Bilden lånad från AdLibris

Den sista veckan har jag tillbringat flera natt-timmar med Göran Rosenbergs bok: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”

Det är ett fadersporträtt.

Av en far som inte orkade leva vidare med minnena utan tog sitt liv då Göran var 11 år.

Pappan överlevde de grymma upplevelserna i förintelselägret.

Men han orkade inte vara en överlevande.

Boken är skriven på ett sätt som ger intrycket av att Göran samtalar med sin far.

Han kallar honom du.

Personligen är jag väldigt glad för att denna bok kom nu - när många av rösterna som kunde berätta om vad som egentligen hände har tystnat ger Göran nytt liv åt en av dem.

Det är vi honom stort tack skyldiga för.

Jag ska inte skriva mer om handlingen för att inte färga läsupplevelsen för någon annan.

Boken är skriven på ett poetiskt varmt och ömsint språk som i sig är en upplevlese för läsaren.

Även om jag tidigare hört människor berätta om  hur de judiska invandrarna bemöttes i Sverige och av hur den av den tyska statens utlovade gottgörelse för koncentrationslägrets fångar gick om intet, vilket innebar att de misstroddes på nytt - så blir jag lika upprör då jag möter det på nytt här i Görans bok!

Att leva vidare med de bilder den för alltid har på sin näthnna,som  tillbringat åratal i något -  som snällt kan beskrivas som en förgård till helvetet - det kräver en styrka som som inte alla har.

En bok som jag varmt rekommenderar!

Du kan köpa den här

Många människor är ensamma...så tillvida att de saknar familjekontakter och även vänkontakter.

Det är en stor tragedi eftersom vi alla behöver kunna lita på att någon tycker om oss. .

Kan vi göra något åt detta?

Ja vi kan börja inkludera människor istället för att exkludera dem.

Om vi slutar att reta oss på yttre saker, bli rädda för det som ser ovanligt eller främmande ut, om vi istället tänker om varje människa vi möter att denne längtar lika mycket som jag efter att känna sig accepterad och omtyckt....

Se bakom piercingarna, dread-locks håret, tandlösheten, smutsigheten.

Se bortom kläderna som inte alls liknar dina egna- se bortom hudfärgen och de främmande ansiktsdragen.

Vänd dig om och le åt någon som om du tyckte om honom eller henne.

Du kommer att känna hur detta leende även gör dig själv varm och glad inombords... 

Du har dragit in en annan människa i " gemenskapscirkeln" med ditt leende.

Svårare behöver det inte vara att dra in varandra i gemenskap och tillhörighet istället för att sluta leden utåt - mot det som är annorlunda än oss själva.

Det som gör att vi handlar så är rädsla.

Rädsla för det som vi inte känner igen...

Om vi låter kärleken besegra rädslan kommer våra leenden att bli ofta sedda - och bredare och varmare - och vår hand kommer att räckas till den som kanske är marginaliserad och utanför - och ge möjligheten till det viktigaste av allt - att få uppleva att man är innesluten i gemenskapen.

En riktigt glad nyhet i Värmlands Folkblad säger att vi bryr oss om varandra.

Som exempel nämns Hillringsbergbornas engagemang för flyktingarna på orten.

Och att många -  efter att ha läst om barnfattigdomen hört av sig till VF:s redaktion och undrat hur de kan hjälpa till att se till att till exempel utförsäkrades barn får julklappar.

I Finspång finns en liten nioåring som verkligen har fattat julens innebörd.

En nyhet som gör åtminstone mig riktigt glad!

Han säger att han har allt han behöver, så han har tagit sina sparpengar och köpt julklappar till hemlösa som nu ska delas ut av Omsorgsjul i Norrköping.

Vad kommer den killen att göra under sitt liv!

Med sådana nioåringar finns det verkligen hopp om oss människor!

Läs i Skånskan

         Dagens Nyheter

Kunder har upplevt att Coca-Colan de köpt både smakar och luktar illa.

Kunder som druckit har anmält till polisen som inlett en förundersökning.

Hos Coca-Cola tillverkaren  säger man att det inte är något som brustit på fabriken - och påpekar att ingen som druckit av den illasmakande och illaluktande drycken blivit sjuka.

Läs artikeln i Dagens Nyheter

Vägen till framgång kan vara svår att finna, men en säker väg till misslyckande är att försöka vara andra till lags.

Okänd tänkare