Direktlänk till inlägg 8 oktober 2009
Oändligt många människor känner sig ensamma.
En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre.
Att känna sig ensam är i första hand ett existentiellt problem.
Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft.
Detta är enkelt att belysa genom att se att många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre.
Ofta finner vi logiska, godtagbara förklaringar till vår upplevda ensamhet.
Vi kanske saknar vänner, familj och/eller en fungerande kärleksrelation.
Då ser vi det som en naturlig följd att uppleva ensamhet.
Yttre omständigheter blir förklaringar till våra inre konflikter, vars ursprung i själva verket sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Precis som alla andra negativa känslor vi upplever i nuet, är ensamhet skapad under uppväxten.
Vi har inte fått den bekräftelse och kärlek vi behövde som barn och lyckas därför inte utveckla en trygg relation med oss själva som vuxna.
Resultatet blir en ständigt närvarande, obestämd saknad efter något, som vi hoppas kunna finna utanför oss själva.
Vi tror och hoppas att den perfekta relationen kan göra oss fria från den inre saknaden, och i väntan på den rätta fortsätter vi att känna oss ensamma.
Få människor är frivilligt ensamma, trots att deras stolthet hindrar dem från att erkänna det.
Ensamhet förnekas ofta och kallas istället självständighet.
Inför andra människor skyller vi kanske på att vi inte har hittat den rätta, när sanningen är att vi inte orkar engagera oss i en annan människa.
Förklaringen till att vi aldrig lyckas skapa den relation vi drömmer om är våra egna konflikter – inte att vi omger oss med hopplösa personer.
De personer du omger dig med just nu, är en exakt spegling av relationen du har till dig själv.
Många ensamma säger att de söker en vän.Utan att riktigt inse att det bara är den som är en vän som får vänner.
Så kan vi ju bli ensamma pga av funktionshinder och ålder.
Eller båda delarna.
Den ensamheten har inget att göra med vilka vi är som människor.
Den är helt indikerad av de omständigheter vi har.
För alla oss andra är bästa sättet att få vänner att bygga på våra inre, mänskliga kvaliteter och inrikta uppmärksamheten mer mot andra människor.
Det är när vi fastnar i självupptagenhet och egofixering som livet blir tomt och meningslöst.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|