Inlägg publicerade under kategorin Har du tänkt på.....

Av Kaela - Onsdag 15 nov 07:10

     

 

I min korta tankestund på vår ganska kalla balkong kom ordet tillitsfull till mig.

Någon som är full av tillit.

Är vi någonsin det annat än när vi är ett litet barn.

Kan vi någonsin  vara helt tillitsfulla - vi människor- med hjärnor som är inställda på att hitta faror och hot.

Vi har ju fortfarande urtidsmänniskan i oss.

Vi har inte förändrats så mycket på alla tusentals år som gått.
Kan vi känna full tillit igen när vi svikits.?

 

Om vi inte är tillitsfulla är vi inte öppna.

Så visst är det viktigt detta - att känna tillit!

Att ha tillit kräver ett modet att vara sårbar.
Att inte förvänta sig något tillbaka.
Det i sin tur öppnar upp för kreativitet
och gör det enklare att leva i den ständiga förändring som det är att vara människa!

Bestämma oss för att leva i tillit till det liv vi har fått att leva -
och som vi också är skapare av genom vårt sätt att ta emot det!

 

Önskar DIG en dag i tillit!

Av Kaela - Söndag 29 okt 18:38

 



Kanske den månad som vi snart går in i är årets minst omtyckta månad.


Förknippad med grå himmel, mörka kvällar, regn, blåst och kyla.


De flesta av oss upplever säkert att november är en månad som man ska igenom.

Inte något att längta till.


Men det finns mycket vackert ute även nu - mitt i gråheten.
jag tycker faktiskt att själva gråheten är vacker!


Och visst kan vi hitta glädjeämnen även i denna månad som snart är här.

Vi kan plocka fram en gryta och laga till något gott och värmande....tända massor med ljus och bjuda in våra vänner  - eller njuta med familjen.


Vi behöver inte känna att vi måste ut och ta vara på solen.

Du som har trädgård och vanligen fullt upp med den kan få lite extra tid att läsa den dä boken som ligger och väntar....du hinner- innan snön kommer och det blir skottning därute.


Vi kan kura inne - i värme och gemenskap med dem vi älskar!


Tröst för ett  tigerhjärta....ja visst kan det vara så!

Men det bästa sättet att överleva november är ju att hitta de små glädjeämnen som ändå finns - mitt i det grå.

För de finns....om vi bara anstränger oss....eller hur?



Av Kaela - Torsdag 26 okt 18:50

 




Till skillnad från en  dator fungerar  vår hjärna/kroppens dator så att den tar emot information utan urskillning.

Till skillnad från en dator behöver kroppens mottagarstation - hjärnan -  upprepningar för att  informationenska tas emot som en sanning och den gamla  lagrade informationen som kanske var felaktig byts ut.


Vår hjärna kan själv inte tänka ut en bättre lösning men den kan ta emot ny information från mitt sinne, en information som jag anser vara en bättre lösning än den gamla.

Den gamla var negativ därför att när jag en gång i tiden, kanske för mycket länge sedan när jag var ett mycket litet barn, tog emot dem som en sanning därför att jag ännu inte hade lärt mig att se skillnad och tänka kritiskt.


Jag visste inte då heller någonting om medveten programmering och medvetet växande.

Hur den gamla inprogrammeringen än kom dit, behöver den komma bort, bytas ut.

 

Detta kan endast ske genom upprepning av den nya.

När jag hört den nya informationen upprepade  gånger påverkar mig inte längre, den gamla - den har inte längre någon makt över mig, men den kommer alltid att finnas lagrad i mitt minne som en påminnelse om svunna tider.


Om vi, i det förflutna, har tänkt en viss negativ tanke, låt oss säga 5000 gånger, så behöver vi arbeta med motsatsen 5001 gånger !  Då först stannar den i vårt medvetande.


Det är just därför upprepningar är nödvändiga. Om du i femtio år har tänkt en negativ tanke, behöver du inte femtio år till för att programmera in den nya. Se bara till att upprepa den.

