Direktlänk till inlägg 20 april 2008

En berättelse som jag bara måste översätta och sätta in

Av Kaela - 20 april 2008 10:21

 Har hittat denna berättelse på en amerikansk sajt.

Tror jag lyckats översätta den så att det viktiga kommer fram.


En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen

på sina klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett
litet mellanrum mellan varje namn. Därefter bad hon dem att

tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och

skriva ner det under namnet.

Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när

dom skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod

vad dom andra hade sagt om dom, och på följande Måndag

fick dom var sitt exemplar av listan.

Efter att eleverna läst ett tag så log eleverna. -

"Är det verkligen sant", viskades det. "Jag visste inte att jag

betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig så

mycket", var dom flesta kommentarerna.

Läraren visste inte om eleverna visade eller diskuterade

sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket.

Uppgiften hade haft den effekt hon hade önskat.

Eleverna var tillfreds med sig själva och med varandra.


Åren gick och alla hade blivit vuxna och arbetade och bildat

familj..alla hade skingrats åt vat sitt håll,..så som det oftast

blir.

Flera år senare, blev en av eleverna, som var soldat, dödad

i Vietnam, och läraren deltog på begravningen tillsammans

med dom gamla klasskamraterna.

Hon hade aldrig sett en militär död i en kista. Han såg så fin

och vacker ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en

efter en gick dom förbi kistan en sista gång. Läraren var den

sista, som tog farväl vid den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med

och bar kistan, fram till henne och sa:

"Var du Marks lärare?"

Hon svarade: "Ja".

Då sa han: "Mark pratade mycket om dig"

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare

klasskamrater i en minnesstund. Marks mor och far var

också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare.

"Vi vill gärna visa dig något", sa hans far, medan han tog

plånboken ur sin ficka.

"De hittade det här hos Mark, då han blev dödad.

Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här".

Han vek försiktigt ut ett slitet brevpapper som tydligen hade

blivit ihoptejpad, p.g.a slitage, alla gångerna det hade vikts

ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var

listan, där hon hade skrivit alla de fina orden

klasskompisarna hade sagt om Mark.

"Tack för att du gjorde det här" sa Marks mor.

"Som du kan se, så var det värdefullt för Mark".

Marks kompisar samlades omkring henne,

-Charlie log snett och sa, "jag har också kvar min lista,

den ligger överst på skrivbordet hemma".

-Chucks fru sa, "Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum".

-"Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok'",sa Marilyn.

-Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och

visade sin lista för gruppen, och sa stolt.

"Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår

lista".

Då satte sig läraren sig ner och grät.

Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få

se honom igen. De flesta människor i dag uppför sig, som

att dom har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss

vet, när den dagen kommer.

Så var snäll, berätta för dina vänner vad du sätter värde på

och tycker om hos dem, att dom är speciella och viktiga.

Berätta det innan det är för sent.

 
 
Sissi i Norge

Sissi i Norge

20 april 2008 11:20

Dette har jeg lest utallige ganger, men jeg er like nær gråten hver gang jeg leser det. Det er så vakkert og så sant. Man er ikke så flink til å si noe pent TIL noen. Det virker som om det alltid er lettere å si noe negativt OM noen bak deres rygg....

http://sissi-mor.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kaela - Söndag 20 maj 20:45


  Ditt synfält är begränsatDu måste möta andraför att kunna vidga detoch i det mötetmöter du dig självvilket ger dig möjlighetatt förändra dig   Okänd poet ...

Av Kaela - Söndag 20 maj 18:55


                     Denna fantastiska "majsommar" måste mså m¨- så många stunder som man bara har möjlighrhrtan ju bara ta vara på !   Hand i hand ed den finaste man jag vet har jag vandrat genom Folkparken och nästan berusats av dofterna. Jag...

Av Kaela - Söndag 20 maj 13:04


        Vi har verkligen fått en fantastiskt utrustning med oss på färden genom livet.Jag är övertygad om att du faschinerats äöver till exempel hur du känt en slags inre maning att kasta en blicj i din almanacka  - och på det sättet undgått att mis...

Av Kaela - Söndag 20 maj 10:32


          Ett leende kostar inget men skapar mycket. Det dör bort på ett ögonblick, men dess minne varar ibland för evigt. Det kan inte köpas eller säljas, ty sådant är leendet att det inte är värt ett grand, om det ej skänks bort. Om du därför ...

Av Kaela - Söndag 20 maj 09:02


             Favorit i repris! Strålande sol och 25 grader. Viss blåst. Vilka dagar maj bjuder oss på! Bara att tacksamt ta emot!   Det är söndagen 20 maj och Karolina och Carola har namnsdag! Jag gratuerar och önskar en fin fira...

Presentation

Fråga mig

143 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se