Text Dan Andersson
Musik Thorstein Bergman

"En vän till mig öppnade lådan i sin frus byrå och tog fram ett litet
paket inslaget i rispapper: "Det här, sa han, är inget vanligt paket,
det är underkläder". Han slängde pappret och tittade på det utsökta
sidenet och spetsen.  "Hon köpte det första gången vi åkte till New York för 8
 eller 9 år sedan. Hon använde det aldrig. Hon sparade det till ett
 "speciellt tillfälle".
 "Bra ... jag tror detta är det rätta tillfället". Han gick fram till
 sängen och lade det bredvid de andra
 kläderna hon skulle ha på sig på begravningen. Hans fru hade just gått  bort.
 Han vände sig mot mig och sa: "Spara aldrig någonting till ett speciellt tillfälle,
 varje dag du lever är ett speciellt tillfälle".

 Jag tänker fortfarande på dessa ord,  de har förändrat mitt liv.
Nu läser jag mer och städar mindre.
 Jag sätter mig på terrassen och beundrar landskapet utan att tänka på ogräset i trädgården.
 Jag spenderar mer tid med min familj och vänner och mindre tid på att arbeta.
 Jag har förstått att livet måste vara en enhet av erfarenheter att njuta av, inte en överlevnadskurs.
 Jag sparar inget längre.
 Jag använder mina kristallglas varje dag.
 Jag tar på mig min nya kavaj när jag skall till supermarket, om jag har lust.
 Jag sparar inte min bästa parfym för speciella fester, jag använder den varje gång jag har lust.
 Uttrycken "en dag..." och "en av de här dagarna..." håller på att försvinna ur mitt ordförråd.
 Om det är värt att se det, lyssna på det eller göra det, vill jag se det, lyssna på det och göra det NU.
 Jag är inte säker på vad min väns fru hade gjort om hon visste att hon
inte skulle vara här imorgon som vi alla tar för givet.
 Jag tror hon hade kontaktat sina familjemedlemmar och sina närmaste vänner.
Hon hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och sluta fred
för något gammalt gräl eller meningskiljaktighet.
Jag tänker gärna att hon skulle ha gått ut för ata äta China-mat vilket var hennes favorit mat.
Det är dessa ogjorda småsaker som stör mig om jag visste att mina timmar var räknade.
Det stör mig att jag slutat att träffa goda vänner som jag
 "en dag" skulle ta kontakt med.
Det stör mig att jag inte skriver de brev som jag tänkte skriva "en av de här dagarna".
Det stör mig och gör mig ledsen att jag inte sagt till mina föräldrar, syskon och barn,
tillräckligt ofta, hur mycket jag älskar dem.
Nu försöker jag att inte försena, hålla tillbaka eller spara något som
skulle kunna berika våra liv med skratt eller glädje.  Och varje dag säger
jag till mig själv att idag är det en speciell dag,...
 Varje dag, varje timme, varje minut... är speciell.

Visst är dikten om Fru Sladder bra Ulla!

Gillar den skarpt!

Kramar

Hon går under namnet fru Sladder
en kafferepstant av format.
till varje intrig står hon fadder,
med elakt och lögnaktigt prat.

Om allting hon vet att berätta,
en levande nyhetscentral,
och alltid finns öron att mätta,
med simpelt och giftigt förtal.

Så fortsätter människojakten,
var dag av en vit kannibal,
och sen följer människoslakten,
då pratkvarnar gnisslar och mal.

Men även Guds kvarnar de mala,
på sådd följer skördar till slut.
En dag skall "Fru Sladder" betala,
den räkning hon själv skrivit ut".
Okänd poet

Barbro Hörberg - som dog alldeles för ung....

Att försöka göra affärer utan att annonsera är som att stå i mörkret och blinka åt en vacker flicka. Du vet vad du gör, men ingen annan gör det.
Stewart H. Britt

*******

Det är mycket nedslående att leva i en tid då det är mycket lättare att spränga en atombomb än en fördom.
Albert Einstein

*******

Det är inte det att jag är rädd för att dö. Jag vill bara inte vara med när det händer.
Woody Allen

Idag ska man inte sitta inne och blogga

ut i skogen  ska man och jogga

ta en paus och äta en glass

med godaste strössel i stora lass

Redan telefonsignalen ljöd
olycksbådande

rösten i andra änden:
"ja hon hämtades just

av ambulansen

men du hinner nog

om du skyndar dig"

Snabba steg
genom huset

ren skjorta
nycklar
körkort

gasen i botten
tankarna
springer före

där- nu-
hemstadens välbekanta
sjukhussilhuett

Långa steg mot porten

Andas ut

sköterskans beklagande
röst:

"Hon väntade så
men tyvärr -

du hann inte

hon somnade just in"

men
hon hade ju väntat
vid sitt fönster
söndag efter söndag

i många långa år.............
Kaela