Direktlänk till inlägg 9 maj 2018
Jag är på v'g bort - och borde väl inte prata om hemlängtan.
Ser verkligen fram emot att få tillbringa fyra dagar med vännerna från Syskonbandet
En föreningdör kristna synskadade som jag var lycklig nog att hitta just då jag fått min siagnos.
Ändå vet jag att trots att det fina jag kommer att få vara med om -så kommer jag att drabbas av hemlänhgan då och då!
Inte för att det är dåligt där man är - det kan vara hur bra som helst - så sitter vi fast i våra rötter.
Att längta - det är något fint.
Jag tror vi människor alltid behöver ha en längtan.
Längtan är ofta sig själv nog och behöver kanske inte föremålet för längtan egentligen..
Vi vill vara levande.
Och säg mig någon eller något som kan få oss att känna oss så starkt levande som en över allt annat känd längtan....
Vi behöver ibland få stanna upp och känna vår längtan...kanske sätta ord på den.
Hemlängtan har vi alla drabbats avr ibland
.
Men få av oss har kunnat beskriva det så vackert som Dan Andersson i en av verserna i Kolvaktarens visor:
Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det gräsiga kärret vid So,
där skogarna murgrönsmörka
stå i ring kring mossig mo,
där starrgräs i ånga växer
vid källor som aldrig sina
och där växter väva i jorden
sina rötter silkesfina.
När jobb eller kanske semester för oss bort från det vi kallar för hem idag drabbas vi kanske inte precis av längtan hem.Men vi har nog alla sagt då vi stängt dörren efter oss efter hemkomsten...borta bra - men hemma bäst. Eller hur?
Men jag tror vi kan längta till det som var vårt allra första hem på jorden - vårt barndomshem - med samma innerlighet som Dan Andersson visar i sin diktning.
Längtan hem.....jag tror att vi alla djupt inom oss har mjuka fina minnen av hemkomster under vår barndom....hem till de trygga dofterna, mammas röst...den mjuka famnen
Och detta längtar vi till när livet senare blir svårt.
Hur gamla vi ämn blirt tror jag!
Barndomstryggheten. en dikt igen
Än finns en sommar med sommarflugor,
än finns en skog full av bär och svampar,
än kan du bo i röda stugor,
än finns det stigar att trampa.
Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.
Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.
Än finns det vapen kvar som sårar,
än bärs soldaterna bort på bårar,
än fälls det många bittra tårar
- världen är full utav dårar.
Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.
Än finns för morfar en bänk i parken,
än finns för barnet en älsklingsgunga,
än slår en maskros rot i marken,
än kan en fågel få ungar.
Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.
Okänd poet för mig
Än finns det något - att längta - glöm inte det!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|