 Vi är själva är programmeraren.

Jag är den enda som tänker i mitt sinne.

Jag har en fri vilja.

 Det är upp till mig att välja tankar som stöder mig och ger mig support, hälsa, glädje,frid,  inre harmoni och som ger mig livsinsikt och möjlighet att växa genom det jag möter.

Av Kaela - Onsdag 11 okt 10:10

 



Det är svårt att vara närstående till någon som drabbas av sjukdom eller funktionshinder.

Särskilt givetvis om man är en av personerna i en parrelation.

Partnerns sjukdom och funktionshinder begränsar också den som är frisk.

IMånga gånger blir man sin älskades vårdare.



I de fallen är det ofta så att även den som är "frisk" i relationen också hunnit bli gammal och har en hel del skröpligheter och tuffa utmaningar gällande sin egen hälsa.

Om inte annat så får den problem med hälsan.


Det är inte rimligt att den som är 80 år och mera ska ha 24 timmars tjänstgöring....varje dag. 

Tio timmar per månad har man rätt att få kostnadsfri avlösning för att uträtta egna läkar -tandläkar besök.

I många fall räcker det inte till ens det.

Man skulle ju behöva en dag i veckan för att också få hålla kvar lite socialt liv.

Otroliga summor sparar dessa närståendevårdare åt samhället varje år.

Ibland stupar de själva vilket kanske kunde undviktigt med bättre stöd.
I många fall blir dessa par helt lämnade även av vänner.
Det blir svårt att bjuda hem och omöjligt att gå bort till vänner.

Och dessutom är många vänner låsta av egen sjukdom eftersom de vanligen är i samma ålder.

 

När det istället är så att det är mitt i livet som en av de två som vandrar tillsammans drabbas blir det också svårt att vara närstående i en parrelation.

Kanske begränsas man av sin käras sjukdom eller funktionsnedsättning.

(Man ska egentligen inte säga funktionshinder utan istället använda  funktionsnedsättning eftersom hinder är ett negativt laddat ord och det gäller ju att inte ge en tråkig känsla om man ska orka se positivt på det som hänt.)


Jag börjar veta en del genom mitt eget funktionshinder.

Syn och hörsel  som försvinner i ungefär samma takt.

Den medicinska gåtan är väl inte riktigt löst.

Hörseln är tufft men är lättare att korrigera.

Synen är svårt.

Det jag kunde göra för ett halvår sedan ser jag inte att göra idag.

Jag skulle önska en samtalspartner - för min käre mest....jag har lättare eftersom jag genom föreningsliv möter andra drabbade.


Vi har turen att kunna prata mycket med varandra.

Och jag vet att hans känsla av hjälplöshet är svår för honom.
Och hans egen sorg anade jag när han häromdagen sa: "Snart kanske du inte ser mig alls."
Vi vet ju inte om det blir så - men vi ser försämringen.
Och vi har inte så lätt att trösta varandra.

Han känner också det där knasiga behovet av att vara extra snäll.

Inte bli irriterad på att jag  fumlar och tappar- går in i balkongdörren  som är helt i glas...för jag ser inte att den är stängd.


Vi har pratat mycket med varandra om att när man diagnosticeras med något som kommer att påverka, livet, vardagen och förhållandet så mycket borde man hänvisas till en samtalskontakt )som kan fungera både för var och en och för båda tillsammans.

Det skulle hjälpt oss oerhört mycket och säkert andra i vår situation.
Jag har faktiskt sett att väldigt många separationer sker i den situationen där den ena blir sjuk.

Och vad jag har förstått är det ofta den som drabbats som tar initiativet.

Det borde alla få hjälp att undvika!

Det finns många andra sjukdomar och funktionshinder som drabbar närstående.

Gäller att inte glömma att den som står bredvid kanske är den som behöver mest stöd.







Av Kaela - Söndag 8 okt 20:48

 



Det finns några ord som helst inte ska använda alls - och åtminstone - om vi nu ändå gör det, så är det förhoppningsvis i mindre omfattning.


