Nog är livet ganska skönt

när våren återvänder

gräset blir så härligt grönt

små blommor komma en i sänder

Små blommor jag velat plocka

och sträcka mot dig fram

så jag till skratt dig lyckas locka

och kanske få en riktig kram

Så många år jag vandrat här

på denna sköna jord

men snart så ska jag vara där

så gott - det finns ej  så sköna ord

Och möta åter min sköna Vera

som gick ifrån mig till andra strand

för tio år sen och lite mera

då räcker hon mig sin mjuka hand

Visst är jag gammal och lite dum

men våren spritter i gubbens ben

och jag är alls inte tyst och stum

så här en vårdag i solens sken

Så visst kan väl en kram jag få

fast jag är gammal och kroppen sliten

och huvudknoppen är vit och grå

och på jorden jag är så liten

Och snart så är jag ett minne bara

en sliten skugga i någons tankar

men då sjunger jag med Guds himlaskara

på evig strand där jag kastat ankar

Erik Eiksson

Vi sätter en stämpel,
mellan ögonen,

på dem vi möter

Den första dikten jag hittade av Anna-Greta Wide var denna: Du har ett liv..... det blev verkligen kärlek vid första ögonkastet"..fortfarande är den en av mina favoritdikter...

DU HAR ETT LIV

Du har ett liv, ett fattigt eller rikt.
Och det är inte någon annans likt.
Och du kan handskas med det ganska fritt.
Med ändå är det inte riktigt ditt.
-
Du kan förråda det för mat och sold.
Du kan förtrycka det med hot och våld.
Du kan förneka vad det innerst vill.
Men mycket skall det inte tjäna till.
-
Du skall till sist med ödmjukhet förstå
en sanning, som är prövande att nå,
och som du kanske tvivlar på ännu:
Ditt liv är mycket starkare än du.

Om vi behärskade alla språk i världen

 - om vi kunde tala vartenda ett av dem! -

men inte kunde tycka om

våra medmänniskor,

så vore vi inte mer än vad en cymbal är.

Och om vi kunde se in i framtiden

 och visste allt

- också om utgången av alla strider,

 som pågår just nu på detta arma klot,

och hur det ska gå

 med mänskligheten

 i händelse av ett kärnvapenkrig -

Om vi visste allt om detta

 men inte längre kunde tycka om

 våra medmänniskor,

 så vore vi ändå utanför.

Och om vi, utan kärlek,

 gåve bort allt vi äger och fick andra

 att göra detsamma

skulle det väsentligaste ändå fattas.

Ja, om vi så dränkte in oss själva i bensin

och tände på, i helig protest

 mot världens ondska -

men inte kunde tycka om våra medmänniskor,

så vore detta ändå till ingen som helst nytta.

Vill vi, att världen ska bli bättre,

 måste vi börja med att älska varandra.

Bo Setterlind

Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.

Karin Boye

När vardagens många sysslor
blir svåra att hinna med
när stressen tar överhanden
och humöret går ur led,
då måste vi ta det vackert
och sätta oss ned en stund
och sluta att gå på tomgång
var eviga sekund

Vi springer ifrån oss själva
vårt innersta lilla jag,
vi glömmer snart bort adressen
och meningen med vår dag.
Runt stigarna växer blommor
och fåglarna hörs i skyn,
men vem tar sig tid att stanna
och njuta av denna syn?

Vårt hjärta behöver stillhet
vår ande behöver ro,
som plantan behöver näring
för att växa och kunna gro.
Vad dagarna kan förljuvas,
få mening och stimulans
när hjärtat får tid att leva
och komma i balans.

Sören Jansson

Igår satte jag in en av Nils Ferlins dikter som jag ofta läst och tycker mycket om.

Idag sätter jag in en som det var massor av  år sedan jag läste.

Skriven för hand av mig som ung i den fina bok inbunden i brunt skinn  -  jag fick som femtonåring för att samla de diktverk jag tyckte särskilt mycket om i.
Hittad i en av kartongerna från dem som slutat vandringen.....min mors eller min fasters, vet inte säkert...det kan tänkas ha blivit lite hopblandat också.

Nyss har jag läst i en tung gammal bok som min farfar predikat ifrån.

Farfar var präst, han - och schartauan - men jag är ett flarn och ett spån.

Ingenting, ingenting har jag och alls inga ting har jag gjort.

Och jag vet att jag inte har levat tillnärmelsevis som jag bort.

Nyss har jag läst i en tung gammal bok om Herren för orätt och rätt,

han som i tidlösa tider knöt sjustjärnans bandrosett.

Gyllene, tunga och höga har orden mej brusat förbi,

främmande ord som jag inte förstår i min intighets dagdriveri.

Men sjustjärnan lyser där ute...

Sjustjärnan lyser där ute som förr och tankarna flockas så tätt.

Nyss har jag flyttat från boken min blick och stirrat på farfars porträtt.

Sjustjärnan lyser där ute just nu - den lyser på farfars grav,

Den lyser på alpernas vita blom och på alla de mörka hav.

Nils Ferlin

Igår

Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad, ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
- som man inte får plaska i!

Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då - när de snuddas av glädje
och skimra en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.

Nils Ferlin