se ut som om vi vore det?

Vad gör det att fler grå strån än svarta syns i håret?

Visst har jag stunder då tittar på det där ansiktet som inte längre har en hy som är spänstig och kroppen som förändras .

Men egentligen -  det är ju bara precis som det ska vara.

Jag är ju samma person därinne.


Bara lite klokare, lite mer erfaren, vi har sett många år komma och gå - vinter bli vår och sommar bli höst.


Och jag tänker ofta på min mammas ord något av de sista åren hon levde.

medan hon stannade till framför spegeln sa hon: "Vad är det för gammal tant där i spegeln - kan det vara jag - inuti är jag ju samma sjuåriga jänta som satt på gärdsgårn och sparka med benen."


Eller när hon satt och tittade ut genom fönstret vid ett av de sista besöken hos mig innan hon lämnade oss.

Där såg hon en liten tjej på sådär sju år med ett skateboard.

Med längtan i rösten sa hon: "jag skulle vilja ha ett sånt där - och vara sju år igen så jag kunde åka på det".


Så är det....inuti är vi inte vår utsida.....eller...som jag också hört det uttryckas....hjärtat får inga rynkor...

Av Kaela - Tisdag 17 okt 09:53

 

 

 



Tystnad...hur låter den? 
Hur ofta hör vi tystnaden? 
Den försvinner i vardagens ljud- och bildbrus och om det någon gång blir tyst, då infinner sig i stället - tomheten.

Men tystnaden är inte inte tom - den är full av ljud som ger oss läkedom.


Vi vet det men har ändå svårt att ha tyst omkring oss idag.

Finns det ingen som pratar i vår närhet,  så slår vi på radion eller något annat som låter.

En del stänger ute tystnaden ordentligt genom att lyssna på musik på sin Iphone med proppar i öronen.


Jag tror att vi alla går omkring med en obestämd och kanske för oss själva okänd längtan efter tystnad.

Tystnaden är inte tom  - så som vi ofta tänker- den är egentligen full med naturliga ljud.
Ljud som helar och läker.

Bästa botemedlet mot den stress som förstör våra liv.

Och som ibland faktiskt tar våra liv genom de sjukdomar den har i släptåg.


Att höra snön falla- regnet droppa eller gräset susa - det är en gåva.

Men då måste vi våga stänga av alla andra ljud.


 

Jag tror att det vi behöver mer än annat är en stunds tystnad nu och då.

 

 I tystnaden får vi tillfälle att höra oss själva.

I tystnaden är hörseln som mest alert.

 

 Tiden bor i tystnaden.


Vårt behov av tystnad är nu större än behovet av att bryta tystnaden;

Varje onödigt buller är ett brott;

Tidigare var ljud diskreta eller starka och korta, betydelsebärande.
Nu tenderar de att dränka tankarna, tråka ut och söva vår uppmärksamhet;

En gång i tiden var stillhet en viktig passus i en oskriven lag om mänskliga rättigheter.


Ljud påverkar hjärta, mage, andning, muskelreaktioner, blodkärl, hormoner, sömnrytm och arbetstempo.

Ljud påverkar våra sinnen, känslor, drömmar, tankar och fantasi och är en miljöpåverkan som ständigt omger oss.

 

Kanske är det dags att starta en miljökamp för tystnad.

  Rätten till tystnad!

Och en ökad kunskap om hur många av oss som går under av brist på tystnad.

Av Kaela - Måndag 16 okt 10:15

 



Just nu är det så otroligt vackert ute med alla underbara färger som löven antagit att man skulle vilja stanna tiden.

Men tiden låter sig ju aldrig stannas.

Den rullar vidare - och vidare....

Jag brukar tänka att det är en slags protest eller bön kanske från träden - att byta färg....även om jag vet att det beror på andra saker så är det skönt att låta fantastin hitta andra vägar...andra orsaker!


I dag på morgonen vid en kort promenad i utkanten av vår park såg jag att mattan på marken blivit tätare under natten.

Flera löv har fallit för nattens starka blåst.

Snart är grenarna kala.


Kommer att tänka på författaren Tomas Sjödin som skrev boken "När träden avlövas ser man längre från vårt köksfönster"

Så är det ju.

Sikten har dolts av det vackra och lummiga.

Med insikt om de stora förluster som livet mött Tomas Sjödin och hans familj med så försytås vi ju att titeln är symbolisk.

Även livets allra djupaste förluster har vinster.
När man upplevt ofattbara svårigheter och tragedier, är det verkligen möjligt att gå vidare då?
Och gå vidare som en tänkande kännande människa som har ett liv med mening. 
Inte bara som en skugga av sig själv.

Även om saknaden och sorgen är daglig och kanske nästan stundlig  är den ändå  farlig.


"Jag har varit lycklig, ibland några minuter, ibland några timmar, ibland en hel dag.