Vilka ord är det tänker du kanske nu. Svordomar? Könsord?

Ja det bör man ju undvika förstås, men det är inte det jag avser.

Min mormor var den som sa att vissa ord ska man använda ytterst lite, så man inte gör dem sanna.

Orden du ska använda minimalt är: INTE - OMÖJLIGT - MÅSTE - ALDRIG.


Ingenting är omöjligt! Det kan vara oerhört svårt Men i nstan alla fall finns det en lösning.

Många gånger i livet har mormors lärdomar varit till stor nytta.

De har format en slags inställning hos mig.


Men visst är det ju klart att också dessa ord måste användas ibland.


Lite funderingar inför söndagskvällens avslut.

Önskar DIG en riktigt  fin söndagskväll och en god natts sömn!


Ett klokt ord att ta med till sängen.


"Problem är möjligheter i arbetskläder!

"Henry Kaijser




Av Kaela - Lördag 7 okt 11:30

 

Detta hittade jag för en del år sedan i en tidning som låg hos min frisör.

Jag  rev ur sidan, (bad om lov förstås) tog hem  och lade undan för att läsa  igen.

Jag läste det idag igen!

Och det gjorde ont!



Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha ett hem utan EN LSS-INSATS

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en hyresgäst utan EN BOENDE

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha ett arbete utan en DAGLIG VERKSAMHET

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ta ledigt från jobbet utan HA EN HEMMADAG

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte bli upprörd över att behandlas på ett kränkande sätt, utan AGGRESIVITET INGÅR I MIN HANDIKAPPBILD

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte enträget försöka bli förstådd utan ha FASTNAT I ETT NEGATIVT BETEENDE


Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara energisk utan ÖVERAKTIV

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle inte mina föräldrar älska mig, utan ÖVERBESKYDDA MIG

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte besluta mig för något utan FÅ FÖR MIG NÅGOT


Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara orolig och ledsen utan STÖKIG

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte spontant ändra vad jag vill göra utan BRYTA EN ÖVERENSKOMMELSE

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd 
skulle jag inte ha sexuella behov, utan PROBLEM MED DET SEXUELLA

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara kunnig och kompetent utan HABILITERBAR

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte bidra till andras välfärd utan vara en OMSORGSTAGARE

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en kreativ individualist utan ha PROBLEM MED GRUPPANPASSNING


Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inta vara uttråkad utan ha DÅLIG KONCENTRATIONSFÖRMÅGA

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte åka buss utan BUSSTRÄNA

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd 
skulle jag inte tycka om Kalle och Eva utan vara för BEROENDE AV PERSONALEN

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara en unik individ utan en BRUKARE

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte ha kul med mina vänner utan ha SOCIAL TRÄNING

Om jag skulle kallas utvecklingsstörd
skulle jag inte vara ung eller gammal, kvinna eller man utan just UTVECKLINGSSTÖRD

 

Av Kaela - Onsdag 20 sept 07:26

 

   

 

 

Denna dag - ja just idag -  är ännu ett härligt svar från livet på din längtan efter mer!


Den nya dagen som är gåvan till dig, och en gåva som fråntagits andra människor.

Kanske många som var betydligt yngre än dig men som av olika anledningar inte fick uppleva denna nya dag, inte fick möjligheter att realisera sina drömmar, inte uttrycka sin kärlek, inte möjlighet att uttrycka det vackra ordet "förlåt" till den person i deras närhet eller längre ifrån som längtade efter att höra just det ordet från den personen ...

Men du och jag är här!

Åtminstone just i detta ögonblick


Väl använd kommer denna skärva av tid ge dig en känsla av mål och mening.

Samtalet med en vän, blicken du fick av någon som visade på kontakt och förståelse - boken du läste, uppgiften du klarade av - barnet du tröstade ... stunder av möjligheter stunder av här- och närvaro.

Att du denna dag är på plats med alla dina sinnen, all din uppmärksamhet  i tacksamhet mot  livet som ger dig ännu en dag -  det ångrar du aldrig........

Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se