Det räcker!"

Jaroslav Seifert



Av Kaela - Söndag 15 okt 16:40




Har du balans i det liv du lever?


Allt för många har inte det.

Många menar  att vi närmar oss en historisk vändpunkt.

Under 150 år har allt bara gått fortare och fortare, och vad gäller det mesta har det gjort oss mer gott än ont.

Nu för tiden är hela världen tidssjuk.

Vi tillhör alla samma fartkultur.

Tiden rinner i väg och vi måste trampa på allt snabbare för att kunna hänga med.

Vill vi verkligen ha det så?


Stress, är den tystlåtne mördaren som sakta men säkert kryper sig på och slår till när vi minst anar det.

Det är den långvariga och kroniska, negativa stressen som är den riktigt farliga stressen för vår hälsa.


Vad gör man åt det om man har ett jobb där man alltid känner att man inte räcker till.


Det gäller att stanna upp så fort man känner det som att tiden ilar och man själv springer efter och håller den i svansen.

Det är DÅ man ska sätta sig i fem minuter.

Andas långa djupa andetag.

Andas ut bråttomkänslan och andas in ro.'


Att ibland stanna upp och tänka: Vad betyder detta om 10 år. om 1 år?


Då får man lite bättre perspektiv.


Gå långsammare och se dig omkring.

Fokusera på himlens färg, hur träd, buskar, blommor eller  byggnader du går förbi ser ut.

Känn hur vinden och luften mot din kind känns.





Av Kaela - Tisdag 10 okt 18:44

 
   

Många som mist enkär människa har tvingats uppleva  hur tyst det blir när ingen vågar prata om det som hänt.
Grannar och vänner kan till och med byta trottoar och titta båt ett annat håll vid spontana möten på stan. Kanske fö att de upplever det svårt att veta vad man ska säga.

 

Då gäller det att komma ihåg att det inte handlar så mycket om vad man säger.

Men det gäller att orka lyssna.


Jag har tänkt mycket på detta den sista tiden  eftersom jag har två vänner som befinner sig i sorg.

Båda talar om sitt behov av att bli bemötta som vanligt.

Och en av dem undrade häromdagen varför döden gör oss så handfallna.

Vi - de flesta av oss i alla fall - vet inte NÄR vi ska dö - men vi vet ATT vi alla en gång ska dö.

Att dö  - det är liksom ett nu som inte har något imorgon på jorden.

Och för dem som är kvar lyser platsen så tom.

Men man behöver prata om detta. 

Om tomheten - om sorgen.

Men för att prata behöver man lyssnare.

Om vi kunde omfatta Bo Setterlinds dikt som jag skriver ner här nedanför skulle vi tappa en hel del rädsla inför döden.

Att dö är inte som Du tror ibland
Att som en vrakdel spolas upp på land.

Att dö är något mer: att efter fullgjord färd
Förunnas att se in i nästa värld.
Bo Setterlind

Det är skilsmässan från dem vi älskar som är det svåra.

Den saknaden och den sorgen behöver vi få dela med oss av.


När en liten människa föds till denna värld ser vi det som ett under ett kärleksmirakel.. Vi firar livet!

När en människa dör - är det ofta i ensamhet. i bästa fall släktingar och vänner runt omkring.

Som vågar vara där.

Och också vågar prata, skratta och gråta..
Döden är lika naturlig som livet, den är e-precis som födelsen  en del av vårt liv.


 

Av Kaela - Söndag 1 okt 08:53

 

   




Vi bor i landet "Lagom" sa någon här om dagen.

Vi har alla hört uttrycket och kanske använt det själva.

Och för inte alls länge sedan var det kanske sant - eller sannare än idag i varje fall.

Idag tycker jag inte alls att vi är så värst lagom i Sverige.


Särskilt inte efter att som nu suttit en stund och kollat igenom Facebook - självbespeglingens tempel skulle jag vilja kalla det.

Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad som får mogna 50 åringar och kanske ännu mera mogna....att sätta ut foto eller videos på sig själva- oavbrutet....

Det är verkligen inte särkilt svenskt lagom!


Jag förstår självklart att det ligger ett behov bakom detta.

Till och med ett rop!

"Se mig!"  " Älska mig!"


Det gör mig ledsen att så många fina människor inte ska känna att de är uppskattade och älskade av människor i sin närhet...familj---grannar...arbetskamrater....

Visst är det roligt med foton.

Men tio om dagen är inte roligt längre.

Det känns sorgligt att det finns ett så stort uppdämpt behov av uppskattning och kärlek.

Att bli sedd och bekräftad.

Vad gjorde alla med detta behov före Facebo0k?


Så viktigt att vi ser människorna omkring oss- ser och bekräftar att vi ser....talar om hur viltiga de är för oss - att vi älskar dem!


Önskar DIG idag - DU fina vackra människa en fin söndag!



Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se